Juridiken
Foto Greenpeace

När klimatkrisen inte är ett grundlagsbrott

Av Michael Pålsson 2021-01-08

Tisdagen den 22 december 2020 meddelade Norges Högsta domstol att Miljöorganisationerna Greenpeace och norska Natur og Ungdom förlorade tvisten mot norska staten för brott mot grundlagen. Miljöorganisationerna ifrågasatte att regeringen öppnat upp för oljeletning i nya, tidigare oexploaterade områden i arktiska Barents hav.

Jag är inte grundlagsexpert, än mindre avseende norsk grundlag, men enligt Dagens Nyheter den 22 december 2020, Norska staten kan fällas i unikt rättsfall om oljeborrning, säger den norska grundlagen att ”Varje person har rätt till en hälsosam miljö och till en natur där produktivitet och biologisk mångfald bevaras”.

Jag är övertygad om att Norges Högsta domstol utifrån norsk lag gör en korrekt bedömning. Det är sannolikt några av Norges nu levande största juridiska snillen som efter noggranna överväganden kommit fram till domslutet. Jag ifrågasätter följaktligen inte domen i sig.

Vad jag vet har vi än så länge inga liknande rättsfall i Sverige. Däremot har vi också i svensk grundlag liknande skrivningar som i den norska, nämligen i Regeringsformens 1 kap 2 §:

”Den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet. Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd ska vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Särskilt ska det allmänna trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt verka för social omsorg och trygghet och för goda förutsättningar för hälsa.

Det allmänna ska främja en hållbar utveckling som leder till en god miljö för nuvarande och kommande generationer.” (min kursivering).

Mot bakgrund av den norska Högsta domstolens ställningstagande är frågan vad som krävs för att våra politiker, ”det allmänna”, någonsin ska anses bryta mot grundlagen? Hur länge ska vi kunna ignorera klimatkrisen genom att exempelvis stödja flygplatser, till och med köpa flygplatser, bygga ut flygplatser?

Hur länge till ska vi fortsätta att tillåta att byggbranschen bidrar med stora CO2-utsläpp varje år utan skärpta krav, att klädbranschen är extremt miljöovänlig, att tillåta fossila drivmedel och så vidare?

Hur länge ska vi kunna fortsätta som nu utan att det anses vara ett brott mot regeringsformens skrivning om alla människors lika värde, det vill säga även barnen, och att även kommande generationer ska ha rätt till en god miljö?

Frågan behöver ställas och vi ska vara tacksamma över att olika miljöorganisationer också ställer frågorna till olika regeringar.

I Dagens Nyheter kunde vi under hösten också läsa att vi med förhållandevis små resurser hade kunnat göra vårt för att nå upp till Parisavtalets mest ambitiösa mål, det vill säga att begränsa uppvärmningen till maximalt 1,5 grad i jämförelse med förindustriell tid. Pandemin visar att världen har råd med Parisavtalet.

Enligt de beräkningar DN hänvisar till gjorda av Marina Andrijevic och publicerade i Science, skulle de årliga energiinvesteringar som behövs för att nå Parisavtalets mål för den globala uppvärmningen, behöva uppgå till tio procent av de totala stimulanspaketen för covid-19 pandemin. Tio procent.

Men istället för att diskutera klimatkris, diskuterar vi ytterligare stimulanspaket för att vi ska tillbaka dit vi var före pandemin. Vi diskuterar utbyggnad av Arlanda och inviger glatt en ny flygplats i Sälen.

Vi kan inte fatta beslut om höjd skatt på fossila bränslen eftersom det alltid är synd om någon som drabbas.

På vilket sätt innebär detta att det allmänna främjar ”en hållbar utveckling som leder till en god miljö för nuvarande och kommande generationer”?

Det är inte bara Greta Thunberg som hänvisar till vetenskapen. Det gör de flesta av oss när det till exempel kommer till att ta fram ett nytt vaccin, nya grödor, mediciner, utforska rymden, utrota fattigdom, AI med mera.

Men borde inte denna insikt också gälla klimatkrisen? Är det rimligt och förenligt med grundlagen att det allmänna aktivt väljer att inte agera på vetenskapliga belägg när det gäller klimatkrisen och därför bidrar till en icke hållbar utveckling som leder till dålig miljö för kommande generationer?

Om vi med trots allt begränsade resurser kan ställa om samhället – vad är det som hindrar oss? Och varför ska kommande generationer ansvara för våra synder?

Mina tankar ovan är sprungna ur stor personlig frustration och inte en djuplodande juridisk analys över att vi trots klimatkris inte agerar med kraft för att minska dess mest hemska följder.

Ibland måste en jurist emellertid resa sig ur skogen av juridiska teknikaliteter och formaliteter för att kunna se rättvisan. Det vårt samhälle gör mot kommande generationer är, oavsett vad juridiken säger, enligt mitt sätt att se det inte rättvist och inte i enlighet med lagen försåvitt grundlagstexten inte bara ska tolkas som en allmänt skön viljeförklaring utan förpliktigande.

Jag håller inte med Andreas Malm när han uppmanar till att spränga oljeledningar (”How to Blow Up a Pipeline”). Men jag kan sannerligen förstå hans frustration rörande vår oförmåga att hantera klimatkrisen.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


    Michael Pålsson är advokat på Juhlin & Partners, med expertis inom avtalsrätt och arbetsrätt. Han har ett stort intresse för rättsfilosofi och är bland annat författare till boken ”Om frihet i vår tid”.
Läs mer på www.michaelpalsson.se
Michael är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.