Bortsorterad I Sverige är vi väldigt duktiga på att tänka om samhället och om oss själva som legobitar. Vi går att plocka isär, analysera, byta ut och bygga om. Delarna utgör naturligtvis helheten, men kanske inte på det mekanska, maskinella sätt som vi i vår kultur är drillade att betrakta världen och oss själva. Detta feltänk blir särskilt tydligt i min nya livsmiljö - den svenska skolan. Låt mig berätta.
BRÅ-rapporten visar att invandringen inte är problemet Så kom då högerpopulisternas efterlängtade BRÅ-rapport om invandring och brottslighet. De älskar sånt. Varje gång man kan koppla ihop invandring och brottslighet så är det julafton i systemkollapstomtarnas nätkrigarverkstad. Det spelar ingen roll att rapporten tycks motbevisa deras egen tes om att invandringen har gett upphov till ett samhälle med ökad brottslighet.
Skärpta straff – hårdare straff – längre straff… Den 16:e juli fanns, på Sveriges Radio Ekots hemsida, med anledning av domarna mot ”Vårbynätverkets huvudmän”; den dödade polismannen i Biskopsgården och en dom mot de som ses som ansvariga för dödandet av en 12-årig flicka, mitt i natten i Norsborg, rubriken: ”Riksdagsmajoritet vill skärpa straffen för ungdomar”. Så är vi då där igen: högre straff! I detta fall för just ungdomar.
Narkotikan och marknadskrafterna Självklart är det bra om polisen kan gripa såväl stora som små knarklangare och få dem inlåsta. Men jag har alltför ofta fått höra från poliser att, ”det tog en dryg vecka så var de ersatta av andra som sålde”. Naturligtvis är det så – för köparna finns ju kvar.
Debatt Har straffet ett värde i sig? På senare tid har den offentliga debatten helt kommit att domineras av kriminalpolitik. De som hörs allra mest i denna debatt är så kallade “baksäteschaufförer”. Som namnet antyder sitter de i baksätet och ger ömsom tips, kritik eller skriker ut order till den som kör. Mest högljudda är människor med konservativa värderingar. De ser bara en enda metod för att komma till rätta med kriminaliteten; hårda repressalier.
