Rättvisa är inte självklart

Under min tid som polis har jag arbetat med grova brott och har tillsammans med andra sett till att människor dömts och fått tillbringa år bakom galler. Straff som självklart förändrat deras liv för evigt.

Kriminalkommissarie Jan Olsson är en av Sveriges mest erfarna brottsplatsutredare. Han har arbetat med många av de mest omtalade fallen i svensk kriminalhistoria: Norrmalmstorgsdramat, Bombmannen, Lasermannen och Norbert Kröcher för att nämna några.
Han har hunnit med att utbilda blivande kriminaltekniker på Sri Lanka, föreläst i kriminalteknik och bistått några av landets främsta brottmålsadvokater i brottmål.
Det har gett honom en unik inblick i både svenskt polis- och rättsväsende.
De erfarenheterna kommer han att dela med sig av som krönikör för Para§raf.

De senaste åren har jag ofta funderat på om jag kan ha bidragit till att en oskyldig straffats och till lycka för mig själv kan jag inte komma på något ärende där det gått så fel. Jag ser självklart på det med färgade glasögon och det kan finnas någon som tycker annorlunda.

Vilken mardröm det skulle vara att ha medverkat till att en människa dömts oskyldig eller att under förundersökningen inse att en som är misstänkt är oskyldig men inte kunna påverka processen så att det leder fram till ett friande. Jag tänker ofta på en före detta kollega som verkar ha hamnat i den sitsen.

Bugar för rätten

För flera år sedan hjälpte jag journalisten Trond Sefastsson som arbetade på Kalla Fakta, TV 4.  Av honom fick jag en förundersökning som handlade om att en kvinna hittats nedanför en husfasad och en person hade dömts till livstids fängelse både i tingsrätt och hovrätt. Dömd för att med stor hänsynslöshet ha kastat ut henne från ett fönster på sjunde våningen. Det var en chock att läsa förundersökningen och främst platsundersökningsprotokollet. Det visade ju att mannen omöjligen kunde ha gjort detta.

En rättsläkare jag känner gör något som är uppenbart annorlunda när han kommer in i en domstol för att höras. Han bugar för rätten. Inte för människorna där framme utan för vad de symboliserar. De domstolar som dömt i det här fallet förtjänar ingen bugning, snarare en huvudskakning.

Dömts oskyldig

Jag ringde upp den som gjort undersökningen på platsen. Jag kände honom som en duktig brottsplatsundersökare.  Han var tyst en kort stund när han hörde att det var jag som ringde. Till min överraskning sa han:

– Jag vet varför du ringer.

Sedan började han tala om undersökningen där i lägenheten. Uppenbart hade han ofta tänkt på att mannen dömts oskyldig för mord trots en platsundersökning som visade att det inte var något brott som låg bakom kvinnans död.

Varför kunde det gå på det sättet att någon dömdes för mord trots avsaknad av bevis. Tvärtom visade allt på att det överhuvudtaget inte var något brott.

Alkoholiserad finne

Mannen, en finsk alkoholist och kvinnan en värnlös missbrukare. Han var tystlåten i rätten. Grät inte och hade inte lätt för att uttrycka sig. Han kanske gav ett obehagligt intryck, såg ut som en mördare. Sammantaget gjorde detta att han dömdes. Någon annan förklaring kan inte finnas.

Min kollega ställde upp i TV och berättade om sina tvivel och där visades allt om ärendet och det uppenbara att den till livstid dömde mannen var oskyldig. Men det hjälpte inte. Trots flera resningsansökningar sitter han där han sitter.

Ari Mattinen har nu fått straffet tidsbestämt och kommer kanske ut i frihet om några år.

Vad kan man tänka om det som hänt. Kanske att rättvisa inte är något självklart utan något som vi skall ägna samma omsorg som blomman vi vill skall växa eller barnet vi vill ge ett lyckligt liv.

Hela artikelserien om fallet Ari Marttinen finns att läsa här.

 

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev utan kostnad här: Nyhetsbrevet.

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.