Foto Johan Nilsson /TT

Maskerade poliser misshandlade en oskyldig homosexuell medborgare

Av Börje R P Carlsson 2021-07-01

En man blir misshandlad i sitt hem av en grupp poliser som gör en av sina räder mot barnpornografibrott. Det misstänkta brottet bestod i innehav av bilder på pojkvännen som visade sig se osedvanligt ung och omogen ut, trots att han var långt äldre än vad han såg ut. Närmare bestämt var han 30 år.

Poliserna är maskerade för att kunna hålla sin identitet skyddad. Genom detta kan åklagaren från Särskilda åklagarkammaren lägga ner misshandelsanmälan utan att ens behöva förhöra en enda polis.

Jo, två poliser förhördes. Två poliser som inte var närvarande där misshandeln skedde. Längre ner i stycket kommer också Ni fundera på vilka grunder som användes för att hålla dessa två förhör. Alltså förhör med två icke närvarande!?

SVT som snappade upp denna nyhet kontaktade polisen. Varvid följande framkommer:

(Citerat från SVT) Deras chef, Fredrik Bister, säger att det är standard att insatsstyrkan håller i razzior av det här slaget – och att de oftast är maskerade för att skydda sin identitet. Han vill inte uttala sig om händelseförloppet men säger att det uppstod ett ”handgemäng” i sovrummet.
– Så här i efterhand kan man säga att de ingångsvärden som polisen hade var fel. Det är väldigt beklagligt det som hänt.

Så här ser det således ut när polisen idag gör olika insatser. Samtliga poliser är maskerade och går inte att identifiera. Känns mönstret igen? ”Maskerade och går inte att identifiera” låter som vilken gangsterorganisation som helst.

När poliser utreder brott där fler är inblandade och det inte går att säga vem som gjort vad brukar slutsatsen bli att ”de misstänkta gemensamt och i samförstånd” utfört gärningen. Borde inte denna tillämpning också vara möjlig i ett fall som detta?

Det skulle förmodligen inte ha betytt så mycket eftersom poliser i dessa situationer ofta blir både blinda och döva men det går inte att ha olika tillämpningar av lagen beroende på vem som är misstänkt.

I aktuellt fall fanns en insatschef som borde bära det yttersta ansvaret och därefter är det upp till honom att antingen ta ansvar för händelsen eller peka ut vilken/vilka poliser som slagit.

Men det är klart, med ett dussin närvarande poliser behöver nog ingen slå och offrets skador har nog uppkommit genom en gudomlig insats från vår Herre.

Bister ser det hela som beklagligt och med det är det över både för hans och de övriga polisernas del. Hur länge ska polisen få dödsskjuta, skjuta och misshandla människor utan att någon behöver ta ansvar för vad som skett?

Det är inte rimligt att polisen står över lagen och efter händelser bara medger att det var beklagligt.

Åklagarmyndigheten som lägger ner det hela grundar beslutet på följande: Den misstänkte kunde inte säga vem av poliserna som gjorde vad. Enligt åklagaren Lena Kastlund går det därför inte att avgöra vem av dem som kan ha gjort sig skyldig till brott. Därför ska ingen av dem förhöras.

– Det är så vi arbetar, säger hon. De som eventuellt kan bli misstänkta för brott måste höras som misstänkta. Här hamnar vi i ett gränsland där vi inte når upp till skälig misstanke. Då får vi inte förhöra.

Jag undrar om hon haft samma inställning om förhållandena varit omvända?

Denna åklagare har tydligen missat RB 23:6 under sin utbildning. Denna paragraf är allmängiltig och ger polisen rätt att förhöra vem som helst som kan tänkas veta något om ett brott.

RB 23:6 §  Under förundersökningen må förhör hållas med envar, som antages kunna lämna upplysning av betydelse för utredningen.

Hur ofta har inte förhör inletts med RB 23:6 som grund för att under förhörets gång uppgraderas till något annat?

Men kanske utredare och åklagare för Särskilda utredningar också har en egen Förundersökningskungörelse och en egen RB.

Polismyndigheten måste börja agera på självsvåldiga poliser. Ja, jag vet att polisen har ensamrätt på våld och styrs av laga befogenhet men var fanns detta i ovan relaterat ärende?

Att misshandla utan saklig grund är misshandel och ett brott oavsett vem som utför det och nu måste också poliser börja ställas till svars för sina illgärningar.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


    Börje R P Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln.
Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.