Rikspolischefen Anders Thornberg. Foto Henrik Montgomery / TT

Poliser ska finnas där kriminaliteten är förhärskande

Av Börje R P Carlsson 2021-12-17

Sveriges rikspolischef, Anders Thornberg, är ren prydlig, vältalig och välvårdad person som helt tycks sakna visioner. Polisen är en lärande organisation som hela tiden måste utvecklas i takt med samhällets och brottslighetens utveckling. Frågan uppstår dock om hur tröglärd den polisiära organisationen och dess utveckling skall tillåtas vara.

I ett av sina senaste framträdanden fick rikspolischefen det att synas ta minst 10 år för att vända och tvinga ner den organiserade kriminaliteten. 10 år!?

Detta uttalande gör mig inte bara upprörd utan också förbannad. Hur länge ska en myndighet tillåtas missköta sitt värv så erbarmligt dåligt?

Här har inte bara Polisen ansvar utan den större delen av ansvaret faller på regering och riksdag där inte ens de mest högljudda, läs Forssell, Svantesson, Kristersson och Åkesson undgår ansvar. Övriga högröstade är utlämnade eftersom de förmodligen bara är en parentes efter nästa val.

En del av Polisens ansvar består i att de hela tiden följer de givna beslut som regering och riksdag fattar. Här kan jag förstå att de inte kan gå emot fattade beslut men polisverksamhet borde vara deras specialitet och vad jag saknar är de protester som borde höras vida kring när polisorganisationen förändras till att bli både sorglustig och fullständigt oanvändbar.

Kriminaliteten, som den ser ut idag, har vuxit fram under långt mer är tio år och nu vill vår rikspolischef ingjuta mod hos medborgarna genom att trösta med att ”inom en tioårsperiod har det nog vänt” (obs min tolkning av vad han försökte säga).

Polisens organisation är skapad av en teoretiker och jag har många gånger hävdat att den aldrig någonsin kommer att fungera.

Nu försöker regering och riksdag anpassa samhället efter denna organisation när det borde vara tvärtom, Polisen skall anpassas efter hur samhället ser ut.

Och nu försöker regering och riksdag förändra situationen utan att det tydligt framgår att de under en följd av år fattat fullständigt horribla beslut. Nu försöker de tvinga ner brottsligheten med hårdare straff, hårdare straff och på detta lite hårdare straff.

Detta är säkerligen en framkomlig väg när den punkten nåtts att det blir livstid för att spotta på gatan. Men då är nog det mesta bortom all hjälp.

Att tvinga ner brottsligheten är en fråga för hela riket, dess myndigheter och departement men för att sätta stopp och förebygga brott finns bara en möjlighet och det är att höja upptäcktsrisken till att bli så hög att ”alla” vet att man åker fast.

Man ska inte åka fast för att man har otur utan man ska klara sig om man har en gudomlig tur ungefär som att vinna högsta vinsten. Upptäcktsrisken är A och O och om denna inte finns har påföljden bara betydelse för de som åker fast när de ska dömas.

Att öka upptäcktsrisken sker inte genom att göra en lönefråga av Polisens nuvarande tillkortakommanden. Duktiga och kompetenta poliser skall ha bra betalt, inte tal om annat. Höga löner ökar urvalet som söker till Polisen vilket är bra men nuvarande antagningssystem skapar alldeles för många felrekryteringar.

Nuvarande polisutbildning måste kunna skräddarsys efter sökandes intresse och fallenhet där den personliga resningen väger tungt.

Inte heller ökar upptäcktsrisken genom att alldeles för många poliser sätts på civila uppdrag eller arbetsuppgifter som kan utföras av civilanställda.

Poliserna ska finnas ute i samhället, hela tiden nära medborgarna. Kort sagt, poliserna ska finnas där medborgarna finns och där kriminaliteten är förhärskande.

De kriminella är i minoritet och är ett gissel för alla medborgare oavsett bakgrund. En nära, förtroendeskapande och tillgänglig polis skulle på långt mindre än tio år vända situationen.

Men å andra sidan. Vem inom Polisen vill ha till förändringar? Inte de som idag styr och har något att säga till om, de är oftast mer intresserade av att bevaka sin roll och sin plats vid köttgrytan.  Intresset idag tycks mer ligga på att inget göra, till en så hög lön som möjligt för de högsta beslutsfattarna.

Stora förändringar kan ske genom små omstuvningar om bara viljan finns och jag tror att rikspolischefen skulle kunna få med statsmakterna om han verkligen försöker.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


     Börje R P Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln.
Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje måndag och torsdag kväll 22.00.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.