Föräldrar som uppmuntrar mobbing

Av Åsa Hägglöf 2021-04-16

På ett eller annat sätt och i någon form har vi nog alla sett dem. Det där barnet som inte blir bjudet på barnkalas. Det där barnet som bjuder in till kalas men ingen kommer. Det där barnet som står ensamt på skolgården varje rast. De utstötta barnen. Det där barnet som blir slaget på vägen hem. Kanske är du förälder till ett utstött barn? Kanske var du ett utstött barn själv?

När man pratar generellt om den utbredda mobbingen i skolorna, ter det sig som att de flesta tycker att det måste till krafttag för att söka omintetgöra den. Vilket förväntas vara något alla föräldrar är rörande eniga om.

I Filipstad däremot, finns det föräldrar som öppet aktivt vill delta och dessutom förespråka mobbing gentemot barn. I det här fallet barn med annan hudfärg. De där barnen som inte har ett rent ariskt utseende.

Det tog några dagar för mig att smälta det som i nutid händer i Filipstad. Vad jag rent impulsivt ville säga där och då, kunde jag bara inte förmå mig att skriva ner. Den texten hade jag inte tyckt om själv.

Aftonbladet hade en artikel om en ”folkomröstning” i ovannämnda stad. Artikeln hade rubriken, Kriskommunen lägger halv miljon på folkomröstningen som ingen vill ha.

Det handlar helt krasst om att människor ska rösta för eller emot vilka barn som håller måttet. Det handlar om att en del föräldrar inte vill ha utlandsfödda barn på samma skola som sina egna.

Barnen befinner sig i åldersspannet sex till nio år. Den tydligheten torde sätta skräck i varenda förälder runt om i landet.

Vad ska nästa folkomröstning omfattas av?
Att sära på barn som kommer från bättre ekonomiska förhållanden, från de mindre lyckligt lottade?
Att sära på barn som har nedsatt funktionsvariant, från de som enligt norm anses friska?
Att sära på barn som är av känslig natur, från barn med lite tuffare framtoning?
Att sära på barn som växer upp med andra värderingar än en själv har, från barn med ”rätt” formad personlighet?
Var ska gränsen gå?

De här föräldrarna står främst vid stridslinjeområdet på den skapade krigsskådeplats de utlyst emot barn. De skyller på att deras barn är utnyttjade i någon form av integrationsexperiment.

Det är föräldrarna själva som utnyttjar sina egna barn, för att genom dem föra fram sin rasistiska agenda.
Det är föräldrarna själva som utan konsekvensanalys, fyller sina barns skolryggsäck med något helt annat än skrivblock, blyertspennor och suddgummi.

Barnen, jag upprepar åldern, sex till nio år – jag vet, det är svårt att smälta – får istället en tung ryggsäck med fördomar och främlingsfientlighet att bära på sina späda axlar.

Det är föräldrarna, vilka skrivit på den diskriminerande och odemokratiska namninsamlingen, som grovt utnyttjar deras egna barns totala oförmåga att misstro sin mor och far.

Barn tar för givet att deras närmaste familj vill dem väl. Barn tar för givet att deras närmaste familj inte vill skada dem, varken psykiskt eller fysiskt.

Att föräldrar inte förstår värdet i att barn inte har fördomar – att barn är villiga att inkludera andra oavsett hur de ser ut – torde räknas som psykisk barnmisshandel.

De här föräldrarna vill döda sina egna barns oskyldighet.
De här föräldrarna vill forma sina barn att avsky allt som inte påminner om dem själva.
De här föräldrarna vill förändra den egna avkommans grundade natur.

Barn mellan sex och nio år går osannolikt till skolan med ryggsäcken full av både fördomar och en känsla av att samhället utnyttjar dem på egen hand.

Tänker att de ska vara tillåtet för dem att traska iväg till skolan med positivitet och kunskapstörst.
Tänker att det ska vara tillåtet för dem att bära med sig en trygg vetskap om att de får kalla vem de vill sin käraste vän.

Det är ordentligt illa ställt med ett samhälle om det ska börja exkluderas barn ifrån andra barn. Det uttrycks missnöje inför en icke fungerande integration, samtidigt som samma beklagande kategori av människor är de största motståndarna mot just integration. Att inte se möjligheterna här är för mig ofattbart.

Det kan inte finnas ett bättre alternativ till en lyckad integration än att börja med barnen. En tillförlitlig och korrekt integration är inkluderande, ej exkluderande.

I Filipstad ringer en del föräldrar istället till kommunalrådet och påpekar att det finns ”svartingar” på skolan.

Antar att dessa föräldrar sätter sin politiska härkomst före de egna barnens välmående. De tycks försöka gömma sig bakom en illa förtäckt rasism, där deras minderåriga barn får lära sig att se ned på andra människor utan grund.

Hur ska de förklara för en sexåring att en annan sexåring inte duger som vän, när ingen av dem gjort fel? Barn föds inte med hat. Det är ett begrepp av känslor de inte har förmåga att känna.

I Filipstad finns det föräldrar som frivilligt planterar en destruktiv känsla i ett barns oförstörda själ, helt och hållet i ett själviskt och hjärtlöst syfte.

De här föräldrarna måste antas inte ha något emot om deras egna barn blir utstötta ur gemenskapen?
De här föräldrarna måste antas stå och titta på om deras egna barn sitter ensamt på sitt födelsedagskalas, för att andra föräldrar ansett att barnet inte har vad som krävs utifrån sitt synsätt?
De här föräldrarna måste antas koppla av med en kopp kaffe medan deras barn står i mitten av en ring med dömande pekfingrar?
Pekfingrar från barn som blivit uppfostrade i den anda de själva vill föra över till sina barn?

Vad som dessutom tas upp i Aftonbladets artikel är att :

”Minst 430 000 kronor beräknas kostnaden bli, för att trycka upp valsedlar, bemanna vallokaler, coronasäkra och organisera en demokratisk process, som ingen egentligen vill ha.
Samtidigt har barn- och utbildningsförvaltningen ett underskott på nära 20 miljoner.”

Det finns således föräldrar i Filipstad som tycker att nästan en halv miljon kronor är värt att användas ur en kommunkassa i underskott, för att få jaga minderåriga med en mental kulspruta.

Avslutar med de tankar som direkt tog över när informationen sjunkit in ordentligt.

1933-1945 förföljde och mördade nazister och deras anhängare judar, romer, funktionsnedsatta, homosexuella och andra människor som de menade var mindre värda.

Kort efter att Adolf Hitler och nationalsocialisterna tog makten i Tyskland 1933 införde de antijudiska lagar som diskriminerade den judiska befolkningen i landet.

Politiken byggde på den nationalsocialistiska ideologin som delade in mänskligheten i raser, och där nazisterna ansåg att olika raser var olika mycket värda. Judar tvingades bära en gul stjärna på sina kläder.

Detta var 1930-talets Tyskland. Nu händer det i Sverige, i Filipstad – år 2021.

Är det i den staden eller nästa vi kommer finna den första gula stjärnan som symbol på ett mörkhyat barn, vars enda ”fel” var att födas av – enligt egennyttiga rasister – fel föräldrar i fel land?

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


   Åsa Hägglöf är i grunden utbildad barnskötare. Arbetar på ett gruppboende inom LSS. Hon är väl insatt i asylpolitik och migrationsfrågor som hon engagerat sig i under snart 30 år. Vid sidan av sitt arbete jobbar hon ideellt med asylärenden, i första hand gällande ensamkommande.
Åsa är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.