Polarisering eller sanning?

Av Michael Pålsson 2021-01-20

Jag hörde Bulletins Alice Teodorescu Måwe uttala sig i P1 häromdagen. Hon ansåg det olyckligt att använda händelserna den 6 januari då president Trumps revolutionsgarde stormade Capitol Hill för att polarisera den svenska debatten. Jag vet inte vad Alice Teodorescu Måwe lägger i ordet polarisera, men det tycks vara något annat än vad jag fram tills nu trott att ordet betyder.

Enligt Wikipedia innebär polarisering ”en tendens i en konflikt då alla parter grupperar sig i två läger, och det är svårt att upprätthålla neutralitet.” Detta är också vad jag lägger i begreppet. 

Att polarisera är alltså något som tydligen vare sig jag eller Alice Teodorescu Måwe tycker om. Men vi tycks skiljas åt på en väsentlig punkt. Att kalla en spade för en spade är inte att polarisera enligt min uppfattning. Det är att kalla saker för vad de är. 

Man kan förvisso som Alice Teodorescu Måwes kollega Ivar Arpi gör kalla de som stormade Capitol Hill för ett gäng 20-åriga killar i joggingställ, istället för att se det som en allvarlig attack på demokratin.

Eller så kan man likt SD-Åkesson i mycket milda ordalag döma ut president Trumps agerande i samband med kravallerna, men ändå föredra president Trump framför den kommande presidenten Joe Biden och föredra att det republikanska partiet fått fortsätta vid makten eftersom det är mer konservativt.

Med tanke på hur mängder av republikanska politiker agerat till stöd för president Trump under de senaste fyra åren får det tydligen numera anses konservativt att genom revolutionära metoder kapa demokratin. 

Man kan också gå vidare och påstå att president Trump gjort så mycket för freden att han ska ha Nobels fredspris. Dessutom kan man som SD-Åkesson föredra Victor Orbán framför Angela Merkel och inte kunna välja mellan Macron och Putin.

Uppenbart är det heller inga konstigheter att samarbeta med ett parti vars påstått ”konservativa” fanbärare, Mattias Karlsson, kan tala i ordalag som ”Existentiell kamp om vår kulturs och vår nations överlevnad – seger eller död!” eller som andra företrädare för SD, Dennis Askling, använda uttryck som ”Hell seger!”.

Man kan också som Ivar Arpi göra en omdömeslös tweet från en liberal skribent till en gigantisk och luftfylld höna med påstående om att det finns socialliberaler som förespråkar politiskt våld. 

Agerar man som Alice Teodorescu Måwe och Ivar Arpi kan det knappast påstås att man polariserar mot de mörkblå och de bruna.  Men vad man faktiskt gör är att förminska och relativisera antidemokratiska krafter. 

Vi måste kunna ha två tankar i huvudet samtidigt. Det går att tala sanning utan att vilja polarisera. Det är inte sanningen som polariserar – det är lögnen och när man förminskar betydelsen av vad människor säger och gör. 

Jag vill betona att jag verkligen inte tror att Alice Teodorescu Måwe och Ivar Arpi är antidemokrater. Verkligen inte. Vad de däremot ägnar sig åt är att i sin iver att få en nationalradikal majoritet i riksdagen, förminskar betydelsen av vad SD historiskt sett stått för och vars företrädare gång efter annan avslöjas med förkärlek för auktoritära och rasistiska krafter. Ett parti vars företrädare så sent som på 1990-talet ägnade sig åt bokbål av oönskade författares böcker.

Låt mig dessutom vara tydlig med att jag inte förminskar vänstersidans försyndelser. Jag är extremt kritisk till V och dess vurmande för auktoritära krafter och länder, exempelvis Venezuela och före Berlinmurens fall Sovjet, Kina och Östtyskland. Jag har aldrig heller kunnat förstå hur Socialdemokraterna kunnat försvara exempelvis Kubas regim. 

Men Socialdemokraterna har under mer än hundra år i svensk politik aldrig ifrågasatt den svenska demokratin utan tvärtom agerat för den och var tillsammans med liberaler de som såg till att vi för hundra år sedan fick en fullvärdig demokrati. Till och med V tycks ha nyktrat till och försvarar allt mer sällan auktoritära regimer.

Bulletin och dess konservativa agenda har uppenbarligen en plats för så kallat konservativa väljare. Detta är givetvis helt legitimt. Det är emellertid ledsamt att se eljest klartänkta skribenter flirta med antidemokratiska krafter i syfte att de påstått konservativa ska vinna majoritet i Sveriges riksdag.

Det Alice Teodorescu Måwe och Ivar Arpi gör är i exakt samma anda som de republikaner som möjliggjort president Trumps lögner och antidemokratiska propaganda och som slutade i stormningen av Capitol Hill. 

Priset vi alla riskerar att få betala för kelandet med brunhögern kan emellertid bli högt. Och det är inte polarisering eller brunsmetning – det är att kalla saker för vad de är.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


    Michael Pålsson är advokat på Juhlin & Partners, med expertis inom avtalsrätt och arbetsrätt. Han har ett stort intresse för rättsfilosofi och är bland annat författare till boken ”Om frihet i vår tid”.
Läs mer på www.michaelpalsson.se
Michael är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.