Emilie Hillert

Har vi ingen skam i kroppen?

Av Emilie Hillert 2020-05-20

Alla olika bitarna i den felaktiga myndighetsutövningen har påverkat pojkens liv till det sämre. Han har tvingats lida på grund av att de svenska myndigheternas avsaknad av förmåga att handlägga hans ärende på ett korrekt sätt. Skadan kan aldrig göras ogjord.

Våren 2014 anländer en 11-årig pojke till Sverige. Han har rest till Sverige med sin farbror, vi kan kalla honom farbror A, på instruktion från sin pappa. De ansöker båda om asyl.

I Sverige finns en sedan länge bosatt farbror till pojken, vi kan kalla honom farbror B. Pojken flyttar in hos farbror Bs familj i avvaktan på beslut i asylärendet.

Eftersom pojken befinner sig i Sverige utan vårdnadshavare förordnas det en god man för honom. Socialtjänsten kopplas in och beslutar att låta pojken vara fortsatt bosatt hos farbror B.

I alla protokoll, tjänsteanteckningar, anvisningar, beslut och andra handlingar upprättade av de olika myndigheterna vid denna tidpunkt framgår det tydligt att pojken har två farbröder i Sverige, farbror A som tog honom till Sverige, och farbror B som han bor hos.

Migrationsverket beslutar att avslå pojken och farbror As respektive asylansökningar. I pojkens beslut uppges det att farbror A kan utgöra pojkens ordnade mottagande i hemlandet, varför han ska utvisas.

Efter att besluten har vunnit laga kraft går farbror A till Migrationsverket och avsäger sig allt samröre med pojken. Han förklarar att han inte är intresserad av att ta hand om pojken vid ett återvändande till hemlandet, och att han inte har möjlighet att göra det.

Han uppger sig därtill ha andra grunder för uppehållstillstånd i Sverige och kommer således inte själv vara bosatt i hemlandet. Därefter försvinner farbroder A ur bilden.

Efter noggrann utredning och övervägande beslutar Migrationsverket att med anledning av de nya omständigheterna bevilja pojken uppehållstillstånd i 13 månader inom ramen för reglerna om verkställighetshinder. Detta eftersom pojken inte längre har något ordnat mottagande i hemlandet, och utvisningen därför inte kan verkställas.

Före utgången av de 13 månaderna ansöker pojken om förlängning av uppehållstillståndet. Omständigheterna är oförändrade. Farbror A har brutit kontakten och pojken har ingen annan som kan utgöra ordnat mottagande i hemlandet. Ansökan beviljas och pojken får uppehållstillstånd i 13 månader till.

Något år senare lämnar pojken återigen in en ansökan om uppehållstillstånd. Denna gång förs en argumentation kring att han bör beviljas permanent uppehållstillstånd i Sverige. Argumenten är i korthet att han har varit bosatt i Sverige legalt i fyra års tid, att han talar flytande svenska och är väl integrerad i det svenska samhället, att farbror Bs familj har kommit att bli hans familj, att farbror B är hans trygghet, att han inte har kontakt med någon övrig familj eller släkt, och att det inte finns något annat ordnat mottagande i hemlandet.

Migrationsverket avslår pojkens ansökan. Konsekvensen blir att pojken ska utvisas. Detta trots att samma omständigheter som legat till grund för de två tidigare besluten om uppehållstillstånd kvarstår oförändrade.

Varför? Jo för att Migrationsverket denna gång helt glömmer bort all sin kunskap om ärendet sedan tidigare, underlåter att ta del av sin egen dokumentation i ärendet, och därför grundar sitt beslut på felaktiga omständigheter bestående i att pojken bara har en farbror, farbror A. Det är som att farbror B aldrig existerat.

Eftersom pojken själv (enligt Migrationsverkets felaktiga påståenden) har anfört att farbror A är hans enda trygghet, och att han har varit bosatt med honom i flera års tid, så finner Migrationsverket ingen anledning till att farbror A inte kan ta hand om pojken även i hemlandet.

Migrationsverkets beslut innehåller inte en enda kommentar avseende farbror B. Det är som att han aldrig funnits. Migrationsverkets beslut är således baserat på felaktiga påståenden och ogrundade antaganden. Detta ska Migrationsverket långt senare komma att erkänna. Men resan dit är lång och fylld av omänskligt lidande.

Än värre är att all korrekt information vid beslutstillfället fanns i Migrationsverkets akt sedan 4 år tillbaka. Om och om igen talas det om två farbröder, deras olika namn, deras olika roller i pojkens liv, och deras olika relationer till pojken. Migrationsverket hade tillgång till all korrekt information, men valde att ignorera den.

Två gånger har Migrationsverket beviljat pojken uppehållstillstånd på grund av korrekta omständigheter. Denna gång ska han dock utvisas, eftersom Migrationsverket bevisligen inte ens orkar ta del av sin egen dokumentation i ärendet.

Än värre blir det av att beslutet om att neka pojken uppehållstillstånd inte kan överklagas. Detta eftersom det är ett beslut på grund av avsaknad av ordnat mottagande i hemlandet inom ramen för verkställighetshinder. Därmed är det inte möjligt att få målet handlagt i Migrationsdomstolen eller Migrationsöverdomstolen. Det finns således ingen som kan ändra beslutet.

Pojkens gode man gör ett försök att skriva till Migrationsverket för att förmå dem att självmant ändra beslutet. Men förgäves.

Pojkens värld rasar samman. Pojken tvingas leva som illegal i Sverige under nästan ett års tid. Han har inga rättigheter. Han lever med hotet om utvisning över sig. Han är rädd och fruktar för sitt liv.

Allt detta helt i onödan. Det hade enkelt kunnat undvikas om Migrationsverket hade satt sig in i ärendet på samma sätt som vid de två tidigare tillfällena när uppehållstillstånd beviljades.

Efter nästan ett års tid preskriberas äntligen det tidigare beslutet om utvisning. Pojken kan ansöka om asyl på nytt. Han får ett offentligt biträde som kan föra hans talan.

Pojken inställer sig vid Migrationsverkets asylutredning. Upprepade gånger får han frågor av Migrationsverket om sin farbror. Varje gång frågar pojken vilken av farbröderna som avses, varefter han besvarar frågan med relevant information.

Ett medvetet agerande från Migrationsverket? Ett sätt att förvirra? Ett sätt att få kött på benen till de tidigare felaktiga antagandet att det bara finns en farbror? Eller bara ytterligare en handläggare som inte orkat ta del av Migrationsverkets egen dokumentation i ärendet?

Tillsammans lyckas pojken, den gode mannen och det offentliga biträdet få Migrationsverket att förstå sitt tidigare misstag. Genom hänvisning till Migrationsverkets egen dokumentation i ärendet, pojkens muntliga uppgifter som varit oförändrade i nu sex års tid, och skriftlig bevisning, inser den nytillsatte handläggaren Migrationsverkets tidigare misstag.

Denna gång beviljas pojken återigen uppehållstillstånd i 13 månader. På precis samma grunder som de två tidigare positiva besluten. Migrationsverket uttalar även explicit att verket i det negativa beslutet som tidigare meddelats ”till synes missförstått vilken farbror som du bott med sedan 2014”.

Men vad hjälper det? Pojken kommer aldrig få tillbaka det år av sitt liv som han tvingades leva som papperslös i Sverige. Pojken kommer aldrig få kompensation för det psykiska lidande som han tvingades utstå under året av hot om utvisning. Pojken kommer aldrig få upprättelse.

Än värre blir det när Migrationsverket kallar pojken på möte. Pojken tror att han ska få en ursäkt för tidigare misstag. Så är inte fallet. Migrationsverket har kallat honom på möte för att understryka vikten av att han använder det kommande året till att förbereda sitt återvändande till hemlandet.

När det är dags för att ansöka om förlängning av uppehållstillståndet nästa gång kommer pojken nämligen precis ha fyllt 18, och då upphör den nu aktuella grunden för uppehållstillstånd. Det är därför lika bra att pojken ägnar detta år åt att förbereda sin utresa, uppger Migrationsverket. Ingen ursäkt från Migrationsverket. Ingen tröst. Inget andrum.

Du har uppehållstillstånd nu, men du ska ut inom ett år, det är lika bra att du fokuserar på det nu. Pojkens värld rasar återigen samman. Luften går ur honom. Glädjen som han för en kort stund kände är som bortblåst.

Som om detta inte vore nog är den information som Migrationsverket lämnade vid mötet felaktig, eller i vart fall gravt missvisande. Det finns flera olika grunder på vilka pojken kommer kunna beviljas uppehållstillstånd nästa gång han ansöker om uppehållstillstånd. Men dessa underlåter Migrationsverket att informera honom om. Medvetet eller omedvetet.

Detta är pojkens, som kom till Sverige som elvaåring, samlade erfarenheter av svenska myndigheter. Detta är hur vi bemöter och behandlar de barn som söker asyl i Sverige;

  • Migrationsverkets handläggare tar inte del av verkets egen dokumentation och information i ärendet.
  • Migrationsverket beslutar på felaktiga grunder att neka pojken det uppehållstillstånd som han är berättigad till.
  • Lagstiftaren har valt att inte erbjuda pojken någon möjlighet att överklaga till högre instans.
  • När pojken senare återigen beviljas uppehållstillstånd förenas det med ett möte om att han ska ägna året åt att förbereda återvändandet till hemlandet.
  • Migrationsverkets handläggare ger pojken ingen information om de grunder han ett år senare kan åberopa till stöd för att få ansökan beviljad.

Det är oklart huruvida allt som pojken har utsatts för är ett resultat av medvetet eller omedvetet agerande. De olika incidenterna kan möjligtvis var för sig avfärdas som enstaka olycksfall i arbetet. Men tillsammans bildar de ett mönster. Ett mönster som tydligt vittnar om avsaknad av rättssäkerhet.

Tillsammans har de olika handläggarnas agerande åsamkat pojken omänskligt psykiskt lidande. Alla olika bitarna i den felaktiga myndighetsutövningen har påverkat pojkens liv till det sämre. Han har tvingats lida på grund av att de svenska myndigheternas avsaknad av förmåga att handlägga hans ärende på ett korrekt sätt. Skadan kan aldrig göras ogjord.

Det är så här vi behandlar barn som söker asyl i vårt land. Har vi ingen skam i kroppen?

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


    Advokat Emilie Hillert arbetar i lika mån med migrationsmål som med brottmål. Hon är en av Sveriges mest framträdande migrationsrättsadvokater och företräder dagligen sina klienter mot Migrationsverket.
Hon har engagerat sig ideellt i migrationsfrågor för frivilligorganisationer. Hon ligger bakom JO-anmälningar som lett till att JO riktat allvarlig kritik mot Migrationsverket och hon har fått prövningstillstånd i Migrationsöverdomstolen för bristfällig handläggning i migrationsdomstolen.
Emilie Hillert söker minska den enskildes underläge vid Migrationsverkets myndighetsutövning och är öppen i sin kritik mot bristerna i systemet. På sin privata Fb-sida tar hon upp rättssäkerhetsfrågor. Mer information om henne finner ni på www.processadvokat.se.
Emilie Hillert är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.