Foto: Jonas Ekströmer/TT

”Några hjärndöda poliser”

Av Börje R P Carlsson 2020-02-12

När jag jobbade som polis var vår devis att ”skydda, hjälpa och ställa tillrätta”. Idag verkar inget av denna känsla finnas kvar när man läser vad som sker i samhället. Läser några häpnadsväckande historier i tidningarna och det ser ut som om målsägare och efterlevande i allt större utsträckning får ta ansvar både för polisens och åklagarens roll.

Har bara läst tidningarnas notiser men de ger ett sannolikhetens prägel. Det här gäller inte heller generellt men avarter sker alltför ofta och aldrig jag hör att någon får ta ansvar för sina tillkortakommanden.

När en förundersökning slutförts är det dags får åklagaren att besluta om åtal. Om förundersökningen visar att den misstänkte kan överbevisas om sin skuld så ska åklagaren åtala.

Åklagaren får inte åtala om han inte är övertygad om en fällande dom. Han får således inte resonera som att det troligen är den misstänkte som är skyldig men eftersom jag är tveksam överlåter jag åt rätten att göra bedömningen.

I Karlstad väcker en åklagare åtal mot en misstänkt våldtäktsman. Våldtäktsmannen frias och det 20-åriga offret ser rättssamhället vända henne ryggen för åklagaren, som varit övertygad (?) om en fällande dom, överklagar inte. ”Eftersom rätten var enig överklagar jag inte”.

I aktuellt fall är åklagaren näppeligen övertygad om sitt åtal eftersom han underlåter att överklaga domen. Den dom som han var övertygad om skulle gå hans väg. Hans agerande är ju ett halvt erkännande om tjänstefel för obefogat åtal eller underlåtenhet att fullfölja sitt åtal när han var övertygad om en fällande dom.

Åklagaren resonerar både cyniskt och oprofessionellt om en enig underrätt övertygar honom om att han har fel eller också var han inte övertygad om fällande dom.

Nu överklagade offret, med stora ekonomiska risker, till hovrätten som finner bevisningen övertygande och fäller våldtäktsmannen till två års fängelse och tio års utvisning.

Den bevisning som åklagaren var övertygad om skulle räcka underkänns av tingsrätten men exakt samma bevisning räcker i hovrätten när den presenteras av målsäganden.

Är det så här rättssamhället ska fungera att åklagarna följer minsta motståndets lag och inte gör några egna bedömningar?

Det får inte bli ett lotteri där målsägarens rätt står och faller med den åklagare som lottats på ärendet.

Jag läser om en kvinna som blir svårt misshandlad av sin man. Hon lämnar hemmet och tar sin tillflykt till en kyrkogård dit några hjärndöda poliser larmas.

Trots förtvivlan, uppenbara skador och i stort hjälpbehov lämnar de henne där när hon svarar ”nej” på frågan om hon ville göra anmälan.

Har dessa stolpskott inte ens fått lära sig det mest elementära när de underrättas om brott som hör under allmänt åtal. Är det såna poliser som skall fylla kvoten till 30 tusen kommer numerären inte att få något avgörande inflytande.

Jag läser om en kvinna som skadades svårt i en trafikolycka på en 60-väg. Trots att både polis och en trafikexpert kom fram till att den man som orsakade skadan kört åt h-vete för fort lades ärendet ner. Kvinnan anklagades för att ha struntat i väjningsplikt.

Genom att göra en dataanimering av olyckan kunde det fastslås att mannens hastighet på 60-sträckan varit över 120 km/tim, kanske uppåt 140 km/tim. Detta kunde ske genom att kvinnan betalade för det polisen borde ha gjort.

Kvinnan friades i domstol medan mannen dömdes för vårdslöshet i trafik och vållande till kroppsskada.

Är det så här polisen ska agera? Eller handlar det om felrekryteringar? Om så är fallet avsluta dessa polisers yttre tjänst omedelbart. Kanske de gör mindre skada inomhus med något administrativt arbete som nyckelhållare eller liknande.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


    Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln.
Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.