Det är många aktörer som trängs kring ”sanningen”

Av Michael Williams 2021-12-10

Det är oroande tider i det offentliga samtalet. Allt som händer genererar pekpinnar, brösttoner och avsaknad av nyanser. Allt får samma dignitet, parkeringsböter eller styckmord. Alla ropar vargen kommer hela tiden, men visst, den tredje statsmakten gör oftast sitt jobb så jag ska inte klaga, även om det är många aktörer som trängs kring sanningen.

Nu är några socialdemokrater under luppen och det är naturligtvis journalisternas uppdrag att granska – även om det är pinsamt för kåren att Sverigedemokraternas nyhetsorgan håller i taktpinnen.

Bortom journalistiken finns de jag kallar för tillskyndare – de som genom olika former av försvarstal i ökande utsträckning speglar hur Sverigedemokrater resonerar när de försöker förminska sin ideologi genom att hävda att ”alla har lik i garderoben”.

Det oroar mig att tillskyndarna inte verkar reflektera över hur man blir, eller är, det man kritiserar.

Karkiainens hitlerhälsning i tonåren avfärdas av tillskyndarna med att vi alla varit tonåringar och gjort dumheter. Jodå, men alla är inte ministrar och alla har inte det usla omdömet att tänja på sanningen och ljuga i TV och i lika delar fnissigt och arrogant vifta bort journalisternas frågor.

Jag kan skriva under på att kvinnliga politiker rannsakas värre än manliga politiker men det gör det inte ok att stå och ljuga i TV i en bransch där förtroende är allt.

Fortfarande får alla vara i en relation med vem man behagar men i en förtroendebransch är det mer lämpligt att gänga sig med någon vars värdegrund speglar ens egen.

Att Strandhäll ljuger i TV ska enligt tillskyndarna ursäktas med att Strandhäll haft en tuff privat resa de senaste åren. Så kan det ju mycket väl vara men om en minister inte är i form nog att skilja på sant och falskt så kanske det är bättre att kliva av sin post och försöka igen när man mår bättre.

De människor som har varit föremål för Kronofogdens uppmärksamhet kan nog intyga att myndigheten är hyfsat tydlig med sin närvaro och hela processen är så pass obehaglig att den är svår att förtränga, i varje fall för en vanlig lönearbetare.

Ska då inte politiker få vara mänskliga och göra fel? Absolut, i den bästa av världar. Det är bara en liten grej: ljug inte för journalisterna. Ha koll på ditt skit. Ingen bryr sig om din karatefylla eller usla omdöme som tonåring, men ljug inte.

Samtidigt som de kvinnliga politikerna löper gatlopp i media så läggs förundersökningen mot Eneroth ned. Två skillnader: han är man, han erkände sin dumhet utan att ljuga.

Jag vill gärna tänka att i slutet av 2021 har kön mindre betydelse än hur en politiker handskas med sanningen. Ja, ibland är jag optimist.

När statsministern fick lämna in avskedsansökan till talmannen så kändes hon stabil. Lugn och tålmodig. Här gav hon intryck av den landsmoder som svenska folket så väl behöver. Den försenade presskonferensen om återvändande coronarestriktioner visade upp ett helt annat ansikte.

Vi har en statsminister som helt ogenerat uppmanar till splittring. Missade du det? Jo, det ska tas en ”kram-paus”. Om du som vaccinerad inte vet vaccinationsstatus hos din medmänniska så ska du ta det säkra före det osäkra och avstå närmare kontakt.

Det är rimligen så att vaccinet inte alls skyddar mot smitta. Om vaccinet skyddade bättre än placebo så skulle det inte finnas någon anledning att uttrycka sig så – om man nu inte medvetet vill ställa människor mot varandra – och det har ju hänt några gånger tidigare i historien.

Upplägget att människorna ska misstänka varandra för att vara ovaccinerade är allt annat än demokratiskt. Vi kanske kan förvänta oss ett lagförslag i närtid som lättar på den medicinska sekretessen men i skrivande stund delegerar statsministern frågan till social kontroll och gatans parlament.

Den som inte har vaccinpass får på käften eller riskerar att bli lynchad. Tänker du att jag överdriver? Kom ihåg var du läste det först.

Själv tänker jag att principen för konsekvensneutralitet som journalister åtnjuter plötsligt har spillt över för att även gälla politiker. Politiker verkar numera tro att de kan uttala sig hur som helst utan att behöva befatta sig med konsekvenserna. Det är märkligt eftersom politik ofta handlar om konsekvenser.

Jag vill gärna hoppas att det handlar om kommunikativ inkompetens, vilket kan vara nog så allvarligt. Att det skulle vara en medveten kommunikation är betydligt mer allvarligt, men sådan kritik vill ingen befatta sig med på grund av risken att avfärdas som foliehatt.

Demokrati handlar om tillit. Så måste det vara och där gör tillskyndarna ett gott arbete för att upprätthålla den traditionellt höga, svenska tilliten, men någonstans måste gränsen gå för vad som är intellektuellt och politiskt möjligt att försvara.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


    Michael Williams är statsvetare, policyanalytiker, ämneslärarstudent, kommunikatör, kapellmästare i rockbandet Violent Divine, förälder och äkta make.
Skriver och debatterar oftast utifrån grön, feministisk grund.
Michael är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje måndag och torsdag kväll 22.00.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.