Foto Tore Meek/TT

Icke-människor och undermänniskor

Av Michael Pålsson 2019-10-22

Tänk att du ensam åkte på utlandssemester med dina småbarn och råkade ut för en olycka och dog. Kanske en trafikolycka. Kanske en tsunami. Vad skulle hända med dina överlevande barn? Skulle svenska staten försöka få hem barnen till Sverige eller skulle de få klara sig själva långt borta i en annan världsdel? Vad betyder en rättighet om inte någon har skyldighet att försvara den?

   Vi människor har en förmåga som, såvitt mig bekant, ingen annan djurart har – nämligen att genom vår fantasi skapa saker som inte är av naturen givna. Ett typexempel är vårt användande av pengar.

   Det är fantastiskt att vi har skapat ett system med plus- och minussaldon på banken som ger oss möjlighet att beroende på hur stort plussaldot är köpa mat, saker, hus, tjänster med mera. Det går inte ens att tänka sig ett modernt samhälle och en världsekonomi utan ett system med pengar.

   Att återinföra byteshandel som ekonomiskt system är närmast skrattretande. Och ändå bygger allt på att vi gemensamt accepterat en fantasi om att det finns något som heter pengar och att dessa pengar ska ha ett visst värde.

   En annan fantastisk sak vi uppfunnit med hjälp av vår fantasi är begreppen ”människors lika värde” och ”mänskliga rättigheter”. Det sistnämnda begreppet finns bland annat definierat i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna vari exempelvis anges att alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter och att alla är lika inför lagen och är berättigade till samma skydd av lagen utan diskriminering av något slag.

   I Europakonventionen har de anslutna staterna, bland annat Sverige, förbundit sig att iaktta de mänskliga rättigheterna. För Sveriges del har det inneburit att vi i en av våra grundlagar, Regeringsformen, har en bestämmelse som anger att ingen lag som stiftas i Sverige får vara i strid med Sveriges åtagande angående skydd för de mänskliga rättigheterna.

   Begreppet ”människors lika värde” finns också det inskrivet i Regeringsformen. Enligt Regeringsformen ska den offentliga makten utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.

   Men så ibland uppstår frågan vad de mänskliga rättigheterna och vårt lika värde betyder i praktiken? Betyder det något att vi alla har lika värde och att vi alla har vissa mänskliga rättigheter, eller är det bara tomma ord?

   Ett aktuellt exempel är det om de så kallade IS-barnen. Justitieminister Morgan Johansson meddelade häromdagen att det är väldigt svårt att hjälpa IS-barnen på plats, särskilt sedan Turkiet nu angripit kurderna. Så är det säkert.

   Själv kan jag dock inte låta bli att undra varför regeringen inte gjort något innan. I maj lyckades vi få hem de sju så kallade Skråmo-barnen. Varför gick det att få hem de sju barnen men inga andra? Och hur har Tyskland, Frankrike och Belgien lyckats få hem så kallade IS-barn, när det varit omöjligt för Sverige? Har Sverige verkligen gjort allt för att få hem barnen, eller finns inget intresse av att få hem dem?

   Jag förnekar inte att det även före Turkiets angrepp på gränstrakterna i Syrien varit svårt att få hem barnen. Men har vi verkligen försökt?

   Jag återvänder till semesterexemplet. Om jag åkt på semester med mina små barn och drabbats av en olycka, hade regeringen då agerat med samma flegmatiska axelryckning som gentemot IS-barnen eller hade mina helsvenska, blonda och blåögda barn fått hjälp?

   Men invänder någon – deras föräldrar åkte inte på semester utan mot bättre vetande för att kriga – varför ska vi lägga ens två strån i kors för att rädda deras barn? Svaret är att vi ska göra vårt yttersta för att rädda dem eftersom de är just barn. Svenska barn.

   Jag tycker inte synd om IS-föräldrarna. Men bara för det vill jag inte straffa deras barn. Ingen människa föds till IS-krigare, fanatisk muslim, ultraortodox bosättar-jude, fanatisk vit-makt kristen eller nazist. Inget barn föds till mördare.

   I Sverige har vi, i vart fall utanför de bokstavstroende kristnas kretsar, varit befriade från tanken på arvsynd under lång tid nu. Har arvsynden gjort comeback i Sverige?

   Eller är det möjligen ännu värre. Ser vi på IS-barnen som icke-människor? Och är det kanske samma synsätt vi har när vi inte tycker oss ha råd ens med en madrass på golvet på ett härbärge för uteliggarna trots att det är minusgrader ute.

   Är det därför vi kräver att tiggarna ska betala för förmånen att få tigga på våra gator? Är det därför vi skickar asylsökande människor till Afghanistan? Anser vi dessa personer vara icke-människor eller undermänniskor i kontrast till oss andra – övermänniskor?

   Idén om alla människors lika värde och mänskliga rättigheter är underbart fin. Idén är inte perfekt men den är det bästa vi har för att skydda oss från barbari. Men faktum är att en rättighet inte är en rättighet om ingen anser sig ha en skyldighet att försvara rättigheten. Då är den så kallade rättigheten bara tomma ord.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


   Michael Pålsson är advokat på Juhlin & Partners, med expertis inom avtalsrätt och arbetsrätt. Han har ett stort intresse för såväl rättsfilosofi som filosofi i allmänhet.

   Han är författare till ”Det bra livet, Det dåliga livet –moraliska frågor ur ett praktiskt perspektiv” och arbetar för närvarande med nästa bok på temat; ”Hypotetiska händelseförlopp – Essä om frihet i vår tid”.

   Michael är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.