Ebba Busch Thor. Foto Fredrik Sandberg/TT

Hur hade Ebba Busch Thor stoppat förnedringsrånen?

Av Andreas Magnusson 2020-02-18

Vi har allvarliga problem med förnedringsrån och olika typer av förnedringsriter framförallt av ungdomar från våra hårdast segregerade områden. Det går inte att blunda för detta. Så hur hade de politiker som nu ägnar sig åt att plocka enkla poäng på andras olycka själva löst problemet?

I ett segregerat område några mil utanför centrala Kristinehamn utsattes en pojke i högstadieåldern för olika former av förnedring. Bland annat bröt sig äldre ungdomar in i hans hem när han sov och kissade honom i ansiktet.

Andra barn i samma område har drabbats av att ungdomar tagit sig in deras rum och kletat bajs på möbler och datorer.

Händelserna ovan utspelade sig för mer än tio år sedan på den segregerade skolan Lundsberg där bland annat prins Carl Philip varit elev. Skolverket tvingades till sist stänga ner skolan eftersom de upprepade övergreppen fortsatte. Vuxenvärlden var passiv och handfallen.

Likadant ser det ut med den våg av förnedringsrån som blivit viktigaste politiska samtalsämne nu när bilbränderna har minskat, bostadsinbrotten är på en lägre nivå än de varit på femtio år, sprängningarna tycks i huvudsak vara utförda av MC-gäng med en majoritet helsvenska medlemmar och skjutningarna tycks ha minskat i samtliga storstadsområden.

En passiv och handfallen vuxenvärld möjliggör ett samhälle där barn och unga tar lagen i egna händer.

Ebba Busch Thor som drar sin ombytliga debattrevolver snabbare än skuggan av den kristendom hon en gång utgick ifrån skrev nyligen en debattartikel i Aftonbladet där hon menade att förnedringsattackerna beror på Stefan Löfvens passivitet. Om hon och Ulf Kristersson hade styrt Sverige tillsammans med Jimmie Åkesson hade allt sett annorlunda ut.

Hur då? Hade de personligen rest runt och hindrat unga förövare från att kissa sina offer i munnen? (ett uppmärksammat fall handlade just om det) Eller hade de kanske på några månader avskaffat segregationen och gjort så att alla medborgare vänt sina destruktiva värderingar till kärleksfull omtanke?

Hade en M+KD+SD=sant-regering fått ungdomsgängen i förorten att göra handhjärtan och lägga pärlplattor?

Jag är ledsen men att gnälla på andra när man själv inte har något som liknar en lösning är politiskt flum. Eller skitsnack om du så vill.

Inte ens om Jimmie Åkesson får sätta hänglås på Sveriges gränser kommer någonting att förändras. Inte ens om Ebba Busch Thor skickar hem alla småbarnsmammor med vårdnadsbidrag och en uppmaning att se efter sina barn kommer någonting att förändras.

Den som läste Ebba Busch Thors debattartikel kunde enkelt se att hon inte hade ett enda förslag på lösning på situationen med förnedringsrån mot unga. Inte ens en ansats. Inget konkret förslag på någon politisk åtgärd överhuvudtaget.

En politiker som skriver en text om ett ämne och inte har något förslag på hur problemet ska lösas annat än att säga att om jag hade fått makten så hade jag löst problemet är inget annat än en röstfiskande populist.

Riktiga förändringar tar tyvärr tid och det är lika bra att vi kavlar upp ärmarna och börjar nu. De akuta polisiära problemen löser polisen, inte politiker och opinionsbildare.

Att förfasa sig över enskilda brott som man läser om i tidningen kan vara skönt som känslomässig ventil men på alla andra sätt är det helt meningslöst.

Den långsiktiga samhällsriktningen, fördelningen av resurser och förändringar i lagstiftning är de enda verktyg politiker förfogar över. Då är det också just detta de borde prata om.

Hårdare straff och fler poliser (vilket brukar vara ytterkantshögerns recept för alla kriminalpolitiska anrättningar) skulle möjligen ha marginell effekt på brottsligheten. Det finns tyvärr ganska litet vetenskapligt stöd för att brottslighet minskar där straffen ökar.

En närvarande lokalpolis hade kunnat göra viss skillnad men framförallt hade stora satsningar på barn och ungdomar när det gäller skola, kultur och fritidsverksamheter kunnat bygga ett långsiktigt hållbart samhälle.

Det bästa sättet att minska brottsligheten är att skapa ett samhälle där alla får vara med, där människor känner sig omtyckta, behövda, uppskattade, sedda, ja rent av älskade.

Men pratar Ebba Busch Thor om det här? Pratar Jimmie Åkesson om det här? Pratar Ulf Kristersson om det här?

Nej. Nej. Verkligen inte. De avfärdar det som flum. Precis som många av deras väljare. De skrattar åt idén om att kärlek kan förändra världen. De tycker att det är naivt och världsfrånvänt flum.

Ibland undrar jag varför sådana människor ens har brytt sig om att krama sina egna barn. Om det ändå inte har någon effekt alltså.

Som om det inte är naivt och världsfrånvänt att tro att brottslighet bäst bekämpas genom att satsa alla resurser på vad som ska hända när brottet redan har begåtts. Det är om något världsfrånvänt att hela tiden vara steget efter.

Förnedringsbrotten har en gemensam nämnare. Det är en passiv och frånvarande vuxenvärld som möjliggör att våra unga utsätts för brott och vuxenvärlden är sällan mer frånvarande och passiv än den blir på hårt segregerade platser som prins Carl Philips Lundsberg eller mitt barndoms Hammarkullen.

Det måste finnas vuxna förebilder i form av föräldrar som har arbete och stabil försörjning. Det behövs föräldrar som själva har fått utbildning och jobb, genom att slita hårt för det, och därför förstår hur viktigt det är att satsa på skolan.

Det måste finnas vuxna förebilder som ger goda moraliska värderingar, som med emfas angriper värderingar som innebär att man kan behandla andra människor illa beroende på till exempel kön, sexuell läggning eller etnicitet. Vare sig det handlar om att se ner på ”svennar” eller ”invandrare”. Mer vuxenfostran och mindre kamratfostran.

Det behövs en vuxenvärld som vägrar att tolerera angrepp på utsatta minoriteter, som vägrar att acceptera att de själva eller deras barn tar sig rätten att angripa och förnedra människor som inte är som dem själva. Här är våra politiker allt oftare dåliga förebilder.

Trenden mot ökat våld bland unga människor är oroande. De senaste siffrorna från BRÅ visar på en ökning med 31% under året som gick vad gäller anmälda fall av personrån mot barn.

Den senaste skolundersökningen som görs med niondeklassare visar på samma problem. 26% av alla killar i undersökningen uppgav att de någon gång det senaste året hade utsatts för misshandel. Nästan 30% av tjejerna uppgav att de hade utsatts för något sexualbrott. Över hälften av eleverna uppgav att de under året hade begått något brott.

40% av misshandelsfallen i undersökningen hade, precis som i fallet med Lundsbergsexemplet, skett på skolan eller i anslutning till skolans lokaler.

Men hur ofta hör man politiska förslag om stora satsningar på skolorna som ett recept på förebyggande brottsbekämpning? Trots att det är en tydligt identifierad brottsplats pratas det mer om att massanställa poliser, skjuta med gummikulor mot förortsgäng, införa visitationszoner, stoppa invandringen, sätta in militär i förorten, införa anonyma vittnen och andra sekundärinsatser i syfte att flexa med musklerna.

Det är när människor är unga som vi har chansen att forma dem. Det är då vi kan ge dem värderingar som gör att det senare i livet blir goda samhällsmedborgare. Det är däremot svårt att lära gamla hundar att sitta och en del politiker att sluta snacka skit.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


 Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religionskunskap och etik. Han sysslar också med musik och driver You Tube-kanalen Samtidsreflexen där tanken är att tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor.
Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Han har också skrivit en del för DN Kultur och nominerades 2019 till årets opinionsbildare vid Faktumgalan.
Andreas är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.