Släpp orden fria igen

Av Michael Williams 2020-11-26

Häromdagen lyssnade jag på ett värdefullt föredrag av Expo som handlade om demokratibrott. Det handlade om det hat och hot som bland annat journalister och politiker får utstå, hur det syftar att skrämma demokratin till tystnad. Det handlade även om de fall då hat och hot realiserats i våldsdåd utförda av ensamma, radikaliserade män som Breivik eller Mangs.

Framför allt berättade Expo hur allt fungerar och hänger samman. Den hårda retorik som ideligen upprepas på internet och i debatten syftar till att öka tolerans och acceptans för de högerextrema idéerna, inte bara hos de som står under direkt angrepp, som journalister och politiker, utan även hos oss andra som ofrivilligt tvingas konsumera en världsbild som definieras av ytterhögern.

Vi dresseras i att inte reagera som vi skulle ha gjort i en tid då vanvett spreds med lägre hastighet och med lägre intensitet.

Med militär definition kan man kalla det för ett lågintensivt krig, där vi förmås acceptera nya värderingar och se en alternativ verklighet, en verklighet som få av oss har någon förstahandserfarenhet av. Det är upprepandets monotona pedagogik.

Varför är då orden, berättelserna så viktiga och ibland så farliga? Dels bryter det ned motståndet mot de här farliga idéerna, dels ger det konstant näring åt rädsla.

Rädsla får människor att lättare acceptera en hård retorik, vilket kan manifesteras i rop om hårdare tag, hårdare straff och andra irreversibla åtgärder.

Expo menar att det sällan är organiserade människor som begår hatbrott. Det är privatpersoner som radikaliserats i den hårda miljön som råder i en del miljöer på internet. De flesta är vita män i medelåldern. Sådana som jag.

Den retorik som skapar rädslor, sprider hat, hotar och radikaliserar har otroligt hög tillgänglighet. Hatets retorik döljer aldrig sina ord bakom betalväggar och prenumerationer.

Vi som är ett motgift och lever i en annan världsbild spelar inte på samma planhalva. Ibland är vi inte ens med i matchen.

Därför är det av största betydelse att de så kallade anständiga partierna inte använder sig av, exempelvis Sverigedemokraternas retorik och beskrivning av verkligheten när de kommunicerar.

Att den mer anständiga politiken med största möjliga tydlighet uttrycker sig på ett sätt som inte kan feltolkas och annekteras av högerpopulister. Att vinnlägga sig om att inte bidra till polariseringen där människor och grupper ställs mot varandra.

Ansvaret vilar också tungt på de som sätter rubriker och formulerar ingresser. Jag förstår att det finns en ekonomisk verklighet men det finns även en verklig verklighet och det är liksom allvar nu.

Jag tänker mig att med grund i ett utökat och öronmärkt presstöd så ska tidningars ledarsidor, debattsidor och även kultursidor göras tillgängliga för alla.

Vi har inte råd att låta den fria debatten kvävas av en hårdför ekonomisk verklighet. Demokrati kostar och det måste den få göra. Släpp våra ord fria igen. Vi har en kamp att vinna. Kampen om verkligheten.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


    Michael Williams är statsvetare, policyanalytiker, ämneslärarstudent, kommunikatör, kapellmästare i rockbandet Violent Divine, förälder och äkta make. Arbetar som politisk tjänsteperson i kommunpolitiken. Skriver och debatterar oftast utifrån grön, feministisk grund.
Michael är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.