”Mina sidor”

Av Michael Williams 2022-01-24

Jag är egentligen en ganska god medborgare som alltid försöker göra mitt bästa för att navigera i den långtgående byråkrati som man förr eller senare fastnar i när man lever i Sverige. Jag tänker att tålamodet med den ansiktslösa byråkratin är det som definierar svenskheten. En del människor är noga med svenskheten, så varsågod.

Nedmonteringen av offentligheten och ”det allmänna” medför att det mesta i vår svenska byråkrati ska administreras på egen hand, så gott det går, med muntert stöd av så kallade chat-bot:ar.

Vill man till äventyrs tala med en människa av kött och blod, av den simpla anledningen att ens frågor inte besvaras av den digitala supportfunktionen, förväntas man ta ledigt från jobbet några dagar.

Det går förstås fetbort. I varje fall tror jag det just nu. Kanske blir jag straffad senare. Jag får återkomma till det.

Nu när jag just klivit på ett vikariat som sträcker sig fram till mitten av juni, försöker jag göra rätt och meddelar mitt fack, via fackets ”mina sidor”, att jag har ett arbete och hur många kronor jag tjänar.

Facket tackar lika artigt som digitalt opersonligt och meddelar att de kommer att tipsa tillhörande a-kassa om förändringen. Processen är naturligtvis inte, i all sin enkelhet, klar med detta digitala handgrepp, utan att Arbetsförnedringen är iblandad.

Jag letar mig fram till Arbetsförnedringens hemsida för att försöka kliva ur rollen som aktivt arbetssökande – även om jag i verkliga livet fortfarande söker aktivt efter något att arbeta med efter att mitt vikariat avslutas, men sådana subtila nyanser kan inte myndigheten hantera så, nåväl.

Väl inne i Arbetsförnedringens ”mina sidor” följer jag lydigt anvisningarna och lyckas, i varje fall nästan ända in i kaklet förändra min medborgerliga status.

Förändringen gäller dock inte förrän myndigheten kontrollerat att det faktiskt är sant – varför någon nu skulle vilja ljuga om det. Kanske är det för Arbetsförnedringen något unikt att någon ur det så kallade ”pyjamasfolket” knäckt systemet och tagit sig från arbetslöshet, tillbaka in i löneslaveriets hägn.

När jag ändå är på upptäcktsfärd inne bland alla ”mina sidor” upptäcker jag att jag är listad med det efternamn jag lystrade till för nära nog ett dussin år sedan, på en adress som slutade vara aktuell år 2011.

Det känns lite besvärligt eftersom hela processen, enligt uppgift, ska krönas med ett pappersbrev i snigelposten och jag tänker att om den processen inte går i mål så kommer jag att exkluderas ur samtliga trygghetssystem för återstoden av mitt liv.

Skrämd av den svenska byråkratins brist på förlåtelse och förståelse över en mer verklighetsnära verklighet, försöker jag redigera mina uppgifter, lite förvånad över att myndigheten inte automatiskt synkroniserar sina system med Folkbokföringen, men det är väl vattentäta skott, antar jag.

Ändrat och klart på heder och samvete klickar jag på sparaknappen. Ingenting händer. Inget felmeddelande ges. Jag försöker på nytt med samma klena resultat.

Jag lägger några minuter på att ta mig fram till ett formulär som går till en teknisk support i förhoppningen att komma i kontakt med en människa för att beskriva mitt dilemma.

Under över alla under så svarar en människa av kött och blod e-postledes inom 24 timmar. Jag svarar och beskriver tålmodigt min resa i den värld som kallas ”mina sidor” och de problem jag stöter på.

Samtidigt får jag en notis i mobilen genom den digitala brevlådan Kivra, om att klockan 02:13, natten mellan fredag och lördag, så sitter det en stackars handläggare på Arbetsförnedringen som tar sig tid att gratulera mig till det nya arbetet och meddelar glatt att jag har passerat myndighetens nålsöga.

Jag lägger märke till att detta brev tilltalar mig med såväl rätt efternamn, som folkbokföringsadress. Jag tar mig tillbaka till myndighetens ”mina sidor” och konstaterar att jag fortfarande har fel uppgifter i den delen av byråkratin.

I vilket fall som helst så är jag nu utskriven i korrekt ordning och Arbetsförnedringen kommer nu att meddela detta mirakel till den a-kassa jag inte är medlem i. Nej, jag kan inte svara på detta meddelande men om jag vill något, så kan jag höra av mig telefonledes som på 1900-talet, måndag till fredag mellan 8 och 16.

Det får jag nog reda i nästa gång jag trillar ur arbetsmarknaden och kan lägga några arbetsdagar på en rättelse. Jag har trots allt försökt få till just denna rättelse under mer än 10 år genom otaliga kontakter på alla tänkbara nivåer utan resultat.

Innerst inne förstår jag att om jag någon gång vill förnedra mig till att ansöka om utbetalning från a-kassan, så kommer jag aldrig få en enda krona, eftersom Arbetsförnedringens åsikt om min a-kassetillhörighet inte stämmer överens med verkligheten och i definitionen av verkligheten, vinner alltid Arbetsförnedringen.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


    Michael Williams är statsvetare, policyanalytiker, ämneslärarstudent, kommunikatör, kapellmästare i rockbandet Violent Divine, förälder och äkta make.
Skriver och debatterar oftast utifrån grön, feministisk grund.
Michael är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje måndag och torsdag kväll 22.00.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.