Den långa ryska militärkolonnen väcker frågor

Av Dick Sundevall 2022-03-06

En drygt sex mil lång kolonn med militära fordon tycks nu stå helt stilla i Ukraina. Vad handlar det om? Brist på mat och bensin eller diesel är den rimliga förklaringen, säger militär expertis. Det är möjligt. Men kan det finnas en helt annan förklaring?

Det är något som är konstigt när man ser satellitbilderna över kolonnen. Fordonen står väldigt tätt ihop. Ibland bredvid varandra, till och med tre och tre, som på bilden ovan.

Alla som gjort militärtjänst, och det gäller sannolikt över hela världen, vet att man ska hålla avstånd i militära kolonner. Gärna 20-30 meter mellan fordonen.

Därmed blir det i bästa fall bara ett fordon som går åt om man kör på en mina eller blir träffad av någon projektil. Som de ryska fordonen står på en del satellitbilder skulle det kunna bli ett tiotal, eller kanske ännu fler, som blev utslagna.

Kan förklaringen vara att soldaterna blivit ilurade att det bara är en övning? Att man från högre militärt håll planerat att soldaterna och de lägre befälen tids nog skulle få reda på att det inte alls var så utan, militärt uttryckt, ett skarpt läge. Och att soldaterna nu insett det – och därmed slagit stopp.

Någon kanske tycker att jag spekulerar. Visst – jag vet lika lite som andra som tittat på satellitbilderna. Men jag försöker förstå. Försöker hitta en rimlig förklaring.

För väldigt många år sedan gjorde jag min militärtjänstgöring. Vi, ett gäng 18-19-åringar, pratade sällan om politik eller andra övergripande samhälleliga frågor. En av de få gångerna vi gjorde det påminns jag om nu, via de här satellitbilderna.

Vi skulle kasta skarpa handgranater. I och för sig var de väl laddade som övningsgranater men likafullt small det ordentligt och spred grus och lera omkring sig.

Vi satt i något bunkerliknande och fick gå fram en och en till vårt befäl, osäkra en granat, kasta den och ta skydd. Och i den där bunkern började vi prata om olika samhälleliga frågor, genom att någon frågade vad vi trodde skulle komma att ändras under vår livstid?

Det ena efter det andra kom upp. Jag minns framförallt två saker:

– Filmcensuren kommer att bli avskaffad, sa en kille.

Det visade sig att han fick rätt i det. Själv förde jag fram att monarkin rimligen skulle avskaffas. Är fortfarande förvånad över att jag inte hade rätt.

– Det kommer inte längre att vara några krig, sa en annan.

Han fick medhåll av några men inte alla. Flera av oss tittade frågande på Pelle, för han hade tidigare klargjort att han hade funderat på att totalvägra värnplikt eller i varje fall vapenvägra.

Vapenvägrade man på den tiden fick man göra vapenfri tjänstgöring. Men om man totalvägrade åkte man in i fängelse under en månad.

Pelle såg fundersam ut, så som han så ofta gjorde. Till slut sa han:

– Att jag är här är för att jag vill kunna försvara Sverige om vi anfalls. Men jag skulle vägra delta om vi skulle försöka invadera något annat land.

Det blev tyst en stund men sedan började den ena efter den andra instämma. Däribland jag själv.

Satellitbilderna över den ryska militärkolonnen i Ukraina, fick mig som sagt att minnas det här. För så enkelt är det ju egentligen. Om alla som genomgått någon form av militär utbildning inte kunde tänka sig att delta i ett anfallskrig och stod för den uppfattningen den dag frågan ställdes på sin spets – skulle det inte kunna bli några krig.

Få människor vill ju riskera att bli dödade om det inte handlar om att skydda nära och kära.

Några år senare lärde jag känna en amerikan som hade deserterat från Vietnamkriget och tagit sig till Sverige. Det var inget politiskt ställningstagande som gjort att han nu riskerade att bli dömd till fem års fängelse om han återvände till USA.

Inte heller var han speciellt troende. Tvärtom var han ovanligt lite troende för att vara amerikan. När jag frågade varför han stack, varför han deserterade, svarade han:

– Jag kom till Vietnam och såg människorna som levde där. Första natten kunde jag inte sova utan tänkte bara på att jag var där för att skjuta mot dom där människorna. Så jag drog iväg så snart jag fick tillfälle till det.

Är det kanske likadant för de ryska fotsoldater som sitter i den där långa militära kolonnen? Eller i varje fall för många av dem. Har de hunnit inse vad de är på väg till? Vad det är meningen att de ska göra – och därmed slagit stopp.

Något väldigt konstigt framstår det hur som helst med en militär kolonn där fordonen står tätt ihop på en väg i Ukraina. Förhoppningsvis handlar det om vettiga unga ryska soldater som inte ställer upp på vad som helst.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


   Dick Sundevall är Para§rafs chefredaktör och ansvariga utgivare men hans krönikor och debattartiklar är inga ledare, utan högst personliga tankar och funderingar.
I närmare 40 år har han arbetat med rätts- och kriminalfrågor. Det har blivit många tv-program och dokumentärfilmer. Åtta böcker och många tusen artiklar genom åren.
Dick är mångfalt prisbelönt som journalist och författare med utmärkelsen Guldspaden och annat. Mest stolt är han över Ordfronts Demokratipris, ”för då väljs man ut bland hela befolkningen”.
På frågan om vad han tycker är det bästa han har gjort, svarar han:
– Mina tre barn.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje måndag och torsdag kväll 22.00.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.