Om straff och döden

Av Carin Åberg 2020-08-27

För ett tag sedan framträdde en läkare (Staffan Bergström) och bekände att han bistått en man med läkemedel i syfte att mannen skulle ta livet av sig. Läkaren anmälde sig själv och ville provocera fram en tolkning av lag och rätt.

Enligt vad jag funnit är det inte olagligt i Sverige att bistå med läkemedel, om ens i syfte att begå självmord, bara att aktivt hjälpa en annan människa att ta dö på sig själv – det är olagligt. Hårklyveri kanske, avsikten med en utskrift av läkemedel. Det var väl lite det läkaren ville få prövat.

Jag tycker att det här med jag, döden och andra är en intressant fråga – om jag dödar en annan person så gör jag mig skyldig till mord. Eller, kanske, vållande till annans död. Och då ska jag straffas.

Om ifall det är fråga om mord eller vållande till annans död, handlar rent juridiskt sett om jag haft för avsikt att döda eller inte. Uppsåt. Kan det bevisas att min avsikt var att döda så har jag begått mord. Så kanske även gällande avsikten med ett utskrivet recept?

Men om jag dödar mig själv utan belagd assistans? Misslyckas jag är jag ett fall för psykvården. Annars är jag död. Att ta sitt eget liv är en synd, även bara ett försök – och ska hanteras därefter, inte ett brott.

Även om det historiskt sett var ett brott: självspillare fick fram till 1908 inte begravas i ”vigd jord” det vill säga på en kyrkogård. Lite kuriosa i fallet är att en begravning ”i stillhet” då betydde utanför det kristna – ingen klockringning, knappast någon prälle.

Några personer som jag känner tycker att mord ska straffas med döden, men i Sverige är dödsstaff uttryckligen förbjudet (sedan 1975), vi har inte ens dödsstraff i krigstid.

Vilket dessa vänner tycker är fel det här med quisas, blodshämd. De tänker väl lite som i Gamla testamentet – öga för öga, tand för tand, talionprincipen, kung Hamurabi, ”Mose lag”. (2 Mos. 21:24, 3 Mos.24:20 och 5 Mos.19:21). Men senare, i Nya testamentet, säger faktiskt Jesus:

Öga för öga och tand för tand. Men jag säger eder: värj er inte mot det onda. Nej, om någon slår dig på den högra kinden så vänd även den andra mot honom. (Matt. 5:38-39)

I dagligt tal att ”vända den andra kinden till”. Ha lite överseende. Vara tolerant. Ungefär detsamma finns i Koranen (5:45). Där avvisas blodshämd. Så de som vill ha dödsstraff kan sägas vara lite gammaltestamentliga. Fundamentalistiskt kristna.

Visst, man kan undra vad religiösa texter har med nutida lagar att göra, men själva tänkandet – det som under årtusenden resulterat i dagens lagstiftning – utgör faktiskt grunden för hur vi idag tänker om lag och rätt – och därmed straff.

Våra lagar är inget som plötsligt uppstod någonstans i historien – de är kontinuerligt resultatet av maktförhållanden i historien.

Själv är jag totalt, absolut, definitivt emot dödsstraff. I huvudsak av två orsaker:

• Risken för att döda fel person. I USA finns rörelsen ”Innocence project”, som visat att flera personer felaktigt dömts – och dödats. Det blir väl lite fel ifall fel person dödas som hämnd för en annan persons död. Eller hur?

• Logik. Om det att döda en annan med avsikt ska straffas med döden, hur kan man då legitimera dödsstraff? Finns det ett mer överlagt, med avsikt, dödande? Jag får inte det att gå ihop riktigt. Står domstolar över lagen?

Nåväl, så mycket om dödsstraff. Där är det verkligen fråga om antingen eller.

Man kan fråga sig hur man ska tänka om rätt och straff. Är straff en samhällets hämnd för oförätter eller…? I Sverige är väl den grundläggande tanken bakom straff att det handlar om att korrigera ett rättsvidrigt handlande. Lite som uppfostran. Med repressalier.

Det erbjuds olika program på de anstalter där dömda avtjänar sina straff. Jag vet inte om ifall de är lyckosamma eller inte – men det är en fråga om utvärdering och utveckling, tycker jag.

Tanken är i grunden att få missdådare att inse sina misstag, orsaken till dem och att bättra sig. En god tanke i min mening. Huruvida den lyckas är en empirisk fråga.

Men tillbaka till Staffan Bergström. Kommer han att straffas för – ja vadå? Tiden får utvisa.

Men. De som ropar på strängare straff – vilken är deras avsikt egentligen? Deras motiv?

Minskad brottslighet?

Hur då?

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


   Carin Åberg är äntligen pensionär. Har en bakgrund som bland annat filosofie doktor i medie- och kommunikationsvetenskap, filosofie kandidat i teoretisk filosofi, databasmodulator, ljudtekniker, författare, pottkusk och städerska.
Kan som pensionär skriva om vad som helst, när som helst. Född på landet i Åmot, Gästrikland.
Carin är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.