Inget är mer konkret än ett batongslag i knävecket

Av Andreas Magnusson 2021-12-21

Flum upprör. Skolan är för flummig. Kriminalpolitiken är för flummig. Det ropas allt mer efter tydlighet. Man vill ha högre straff, pekpinnar, raka led och hårdare konsekvenser. Det är lätt att förstå varför. Det funkar ju.

Om du spärrar in en brottsling så är han inte ute på gatan och begår brott och om du kör ut en stökig elev ur klassrummet så är hon ju inte där och ställer till ofog.

Men sen då? Vad gör man med de där människorna när lektionen är slut eller när straffet är avtjänat? Och vad gör man med alla andra som börjar stöka och ställa till det istället?

Ett effektivt sätt att få en skola med studiero är att slänga ut alla elever ur klassrummen. Ett effektivt sätt att slippa kriminalitet är att sätta alla människor bakom lås och bom.

Ännu effektivare är det givetvis med dödsstraff. Döda människor begår inga brott och ju fler vi dödar desto lägre borde brottsligheten rimligen bli.

Någonstans borde det ändå ringa en varningsklocka. Är en skolpolitik som syftar till att hålla elever borta från undervisningen rätt sorts politik? Är en kriminalpolitik som syftar till att avskaffa människor verkligen rätt sorts politik?

Expressen valde att fira lucia genom att på ledarplats mena att ”det är för mycket flum i talet om mjukare tag”. Till skillnad från forskningen är åsiktsexperterna på vår näst största kvällstidning övertygade om att vanliga satsningar på skola och socialtjänst inte leder till minskad gängbrottslighet.

Deras idé är att insatserna måste bli mer konkreta. Konkret är i alla sådana här sammanhang ett kodord för hårda krav och ingen jävla mjukismesighet. De konkreta förslagen i ledartexten var därför som följer:

”Socialtjänsten borde exempelvis få möjlighet till mer insatser mot föräldrarnas vilja.”
”Över huvud taget skulle polisens och socialtjänstens arbete behöva giftas samman i bemötandet av barn som begår brott.”

I korthet: Socialarbetare ska agera polisiärt mot barn och göra olika insatser i strid med föräldrarnas vilja.

Ja, i förorten alltså. Inte där ”vanliga människor bor” för att använda Ulf Kristerssons definition.

Expressens ledarredaktion tycker sig inte bara veta hur socialtjänsten ska förbättras. De anser sig också vara experter på pedagogik. Intressant nog är det samma sorts insatser som efterfrågas även i skolan.

Här är det ”ordning och reda” som gäller. Inte bara ordning alltså. Och inte bara reda. Snacka om att papegojrapa en klyscha.

Och så kraven då förstås. Motprestationer för försörjningsstöd tas upp – vad  nu försörjningsstöd har med skolan att göra. Och så det gamla vanliga tugget om ”mer gränssättning”.

Eftersom jag själv är lärare och har arbetat huvuddelen av min lärarkarriär i just utsatta områden eller med elever från utsatta områden kan jag informera Expressens ledarredaktion om att de efterfrågar något som redan finns. Det sätts redan tydliga gränser. Det som däremot saknas är resurser att göra ett bra jobb.

Talet om förebyggande insatser genom ökad lärartäthet, bemannade fritidsgårdar, riktade arbetsmarknadsinsatser, utbildningsinsatser och arbete mot diskriminering kommer alltid att betraktas som flum. Det beror på att sådana insatser kräver välutbildad och kunnig personal som kostar pengar och att dessa pengar måste komma från skatt.

Det finns inget som triggar flum-reflexen i stämbanden hos en välbärgad människa mer än kravet på ekonomiska satsningar som innebär att vi måste skjuta till mer pengar till den gemensamma potten.

Och ett batongslag i knävecket på en gängkriminell är på kort sikt betydligt billigare än tio extra lärare på en förortsskola. Det är dessutom en oerhört konkret insats.

Synd bara att effekten av ett batongslag i knävecket har en halveringstid på tio sekunder och att biverkningarna är många.

Att ställa krav är ibland det enklaste sätt som finns att slippa bry sig. Den som verkligen bryr sig ställer krav men ställer inte bara krav utan möter också sin medmänniska som en medmänniska. Öga mot öga med kärlek och omsorg i en insikt om att jag hade kunnat vara du och att du hade kunnat vara jag.

I en fullt utvecklad polisstat behövs inga förebyggande insatser. Här skräms medborgarna till lydnad. I den fullt utvecklade polisstaten har de mänskliga rättigheterna ersatts av skyldigheter.

Här behövs heller inte sådant flum som demokrati och allmänna val. Det stör bara ordningen. Det kröker bara de raka leden.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


   Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religionskunskap och etik. Han sysslar också med musik och driver YouTube-kanalen Samtidsreflexen där tanken är att tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor.
Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Han har också skrivit en del för DN Kultur och nominerades 2019 till årets opinionsbildare vid Faktumgalan.
Andreas är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.