Är det så fel att ha anonyma vittnen?

Av Michael Pålsson 2021-10-09

Varje gång det sker ett omskrivet brott här i landet kommer krav på anonyma vittnen från den i juridiska sammanhang allt annat än konservative moderaten Forssell, liksom från vännerna på den extrema högerkanten. Och visst låter det som en lockande lösning på grov kriminalitet. Så varför tvekar vi?

Det är inte alls svårt att förstå att människor som inte kan vittna anonymt ibland väljer att istället inte vittna alls.

Vem skulle frivilligt vittna i en domstol om han eller hon vet att hela livet kan bli omkullkastat av ett kriminellt gäng bara för att man ställt upp och vittnat, ofta i en sak man över huvud taget inte har med att göra?

Hade det funnits en rätt att få vittna anonymt utan att det fanns en möjlighet för den anklagade och dennes kumpaner att få veta vem som vittnat, hade det onekligen varit betydligt lättare för var och en av oss att vittna i alla sammanhang.

De människor som bor eller arbetar i områden där ett allvarligt brott har begåtts är förmodligen svåra att motivera att ta risken att öppet vittna. Den personliga risken är helt enkelt för stor.

Och även om polisen skulle kunna garantera vittnesskyddsprogram, skulle det i så fall förmodligen innebära att livet för den som vittnat för alltid är förändrat. Det är därför inte svårt att se att många fler troligen skulle våga ställa upp som vittnen om deras anonymitet kunde garanteras.

Å andra sidan måste man fråga sig hur det skulle kännas att själv bli oskyldigt utpekad av ett anonymt vittne. Vi vet att det redan idag förekommer att människor falskt anklagar och pekar ut andra människor som brottsliga. Risken för detta blir knappast mindre om vi tillåter anonyma vittnen.

Därutöver är vittnesbevisning ofta inte särskilt pålitlig. Våra hjärnor fungerar inte som kameror eller datorer så att en upplevd händelse stoppas in i hjärnan och senare kan plockas fram ograverad.

Forskning visar istället att minnet efter hand påverkas av en mängd information som förändrar våra minnesbilder vilket medför att alla vittnesförhör måste tas med stor försiktighet.

Det finns dessutom några principer i en rättsstat som kan vara lätta att glömma i stridens hetta när röken från kulor och sprängmedel gör det svårt att se klart. En sådan princip är den grundlagsskyddade rättigheten att en rättegång ska genomföras rättvist.

En annan är principen om parternas likställdhet – ”equality of arms”. En tredje att det är en grundläggande princip att den som anklagas för ett brott ska kunna ta del av alla omständigheter som ligger till grund för en dom mot honom eller henne.

Att en rättegång ska genomföras rättvist innebär bland annat att den som anklagas för något dels ska ha rätt till försvarare, men också att den som anklagas ska ha rätt att åberopa motbevisning.

Om exempelvis vittnet X påstår att den oskyldigt anklagade A var den som sköt Y, men den anklagade A råkar veta att X befann sig någon helt annan stans då Y blev beskjuten, då kan A åberopa motbevisning som bevisar att X omöjligt kan ha sett skjutningen.

Men då krävs å andra sidan att A vet att det är just X som gör påståendet. Om inte A får veta vem som påstår det (felaktiga) utpekandet berövas han nämligen möjligheten att bevisa att X inte kan ha sett det han påstår sig ha sett.

Det kanske dessutom är så att X berättelse inte är tillförlitlig eftersom det X påstår motbevisas av annan fakta, till exempel att Y tagit fel på A:s kläder, eller att X inte är trovärdig eftersom han ingår i ett rivaliserande gäng till det gäng A ingår i.

För att A:s försvarare ska kunna bevisa detta måste han veta identiteten på vittnet. Och även om X skulle få vara anonym måste rimligen hans berättelse vara så precis att det ofta ändå går att avgöra vem X är. Ett helt oprecist utpekande kan knappast ha något bevisvärde alls.

Till skillnad från våra framträdande politiker har jag inget enkelt svar på hur vi ska lösa gängkriminaliteten och de skjutningar och sprängningar som plågar oss.

Jag är emellertid övertygad om att anonyma vittnen inte är svaret. Det enda vi kan uppnå med anonyma vittnen är försämrad rättssäkerhet för oss alla, utan att fler brott klaras upp.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


    Michael Pålsson är advokat på Juhlin & Partners, med expertis inom avtalsrätt och arbetsrätt. Han har ett stort intresse för rättsfilosofi och är bland annat författare till boken ”Om frihet i vår tid”.
Läs mer på www.michaelpalsson.se
Michael är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.