Vad är en fri demokrati?

Av Michael Pålsson 2020-08-17

Ett fundament för den fria demokratin är yttrandefriheten och den fria åsiktsbildningen. En fri demokrati utgår nämligen från att det i ett samhälle finns, och ska få finnas, olika åsikter om allt. Ideologier ska ifrågasättas, liksom regeringens ekonomiska politik, miljöpolitiken, religionen – allt.

Vissa debattörer på sociala medier kallar SD, ibland även dess väljare, för nazister och fascister. Jag delar inte den uppfattningen.

Förvisso är det belagt att partiet i vart fall delvis bildades av gamla nazister och andra människor med högerextrema åsikter. Den historien är väl studerad och dokumenterad av flera författare, såsom exempelvis Gellert Tamas.

Men bara det faktum att SD har en dålig historia behöver inte innebära att SD idag är vare sig nazistiskt eller fascistiskt. I själva verket har SD de senaste åren städat bort flera medlemmar och till och med ett helt ungdomsförbund som haft högerextrema åsikter.

Frånsett vissa skrivningar om biologiskt arv, ”folket” och vikten av en svensk och enande kultur, torde det numera vara svårt att i partiprogrammet hitta några kopplingar till nazism eller fascism.

Jag har dessutom svårt att tänka mig att SD-Åkesson och hans kollegor likt Adolf Hitler eller Benito Mussolini vill ta makten över Sverige och sedan behålla den med våld.

Den som tror det borde i så fall vara lika bekymrad över Vänsterpartiets förflutna som kommunister och dess samarbete med systerpartierna i bland annat Sovjet, Kina, Albanien och Östtyskland.

Ett annat på sociala medier förekommande påstående är att alla SD;s väljare skulle vara rasister. För egen del tror jag det är ett felaktig påstående. Istället bedömer jag att de flesta som röstar på SD är genuint oroade över vad som händer om det kommer hit för många från andra kulturer, att vi inte kan integrera alla och skaffa arbete till alla som kommer hit.

Enligt min uppfattning är detta helt legitima orosmoment för alla som värnar välfärdsstaten. Lyckas vi inte integrera de som kommer hit blir det parallella samhällen och en ny underklass uppstår, med de problem som alltid funnits hos mindre priviligierade grupper.

Det kan knappast utgöra rasism att vilja ha ett samhälle som håller ihop, där människor har arbete och kan tala med varandra och där klyftorna i samhället inte är gigantiska.

Förvisso finns det rasister inom SD, och förmodligen fler där än hos andra partier, men som liberal vill jag ändå se till varje enskild människa och menar därför att det är fel att generalisera alla SD-väljare. En sådan retorik polariserar debatten istället för att diskutera sakfrågorna.

Antingen måste vi svara på vad vi ska göra åt hederskultur, misslyckad integration, arbetslöshet, ökade klyftor med mera eller så får vi helt enkelt leva med att det finns människor som är oroliga för att det kommer hit för många människor från andra länder och därför vill stoppa människor från andra länder att komma hit.

Att kalla någon rasist bara för att vederbörande är orolig över misslyckad integration, menar i vart fall jag är fel.

Problemet med nuvarande retorik från vissa av SD;s motståndare – att reservationslöst anklaga människor som röstar på SD för att vara rasister – är att de som röstar på SD istället blir än mer sammansvetsade och fast beslutna att fortsätta rösta på SD.

Följden blir att SD;s anhängare känner sig påhoppade och att alla andra människor är naiva, ”PK-liberaler” eller vänsterextremister, och att all kritik som förs fram mot SD är illasinnad.

Det stora problemet med detta i sin tur är att SD;s anhängare inte kan eller ens vill se att partiet kan ha fel över huvud taget, och därför inte inser vad som är den verkliga faran med SD. Faran som alla borde oroa sig för. President Trumps väljare i USA tycks för övrigt fungera på nästan samma sätt.

I själva verket är det numera ganska uppenbart att de flesta väljare och partiföreträdare hos såväl M som KD inte heller ser faran med SD, utan menar att det är i sin ordning att samarbeta med SD och till och med sitta i samma regering.

Den verkliga faran med SD, i vart fall på kort sikt, är enligt min uppfattning emellertid vare sig nazism, fascism eller rasism. Istället ligger faran i partiföreträdarnas vilja att avskaffa det som oftast benämns som den ”liberala demokratin”, det vill säga den fria demokratin.

De ledande partiföreträdarna inom SD, vilket de många gånger gett uttryck för, vill nämligen införa en illiberal demokrati likt den i Ungern, Polen eller Ryssland. SD vill inte avskaffa demokratin i och för sig. Det som ska avskaffas är den fria demokratin till förmån för en illiberal dito.

Så vad är skillnaden mellan en fri demokrati och en illiberal demokrati?

Nästa år är det 100 år sedan vi i Sverige för första gången tillämpade allmän och lika rösträtt, män och kvinnor, fattiga och rika, alla hade vi en röst var. Alltså har vi en demokrati – så vad är problemet? SD har inte ens påstått sig vilja avskaffa demokratin.

Men det har heller inte Putin i Ryssland sagt sig vilja, lika lite som Viktor Orbán i Ungern, Polens Andrzej Duda eller Alexander Lukashenko i Belarus. Och i vart fall beträffande Polen och Ungern har såväl SD-Åkesson, SD-Söder och SD-Jomshof menat att dessa länder är en förebild för SD. Men vad är problemet med det, om nu inte heller dessa länder vill avskaffa demokratin?

Svaret är att Ungern och Polen möjligen ännu är demokratier – men de är knappast fria. En fri demokrati består nämligen inte endast av allmänna val, utan också av bland annat yttrandefrihet, åsiktsfrihet, föreningsfrihet, religionsfrihet och rätten att inte bli diskriminerad.

Vidare förutsätter en fri demokrati självständiga domstolar som dömer efter lag och inte politikers önskningar, public service bolag som ger en allsidig bild och inte bara är en megafon för makten, privat media som inte godtyckligt kan stängas eller censureras av staten.

Allt detta är helt eller delvis avskaffat i Ryssland, Polen och Ungern. I Ryssland kan meningsmotståndare godtyckligt spärras in och dömas i skenrättegångar eller till och med mördas av statliga agenter, i Polen och Ungern styr staten media och domstolar.

Många brukar korrekt påpeka att demokrati betyder folkstyre och att i vart fall Polen och Ungern fortfarande har folkstyre. Majoriteten bestämmer – det är ju det som är demokrati! brukar dessa debattörer förargat utbrista.

Men saken är den att en verkligt fri demokrati förutsätter att de styrande är beredda att kompromissa, att de styrande inte låter folkstyret bli en majoritetens diktatur. Den fria demokratin utgår nämligen från att det finns meningsmotsättningar i ett samhälle, men att samhället förmår att lösa dessa meningsmotsättningar på ett fredligt sätt och med hänsyn också till minoriteters intressen.

Sveriges ännu så länge fria demokrati uttrycks bland annat i en av våra grundlagar, Regeringsformen, där det exempelvis anges att den ”svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt” (1 kap 1 §) och att den ”offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet” (1 kap 2 §).

Det är därför vi tar hänsyn till att det finns människor med olika behov. Även om till exempel sporten varpa bara har ett fåtal utövare, har också varpföreningarna rätt till föreningsbidrag. I ett annat land hade vi kanske bara gett bidrag till friidrotten, fotbollen, hästsporten eller ishockeyn.

I ett annat land hade vi kanske tyckt att handikappade människor skulle försörja sig på exakt samma villkor som alla andra och vi hade kanske tyckt att samernas särskilda rättigheter borde tas bort, liksom rätten att utöva andra religioner utom den strikt protestantiska. Vi hade givetvis också tagit bort rätten till hemspråk, bibliotekens böcker på andra språk och nyheter på finska.

Men det gör vi inte eftersom den ”offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet”. Vi tar hänsyn till varandra. Denna skrivning i Regeringsformen är för mig den vackraste poesi.

Vissa människor misstar kompromissviljan hos fria demokratier för svaghet och menar att majoritetens vilja ska genomdrivas till fullo, oavsett konsekvenser för minoriteter.

Förvisso innebär folkstyret att majoriteten har sista ordet, men att kompromissa och att i viss mån ta hänsyn till minoriteters intressen, såsom vissa folkgrupper, handikappade, religioner, sexuella minoriteter eller intressegrupper för exempelvis miljö, musik eller historia, är enligt min uppfattning inte ett tecken på svaghet utan att visa respekt för andra människors självständighet och för att få långsiktigt hållbara beslut.

I annat fall blir det en majoritetens diktatur som kommer bli outhärdlig för alla minoritetsgrupper och som därmed riskerar att förr eller senare drabba oss alla. Det är nämligen få av oss som i varje viktig fråga håller med majoriteten, eller som inte på ett eller annat sätt har ett specialintresse. I annat fall vore livet närmast förutsägbart och förmodligen tråkigt.

Ett annat fundament för den fria demokratin är yttrandefriheten och den fria åsiktsbildningen. En fri demokrati utgår nämligen från att det i ett samhälle finns, och ska få finnas, olika åsikter om allt. Ideologier ska ifrågasättas, liksom regeringens ekonomiska politik, miljöpolitiken, religionen – allt.

Om inte allt kan ifrågasättas och kritiseras, kan vi nämligen aldrig få veta vilka argument som bäst återspeglar våra egna åsikter. Det är genom kritik av det existerande som världen rör sig framåt och blir bättre – inte genom att stillatigande acceptera allt som det är.

Det är därför det är så allvarligt när exempelvis Polen och Ungern likriktar public service och gör det allt svårare att bedriva fri debatt. Det är därför det är så allvarligt när exempelvis SD-Jomshof framhäver Ungerns mediapolitik som SD;s förebild.

Utan närmast total yttrandefrihet, begränsad endast av förtalsbrott och hetsbrott, utan fri åsiktsbildning kan vi aldrig ändra en politik som går fel.

Vi kan ta SD själv som exempel. Om vi haft till exempel en miljöpartistisk illiberal demokrati i slutet av 1990-talet, då hade SD;s företrädare nu förmodligen suttit i fängelse och partiet varit bannlyst. Istället är SD ett riksdagsparti.

Problemet är att om SD skulle genomdriva sin politik på ungerskt manér, då kommer vi inte längre kunna debattera fritt för att ha möjlighet att övertyga varandra att välja ett annat parti.

Då riskerar vi att vara fast med SD som permanent flyttat in i maktens boningar, istället för som det bör vara, endast vara dess tillfälliga gäst.

Samma sak gäller SD;s ambitioner att likt Polen och Ungern göra ingrepp i de fria domstolarna. Att politisera domsluten så att de passar de styrande, istället för att objektivt tillämpa lagen lika för alla.

Det är ett trist faktum att vi har rasism i Sverige, och än tristare att det till och med finns människor som har nazist-sympatier. Det vore en dröm att en dag få vakna upp i ett samhälle där ras och härkomst var helt ointressant.

Det sämsta vi kan göra som jag ser det, är emellertid att kalla alla med en annan åsikt än den egna, för rasister eller fascister. Istället bör vi tala med varandra, lyssna på varandra för att hitta lösningar på gängkriminalitet, bristande integration, diskriminering, klimat med mera. Tillsammans kan vi lösa alla dessa problem.

Skulle däremot SD;s politik på riksplan få det genomslag som dess företrädare önskar, då är vi alla förlorare av den fria demokratin. Även de som idag röstar på SD. Det är då vi på riktigt kan vara rädda för nazism och rasism.

Utan en fri, liberal, demokrati finns ingen verklig demokrati. Utan en fri demokrati är livet tveksamt att leva.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


   Michael Pålsson är advokat på Juhlin & Partners, med expertis inom avtalsrätt och arbetsrätt. Han har ett stort intresse för rättsfilosofi och är bland annat författare till boken ”Om frihet i vår tid”.
Läs mer på www.michaelpalsson.se
Michael är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.