Ebba Busch. Foto: Sofia Ekström / SvD / TT

Jag mår illa när Ebba Busch dillar

Av Michael Pålsson 2021-04-06

KD är en förkortning för Kristdemokraterna och partiet påstår sig stå för kristen etik i politiken. Problemet är att Kristdemokraterna synes ha ungefär lika mycket kristen etik i ryggraden som partiet Liberalerna har liberalism. Noll. Zero. Nulla.

Låt mig direkt klargöra att jag är agnostiker med starka ateistiska drag. Jag vill därför inledningsvis uppmana religiösa människor som känner risk för blodstörtning eller annan sjukdom vid religionskritik att redan här sluta läsa eller att i vart fall kontakta sin religiöse ledare eller möjligen psykolog innan ni går vidare i texten. Jag kan inte ta ansvar för vad som annars kan hända.

Det var i onsdags som Kristdemokraterna Ebba Busch, Tuve Skånberg och Per Landgren i tidningen Dagen bland annat påstod att ”det var kristendomen som gav demokratin verklig kraft.”

De nutida apostlarna fortsatte med att påstå att ”Kristen människosyn och etik har inspirerat till samhällen som bygger på frihet, lag och rätt – inte den starkes rätt. Dessa kristna demokratiska församlingar och samhällen har fått stå modell för många andra, som, även om de inte delar den kristna tron, sett styrkan i principerna.”

Historiekunskaperna hos dagens politiker tycks förvisso vara något svaga. Vi har en statsminister som tycks ha glömt kommunismens fasor, en formell oppositionsledare, Kristersson, som tycks ha glömt nazismen och dess medlöpare och inte minst den informelle oppositionsledaren Åkesson som till och med tycks ha glömt att företrädare för hans eget parti anordnat bokbål och att partiet är bildat av bland annat nazister.

Så möjligen är det för mycket begärt att de Kristdemokratiska apostlarna skulle minnas bättre än sina politiska kollegor.

Under huvuddelen av de drygt 2000 år kristendomen existerat som religion, kan knappast demokrati och mänskliga rättigheter ha ansetts som dominerande. Och istället för att vara drivande för demokratin har den kristna kyrkan snarare alltid gått hand i hand med makten, som ler och långhalm.

Kyrkan har tvärtemot vad som påstås av de Kristdemokratiska missionärerna alltid lierat sig med den starke och slagit ner folket.

Det var knappast kyrkan som initierade vare sig den franska revolutionen eller det amerikanska frihetskriget utan istället Upplysningens filosofer som inspirerade till frigörelse från religionens dogmer och monarkins ok.

Förvisso innehåller Bibeln stycken av vad som kan anses utgöra god moral. Ur Gamla Testamentet kan nämnas vissa av de tio budorden, såsom förbudet att dräpa och i Nya Testamentet bergspredikan vari Jesus uppmanar till ödmjukhet och att till och med vända andra kinden till när vi blir slagna av våra fiender.

Problemet är att samma bibel innehåller berättelser och beskrivningar av moraliska dilemman som är oerhört långt från vad vi idag anser utgöra god moral. I Gamla Testamentet berättas bland annat om när Noah gör sin yngste son till slav bara för att han råkade se sin stupfulle far ligga naken och sova ruset av sig.

Inte ens den i kristna kretsar så högt ansedde Jesus kan avhålla sig från att skilja ut de som tror på honom och andra genom att likna de icke-troende vid ogräs.

Så var hittar vi de demokratiska grunder som våra nutida svenska Kristdemokratiska apostlar påstår finns i kristendomen? Svaret är att de inte finns.

De kristna har i alla tider framställt sig själva som fromma, men sanningen är en annan. Givetvis finns det många goda kristna människor. Precis som det finns många goda muslimer, hinduer och ateister.

Men att påstå att det är kristendomen som fördjupat demokratin är ungefär lika historielöst som att påstå att kommunister eller nazister är demokrater.

Det räcker för övrigt att se hur den katolska kyrkan agerar i Polen i nutid avseende HBTQ-rättigheter och i dess fanatiska abortmotstånd för att se vilket hyckleri det är att påstå att kristendomen fördjupat demokratin.

Snarare finns det betydligt fler goda skäl att söka sig från religionen än att söka sig till religionen när det gäller att vakta demokratin. När Ebba Busch, uppfostrad i Livets Ords hårda skola, talar i tungor om demokrati då finns det skäl att vara mer vaksam än Adam var i lustgården.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


    Michael Pålsson är advokat på Juhlin & Partners, med expertis inom avtalsrätt och arbetsrätt. Han har ett stort intresse för rättsfilosofi och är bland annat författare till boken ”Om frihet i vår tid”.
Läs mer på www.michaelpalsson.se
Michael är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.