Foto Johan Nilsson/TT

BRÅ-rapporten visar att invandringen inte är problemet

Av Andreas Magnusson 2021-08-27

Så kom då högerpopulisternas efterlängtade BRÅ-rapport om invandring och brottslighet. De älskar sånt. Varje gång man kan koppla ihop invandring och brottslighet så är det julafton i systemkollapstomtarnas nätkrigarverkstad. Det spelar ingen roll att rapporten tycks motbevisa deras egen tes om att invandringen har gett upphov till ett samhälle med ökad brottslighet.

Den nya rapporten visar i princip samma sak som den tidigare BRÅ-rapporten från 2005 och alla liknande rapporter dessförinnan sedan 70-talet då frågan om invandring och brottslighet för första gången lyftes.

Vi vet att invandrare är överrepresenterade i brottslighet och överrepresentationen ligger fortfarande på ungefär 2,5 gånger (något lägre om man justerar för ålder då invandrare som grupp är yngre och yngre människor oftare begår brott än äldre).

Så här har det sett ut i alla rapporter om invandring och brottslighet. Det är inget konstigt med det. Invandrare lever oftare i social utsatthet och har oftare en trasig bakgrund – två saker som gör människor mer benägna att hamna i brottslighet.

Men eftersom den högerpopulistiska teatern kräver storslagen mimik och yviga gester försöker nu kriminalpolitiska talespersoner från SD och Moderaterna att låtsas som att rapportens resultat är häpnadsväckande och visar på något nytt och allvarligt.

Moderaternas Johan Forssell tycker att rapporten visar att invandringen måste minska och SD:s Martin Kinnunen ser rapporten som ett bevis på Sveriges misslyckade invandringspolitik.

I själva verket är den snarare ett tecken på att Sveriges integrationspolitik tycks fungera precis lika bra oavsett hur stor invandringen är. Vi lyckas inte sämre med att göra invandrare till laglydiga medborgare bara för att de blir fler.

BRÅ konstaterar själva att resultaten i den nya rapporten är oerhört lika de från 2005 med två avgörande skillnader.

Den första skillnaden handlar om att brottsligheten i samhället är lägre nu än den var i början av 2000-talet då invandringen var lägre, vilket är glädjande för alla utom systemkollapsprofeterna som behöver lura i sina väljare att allt bara blir värre och värre.

Den andra skillnaden handlar om att i den förra rapporten var kriminaliteten bland utrikes födda något högre än kriminaliteten bland inrikes födda med utländska föräldrar. Nu är det tvärt om.

Människor som kommer hit med värderingar från ett annat land är alltså mindre benägna att hamna i brottslighet än människor som har vuxit upp i Sverige och har två utländska föräldrar.

Problemet är inte importerat utan inhemskt och handlar om att Sverige blir allt mer segregerat – etniskt och ekonomiskt.

Slutsatsen är uppenbar. Om vi inte kommer till rätta med klassklyftor, bostadssegregation, skolsegregering, arbetsplatsdiskriminering, machokulturer, arbetslöshet och utbildningsbrister, inte minst i våra särskilt utsatta områden, så kan kriminaliteten öka.

Det förstärks också av BRÅ:s siffror över överrisk för att hamna i kriminalitet. Det är det här som kallas för kriminogena faktorer. Invandrare har som sagt en överrisk på 2,5 gånger, men andra faktorer har betydligt större betydelse.

Manligt kön innebär en överrisk på 3,5 gånger, dålig inkomst innebär en överrisk på 5,3 gånger, om man har vuxit upp i en familj som lever på försörjningsstöd så ligger överrisken på 6,1 gånger. Dålig utbildning innebär en överrisk på 5,7 gånger.

Att låsa in alla män skulle alltså ha betydligt större effekt för att minska brottsligheten i samhället än att stänga gränserna, men ännu större effekt skulle det ha att satsa stora pengar på skola och arbetsmarknad.

Av någon anledning är det inte lika politiskt gångbart med sådana förslag som det är att gnälla på invandrare, skrika om stängda gränser och papegojprata om tuffa tag och hårdare straff.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

BRÅ-rapporten i sin helhet finns att ta del av här.


   Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religionskunskap och etik. Han sysslar också med musik och driver YouTube-kanalen Samtidsreflexen där tanken är att tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor.
Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Han har också skrivit en del för DN Kultur och nominerades 2019 till årets opinionsbildare vid Faktumgalan.
Andreas är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.