Alltid de andra

Av Simon Vinokur 2021-11-15

De börjar ta slut – hjältarna som överlevde Förintelsen. De klarade så sjukt mycket – tyskar, polacker, ungrare, litauer, ryssar, svenskar, vintrar, hunger, våldtäkter, misshandlar, mördade släktingar och vänner. Men tiden slår knut på oss alla, det spelar ingen roll hur vi försöker överleva den.

”Ungerska soldater sjöng hemska sånger och struntade i dem i öppen godsvagn från Guben med tjockt med snö i godsvagnarna”, skrev min mamma ner på en lapp från ett litet anteckningsblock med trycket ”SFI – RIKSBY – STOCKHOLM” uppe i vänstra hörnet, en adress och två nummer längst ner.

Allra sist skrev hon min mormors systers namn med stora, tydliga bokstäver. Jag kan inte avgöra om anteckningarna gällde min mormor, hennes syster eller båda två, men det spelar inte så stor roll egentligen.

Min mamma dog för några år sedan och min mormor några år innan dess. Tyvärr dog mormors syster som bodde här i Sverige några år dessförinnan, systerns mans död föregick hennes och mormors kusin kolade vippen mellan mormors och mammas död.

De börjar ta slut – hjältarna som överlevde Förintelsen. De klarade så sjukt mycket – tyskar, polacker, ungrare, litauer, ryssar, svenskar, vintrar, hunger, våldtäkter, misshandlar, mördade släktingar och vänner. Men tiden slår knut på oss alla, det spelar ingen roll hur vi försöker överleva den.

Tyvärr tenderar människors berättelser att dö ut ungefär samtidigt som de själva gör det. Finns det ingen vid liv som kan berätta vad vi varit med om så blir upplevelserna inget annat än några sidor i en skolbok eller en utställning på något museum.

Det kunde lika gärna ha handlat om Karl den store eller aztekerna. Förintelsen? ”Äh, jag vill ha rast!” – och så når vi den punkt då partier med nazistiska tendenser har chansen att få makten i Sverige. I trygga, demokratiska, lagoma Sverige.

Apropå Sverigedemokraterna: Är det någon som har koll på nazism så är det Israel. Mot slutet av 2016 bestämde sig Israels utrikesdepartement för att porta SD-politikern Kristina Winberg från ett möte med landets vice utrikesminister.

Israel ville inte ta emot någon från ett parti med nazistiska tendenser. Och varför skulle de göra det? Vi judar har nog med erfarenheter av folk med de åsiktsströmningar som återfinns på alla nivåer inom Sverigedemokraterna.

I slutet av oktober i år förtydligade Israel sin tidigare ståndpunkt gentemot SD i en intervju med Israels ambassadör i Sverige, Ziv Nevo Kulman:

”Det är mycket enkelt. Vi har inte – och har inte för avsikt att ha – någon kontakt med Sverigedemokraterna”, sade han.

”… jag kan säga att detta är en moralisk ståndpunkt som handlar om extremhögerpartier med rötterna i nazismen. Vi har inte, och har inte för avsikt att skaffa oss, någon kontakt med SD. De kan säga att de stödjer Israel, men man måste också titta på vad de inte stöder. Vi kommer inte heller att ha kontakt med öppet islamofoba partier.”

I Sverige menar en del politiker och svenskar att det största – och enda – hotet mot svenska judar är muslimerna. Det är inte bara tjatigt, det är även fel. Det spelar ingen roll vems kniv man dör av.

I Malmö är det mestadels antisemiter med rötter i Mellanöstern som utgör hotet. I Umeå och Dalarna är det svenska nazister. I sociala medier och i riksdagen är det Sverigedemokraterna. I Stockholm och Göteborg är det rätt blandat – här kan vi råka ut för både nazister, mellanösternantisemiter och vänsterantisemiter.

På arbetsplatser, i fikarum, tunnelbanor och i samband med fotbollsmatcher har vi de ack så oexotiska svenska antisemiterna: de som ”ser på våra öron och näsor” att vi är judar och som tycker vi är imponerande för att vi är så smarta och bra på affärer.

”Det vet man ju hur ni är – ja, inte du alltså, du har inga pengar och äger inga företag, men de andra!”.

Alltid de andra.

Här bör Sverigedemokraterna nämnas en gång till, för det som skiljer deras hot mot judar från andra antisemiters är att Sverigedemokraterna har en reell chans att vara med och styra Sverige.

De kan komma att sitta i regeringen – de kan komma att styra de borgerliga partiernas politik, för utan SD får de andra sitta i opposition en mandatperiod till.

På så vis är Sverigedemokraterna det enda antisemitiska hotet som går att värdera: Sverigedemokraterna utgör ett parlamentariskt hot mot alla judar i Sverige, oavsett var vi bor. Och mot samer, romer, homosexuella och listan kan göras lång.

I Stockholm har vi Judiska hemmet. Vill du veta varför jag nämner det – och varför jag inledde med ungrarnas agerande mot judar 1944? Låt mig berätta:

När jag växte upp fick jag lära mig att vara väldigt försiktig med vilka jag berättade om min judiska etnicitet för. Det betydde inte att det var en hemlighet – inte för alla i varje fall.

Som barn var det mest kul att vara jude. Vi firade roliga högtider – och jul och påsk. Jag träffade vänner med samma rötter och konstiga namn på samma sätt som mitt.

Jag och min mamma åt på McDonalds en dag i veckan, för det låg en McDonaldsrestaurang mitt emot ”rellen” (en kulturskola för judiska barn) och efter ett tag gick jag bara dit om vi gick på McDonalds efteråt. Oklart om jag tyckte att rellen var tråkig eller om jag tyckte Donken var kul.

I tonåren förstod jag bättre vad det var som skilde mig åt från bland annat mina skolkamrater. Jag engagerade mig politiskt och hade alltid med mig en tjock märkpenna när jag gick hemifrån.

Jag var en av de som passade mig för sverigedemokrater på stan. Jag bytte trottoar när jag mötte deras skinnskallar, jag stoppade in min Davidsstjärna innanför tröjan och jag undvek Gamla Stans nazister efter mörkrets inbrott.

Men när det gällde mormor var rädslan för nazisterna på en helt annan nivå. Jag och mamma kunde inte ens skicka chanukkakort till henne, för hon var rädd att någon skulle hålla kuvertet mot ljuset och se att det var på väg till henne – till en judinna!

För mormor kretsade oron för antisemiter kring den ideologi som påverkat hennes liv så enormt. För mormor var det sverigedemokrater som var hotet, eftersom de skrek ”Heil Hitler” på stan, spred nazistpropaganda och – minns du märkpennan jag alltid hade med mig?

Den var till för att stryka över hakkors och ”BSS” (Bevara Sverige Svenskt) som klottrades mer eller mindre överallt, dagligen. Det var ingen vits att hitta en telefonkiosk och ringa Polisen. Hur skulle de hinna med att ta hand om nazistklotter dag ut och dag in?

Nej, jag överdriver inte.

De sista åren av sitt liv levde min mormor på Judiska hemmet. Det är ett äldreboende för äldre judar och judinnor. När jag skaffade hund för några år sedan – världens goaste vovve – så tänkte jag att ”whiii! De som bor på judiska hemmet kanske vill vara hundvakt ibland?”. Så jag ringde och frågade.

”Hej! Minns ni mig, min mormor bodde hos er – och sen min mamma och jag tänkte att ni kanske ville vara hundvakt åt min hund ibland? Den är lite som en terapihund, fast med valptänder och den bajsar överallt. Vad sägs?”.

Du kan nog gissa vad de svarade. ”Hej, kul att höra från dig, det var längesen. Nej, tyvärr, vi har inte möjlighet att ha hund i våra lokaler, för våra dementa åldringar associerar hundskall med nazisternas vakthundar i koncentrationslägren.

Vi ber till och med våra besökare att inte ha klackskor på sig, för våra boenden associerar ljudet …” Ja, du förstår.

Nazism är inte något abstrakt ämne i en skolbok. Det är inte någonting man kan relativisera – inget man kan ”samarbeta med” och tro att det har civiliserats.

Nazismen förlorade inte kriget 1945. Nazismen försvann inte för 76 år sedan. Ideologin finns kvar. Ideologin fanns där hos Sverigedemokraterna när de bildades och alltmedan vi kan diskutera huruvida de är nazister idag eller ej så är det en ickefråga huruvida det är ett antisemitiskt parti eller inte. Tveklöst är svaret nämligen ”ja”.

Jag är glad att min mormor dog innan SD kom in i riksdagen. Att hon dog innan de kanske får vara med och styra Sverige tillsammans med Kristdemokraterna, Liberalerna och Moderaterna.

Och ungrarna? De kan inte skylla på tyskarna för vad som skedde med de ungerska judarna. Lika lite som polackerna, litauerna och ukrainarna kan skylla sitt eget bidragande till folkmordet på dem. Man behöver inte vara nazist för att göra det nazisterna gjorde.

Antisemitismen är en del av ungersk kultur, precis som den är en del av svensk. Egentligen har man bara två alternativ: säg ifrån mot antisemitism – oavsett om den kallas nazism eller inte – eller stötta den. Antingen genom att rösta på ett parti som livnär sig på den eller genom att vara tyst.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


     Simon Vinokur är judisk debattör med fokus på människorättsliga frågor. Engagemanget mot rasism och för integration väcktes i tidig ålder av mamman som arbetade med flyktingar och av pappan som kämpat för mänskliga rättigheter i Litauen i hela sitt liv. Sedan 2015 har Simon arbetat ideellt med två integrationsprojekt som han startat, Integrationssegling och Mirumirupliff.
Simon är en av Magasinet Para§rafs krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.