Debatt

Har straffet ett värde i sig?

Av Para§rafs Redaktion 2020-10-28

På senare tid har den offentliga debatten helt kommit att domineras av kriminalpolitik. De som hörs allra mest i denna debatt är så kallade “baksäteschaufförer”. Som namnet antyder sitter de i baksätet och ger ömsom tips, kritik eller skriker ut order till den som kör. Mest högljudda är människor med konservativa värderingar. De ser bara en enda metod för att komma till rätta med kriminaliteten; hårda repressalier.

Skoningslöst vill man införa hårdare och hårdare straff tills det ger resultat. Egentligen är det inte straffets eventuella resultat som är viktigt. Bestraffningen ses inte som instrument för att uppnå något, utan straffet har ett värde i sig själv.

Vad det gäller kriminalitetens orsaker är man lika enkelspårig; invandringen och multikulturalism är roten till det onda. Och kanske en gnutta allmän moralupplösning förstås.

På andra sidan har vi extrema nyliberaler som vill legalisera allt som är olagligt, till exempel narkotika. Det är ju ett bekvämt sätt att bli av med kriminaliteten.

Att det sannolikt får katastrofala konsekvenser i form av utslagning och social misär ser man nog snarast som en bonus. Det gör väl inget om den fria marknadens utslagningsmekanismer får lite hjälp på traven?

Som synes finns det många kreativa förslag till hur man kan åtgärda de kriminella problemen. Samtidigt låter det i debatten som att det bara finns en enda åtgärd som fungerar, och politikerna käbblar om vilken det är.

Stor oenighet råder också om vad som orsakar problemen. “Man skall inte förväxla korrelation med kausalitet”, säger Fredrik Kärrholm. Han menar då att det bara finns en enda “sann” orsak. Det låter nästan lite metafysiskt.

Nej, sanningen är väl att det finns både flera orsaker, och flera tänkbara åtgärder för att komma till rätta med problemen. Hårda tag fungerar säkert, om man har en förkärlek för den sortens samhälle. Franco var ganska duktig på att utrota både brottslingar och politiska motståndare under sin tid som ledare för Spanien. Mussolini lyckades nästan utrota maffian under sin tid i Italien.

Vilka metoder man väljer styrs av ideologiska preferenser, vilket samhälle man vill ha. Men man bör föra en konsekvent politik; om man vill genomföra åtgärder som ökar ojämlikheten i samhället bör man nog först ladda upp ordentligt med poliser och fängelser. Jag förutspår nämligen att det kommer att leda till ökande kriminella problem.

Att göra som Reinfeldtregeringen gjorde, föra en politik som ökar ojämlikheten samtidigt som man minskar på polisens och rättsväsendets resurser är nog ingen bra idé. Kanske har vi en liten ledtråd till ett av problemets orsaker där?

Tyvärr ser jag ingen quick-fix på problemet. Det går fort och enkelt att trycka ut tandkrämen ur tuben, men det är ett himla jobb att få tillbaka den. Årtionden av ökande klasskillnader sätter sina spår.

Andelen av människor som har svårt att försörja sig trots att de arbetar heltid ökar. Den fria marknadens utslagningsmekanismer arbetar för högtryck och samhällets motåtgärder är otillräckliga.

De konservativas förslag om hårda repressalier kommer tyvärr att leda oss in i ett samhälle som jag inte tror många vill ha.

Men nu står vi här med tandkrämen i en hög på golvet, vad skall vi göra?

Av alla tänkbara fungerande lösningar har jag en favorit: att åter bygga upp välfärdsstaten och därigenom minska ojämlikheten. Jag tror att det är enda möjligheten att kombinera lag och ordning med personlig frihet på ett bra sätt.

 

Av Anders Törnberg

Detta är en debattartikel. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


    Anders Törnberg arbetar som systemtestare på Ericsson i Göteborg. Fanatiskt intresserad av allt som är gammalt, men tycker inte om mossiga politiska idéer. Ser med bedrövelse hur konservativa värderingar dominerar alltmer i samhällsdebatten. Är själv en stolt innehavare av progressiva värderingar inom alla aspekter av politiken och livet.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.