Svårt att hitta något positivt

Av Börje R P Carlsson 2022-01-07

Para§rafs chefredaktör efterfrågade något positivt från medarbetarna att se tillbaka på år 2021. Måhända riktades detta till mig som nog varit lite negativ under året. Med goda föresatser börjar jag leta i timmar utan att hitta något användbart men redan efter två minuter hade jag tre artiklar som tyvärr saknade varje inslag av något positivt. I brist på bröd får man käka limpa och jag fortsätter min inslagna linje med att inte vara alltför positiv.

Den första artikeln handlar om en polis som i vredesmod vrider om örat på en 13-årig pojke med sådan kraft att blodvite uppstod.

Pojken skjutsades hem till föräldrarna som inte alls gjorde samma bedömning som polisen om att det var nödvändigt med ett ingripande eller omedelbart omhändertagande av 13-åringen. Pappan till 13-åringen gjorde både polisanmälan och JO-anmälan.

Bakgrunden till händelsen är att två poliser kom åkande i en bil och uppfattade att pojken pekade finger mot dem. Pojken var i sällskap med en annan pojke.

Enligt poliserna stannade de bilen och försökte få fatt i de båda pojkarna som flydde från dem. I samband med det här fick en av poliserna tag på 13-åringen genom att ta tag i dennes öra.

Efter att pojken omhändertagits, då poliserna menade att det fanns risk för att pojken kunde bli indragen i brottslighet, skjutsade de hem honom till föräldrarna.

Polisen medger nu, efter att ärendet lagts ner, att hela ingripandet var felaktigt. Detta medgivande är välgörande men hur kunde åklagarkammaren komma fram till sitt beslut att lägga ner ärendet utan åtgärd.

Om ett barn pekar finger åt en polis (om han nu gjorde det, själv säger pojken att så ej var fallet) så borde han inte riskera att få öronen avslitna (eller näst intill) – och att polisen går helt straffri borgar inte för att denna polis lärt sig något av händelsen.

JO:s synpunkter blev att det inte fanns fog för ingripandet och att det dessutom borde funnits bättre sätt än att ta pojken i örat.

Nästa artikel handlar också om Polisen eller egentligen om den polisbrist alla talar om. Polisledningen hävdar med emfas att polisbristen utgör grund till att den organiserade kriminaliteten breder ut sig eftersom poliserna är för få och inte hinner med. För att råda bot på detta kommenderas grupper av poliser till olika områden och insatser i företrädesvis storstadsområden.

Poliser från Östra regionen kommenderas till Stockholm, (poliser från det eller det lånas ut hit eller dit) och om polisbristen är så stor som sägs borde detta avsätta spår i de områden som får tillhandahålla poliser. Men icke.

Lokalpolisområdeschefen Christer Sjöqvist säger att utlån av personal från Sörmland, cirka ett 20-tal poliser, till Stockholm inte ska påverka den lokala polisens förmåga.

Ska detta tolkas som att det finns för många poliser i Sörmland eller är det bara en lokalpolischefs mjuka rygg som talar när någon högre chef ropar?

 Rattfull advokat. Slutligen handlar det om en advokat som åtalas för grovt rattfylleri när han i somras råkade ut för en olycka med 1,49 promille i blodet.

Advokaten medger att han druckit innan bilfärden men nekar trots det till brott. Han menar att lösa saker i bilen, eller möjligen något djur på vägen, kan ha gjort att han förlorade kontrollen över fordonet i en skarp högersväng.

Han hävdar att alkoholhalten i blodet inte på något sätt inverkat menligt på hans framförande av fordonet. Han kommer dessutom att företräda sig själv i rätten och har inte behov av någon offentlig försvarare.

En advokat som ska försvara sig själv! Han har nog inte förstått vikten av ett juridiskt biträde eller kan det vara så enkelt att han hoppas kunna presentera en faktura för sitt offentliga försvar? Nåja, han verkar korttänkt nog för att bli fråntagen sin advokattitel. Det är således inte så lätt att hitta något positivt i dagens samhälle.

För övrigt anser jag…
… att ärendet med de poliser som agerade mot 13-åringen bör överprövas. Olaga frihetsberövande, misshandel och tjänstefel borde föranleda någon påföljd. Här är ju det mesta utrett och klart.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


     Börje R P Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln.
Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje måndag och torsdag kväll 22.00.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.