Advokat Emilie Hillert

Vi måste prata!

Av Emilie Hillert 2021-07-07

Jag minns det så väl, det där pratet vi hade, jag och en nära vän i anslutning till förra valet. När det blev tydligt att det parti som stod för allt som inte hör hemma i den värld vi vill leva i, hade fått nästan 20 procent av svenska folkets röster.

Jag minns det så väl, för min frustration var så stor att den inte längre rymdes i min kropp. Och min rädsla var så djup att jag inte längre såg någon botten.

Så vad händer nästa val eller det därpå, när de återigen har fördubblat sina röster? sa jag med skrämd stämma. Lugn, Emilie, sa min vän. De kommer aldrig få mer än 20 procent av rösterna.

Resonemanget utvecklades sakligt, och jag minns att jag så gärna ville tro på det, att min rädsla dämpades lite av hoppet och viljan.

Men då var då och nu är nu. Partiet som skrämmer mig kanske inte får mer än 20 procent av rösterna i nästa val, det återstår ännu att se. Men vad spelar det för roll, när flera av de andra partierna har anammat det skrämmande partiets ideologi och politik?

När flera av de andra partierna har övergivit sina ursprungliga visioner i syfte att tillskansa sig maktpositioner? När en röst på flera av de andra partierna idag, innebär en röst på just det som det skrämmande partiet gick till val på för några år sedan. Då har ju det skrämmande partiet redan vunnit.

Det skrämmande partiet tog de andra partiernas väljare, så då tar de andra partierna det skrämmande partiets politik – är det så det ska vara? Det är precis så ologiskt som det framstår.

Och återigen är min frustration så stor att den inte längre ryms i min kropp. Och min rädsla så djup att jag inte längre ser någon botten.

Så nu bryter jag tystnaden. För vi måste prata! Om vad det är som sker och hur illa det är ställt.

Vi måste prata! Om hur ett skrämmande partis fiktiva världsbild kan tillåtas slå rot. Om varför de andra partierna, istället för att med hjälp av fakta vederlägga den fiktiva bilden och lyfta fram verkligheten, väljer att anamma den fiktiva världsbilden och sedan tävlar i uppfinningsrikedom för att presentera lösningar på fiktiva problem.

Vi måste prata! Om hur det kommer sig att bara ett enda parti lyckas måla upp en vision av den värld de vill leva i, och presenterar konkreta förslag för att nå dit.

Deras vision ger mig kalla kårar. Deras förslag skrämmer mig. Inte desto mindre så har de har en vision och i avsaknad av andra visioner har de större chans att vinna framgång.

Vi måste prata! Om hur det kommer sig att allt för många politiker tycks ha blivit faktaresistenta. Om hur det kommer sig att falska påståenden inte ifrågasätts, hur felaktiga uttalanden inte korrigeras och om hur ogrundade uppgifter inte vederläggs, i den politiska debatten. Om hur det kommer sig att just fakta och saklighet inte längre tycks ha något värde. Det handlar i stället mest om vem som skriker högst.

Vi måste prata! Om att man i det skrämmande partiet aldrig kommer att bli nöjda, aldrig kommer ge sig, oavsett hur mycket de andra partierna går dem till mötes. Det blev särskilt tydligt i diskussionerna kring den nya migrationslagstiftningen.

Det förslag som röstades igenom är långt från den utlänningslag som fram till 2015 var en självklarhet. Den nya lagstiftningen innebär försämringar på ett stort antal punkter för de som söker skydd undan krig och förföljelse i vårt land.

Trots det är man i det skrämmande partiet inte nöjda, utan talar redan om ytterligare försämringar utifrån mänskliga rättigheter. Redan innan lagstiftningen röstades igenom ställde man i det skrämmande partiet upp ytterligare krav. De kommer aldrig att bli nöjda. Det är deras taktik.

Vi måste prata! Om att det inte bara handlar om flyktingarna, även om de hamnade i skottlinjen först. Det är nämligen ett gammalt beprövat koncept att skylla på främlingarna, de som ”inte är som oss”, de som inte kan försvara sig själva. En enkel syndabock som lösning på ett fiktivt problem.

Men så snart de är ur vägen står nästa grupp på tur. Efter flyktingarna kommer invandrarna, de som redan är legalt bosatta i landet. Sedan kommer, utan inbördes ordning, de gamla, de sjuka, de funktionsnedsatta, HBTQI, kvinnorna, barnen, journalisterna, frihetskämparna, ja listan är oändlig.

Vi måste prata! Om hur det skrämmande partiet har fått svenska folket att tro att vi lever i ett skräckscenario. När det riktiga skräckscenariot är det som väntar om vi väljer att tro på det falska.

Vi har sett det förr. Hur högerpopulism målar upp en hotbild i syfte att skrämma folk och sedan nöter in den tills den blir allmänt accepterad, varefter det erbjuds enkla lösningar på komplexa problem. Problemet är bara att den uppmålade verklighetsbilden är direkt felaktig.

De lösningar som sedan presenteras syftar till att lösa problem som inte finns. De erbjudna lösningarna tjänar inte heller sitt syfte, eftersom de saknar saklig grund och vetenskapligt underlag.

Vi måste prata! Om att vårt problem i nutid är att allt för många partier har accepterat det skrämmande partiets verklighetsanalys. Om att de har anpassat sin retorik och sin politik efter hur folk tror att det är, istället för hur det faktiskt är.

Vi måste prata! Om hur det kommer sig att våra politiker, trots att Sverige 2020 hade det lägsta antalet flyktingar på 20 år, slängde en hel lagstiftning överbord i syfte att vinna röster i den populistiska debatten. Knappt 13 000 sökte asyl i Sverige 2020. För att försöka slippa dem ändrar vi nu vår lagstiftning i grunden.

Vi måste prata! För det här handlar inte om migration. Det här handlar om demokrati. Tro inget annat. Migrationsfrågan är bara det första steget i det skrämmande partiets stora plan. Det första steget i spiralen ner mot ett odemokratiskt samhälle, en värld vi inte vill leva i.

Min frustration är återigen så stor att den inte ryms i min kropp. Och min rädsla är så djup att jag inte längre ser någon botten. Vi måste prata! För snart kan det vara för sent.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


   Advokat Emilie Hillert arbetar i lika mån med migrationsmål som med brottmål. Hon är en av Sveriges mest framträdande migrationsrättsadvokater och företräder dagligen sina klienter mot Migrationsverket.
Hon har engagerat sig ideellt i migrationsfrågor för frivilligorganisationer. Hon ligger bakom JO-anmälningar som lett till att JO riktat allvarlig kritik mot Migrationsverket och hon har fått prövningstillstånd i Migrationsöverdomstolen för bristfällig handläggning i migrationsdomstolen.
Emilie Hillert söker minska den enskildes underläge vid Migrationsverkets myndighetsutövning och är öppen i sin kritik mot bristerna i systemet. På sin privata Fb-sida tar hon upp rättssäkerhetsfrågor. Mer information om henne finner ni på www.processadvokat.se.
Emilie Hillert är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.