När domstolarna ger sig in i klimatkrisen

Av Michael Pålsson 2021-08-05

I maj i år meddelade en domstol i Haag en dom innebärande bland annat att Shell döms till att sänka sina koldioxidutsläpp med 45 procent till 2030, jämfört med 2019 års siffror. I ett annat rättsfall (Urgenda ./. Nederländerna) har Nederländernas högsta domstol ålagt Nederländerna att begränsa sina växthusgasutsläpp med minst 25 procent i förhållande till 1990 års nivåer.

Ytterligare liknande rättsfall finns och ännu fler förbereds runt om i världen av olika miljöorganisationer. Det är förmodligen bara en tidsfråga innan vi har det första svenska fallet.

Utvecklingen med allt fler rättsfall rörande klimatkrisen ifrågasätts emellertid från olika håll. Argumentet tycks främst vara att utvecklingen med allt fler klimatmål i domstolarna innebär en förflyttning av makt från politikerna till domstolarna, eller annorlunda uttryckt, om domstolar med icke-folkvalda domare fattar beslut som likt klimatpolitiken kan uppfattas vara av djupgående politisk natur så försvagas demokratin eftersom sådana beslut bör fattas av demokratiskt valda politiker.

För egen del har jag emellertid svårt att förstå detta argument eftersom samma förhållande i så fall skulle gälla exempelvis migrationspolitiken plus en mängd andra områden.

Vad är meningen med att stifta lag om staten inte själv ska följa lagen utan göra politik av den? Ska staten kunna undkomma lagen bara för att den är svår? Är det inte i själva verket sådana manér regimer i djupt odemokratiska länder ägnar sig åt, såsom exempelvis Kina, Ryssland, Kuba och Ungern?

Våra demokratiskt valda politiker har i demokratisk ordning stiftat lagar, inkluderat grundlagar, som rimligen en majoritet av befolkningen får anses vara överens om. Vi har som landet Sverige också anslutit oss till exempelvis Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och Parisavtalet från 2015.

Allt detta har skett i god demokratisk ordning. Om politikerna då inte för en tillräckligt ambitiös politik är det enligt min uppfattning i själva verket domstolarnas plikt att, om de får möjlighet, tvinga stater att följa de lagar som stiftats i demokratisk ordning. Det är exakt så en rättsstat fungerar.

Om vi inte låter domstolarna tillämpa de lagar som stiftats i behörig och demokratisk ordning är vi utlämnade till politikernas vid var tid gällande godtycke och klimataktivister. Är det mer demokratiskt?

Vi har sedan 2019 en klimatlag i Sverige som bland annat syftar till att uppnå målen i Parisavtalet. Europakonventionen utgör svensk grundlag.

Med största sannolikhet får jag inte uppleva de värsta följderna av klimatkrisen eftersom jag är för gammal. Men jag har barn och hoppas någon gång få barnbarn.

Jag tänker på dem och alla andra barn och kommande generationer. För egen del ser jag därför fram emot dagen då de svenska politikernas naiva och minst sagt valhänta hantering av klimatkrisen får prövas i domstol.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


    Michael Pålsson är advokat på Juhlin & Partners, med expertis inom avtalsrätt och arbetsrätt. Han har ett stort intresse för rättsfilosofi och är bland annat författare till boken ”Om frihet i vår tid”.
Läs mer på www.michaelpalsson.se
Michael är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.