Tankens horhus

Här bor vi 35 000 svenska, alkoholiserade skattesmitare varav ingen kan ett ord på spanska och därför aldrig smälter in i det spanska samhället. Vi umgås bar med andra svenskar på olika gardenparties. Spanjorerna ropar jävla vitskallar efter oss.

Bengt Sändh var ett av de omskrivna barnhemsbarnen. Han blev med tiden smed.
Men enligt polisen hann Bengt innan dess, i unga år, sätta ett informellt svenskt rekord i bilstölder genom att stjäla 46 bilar under tio dygn.

Med tiden blev han trubadur och har sjungit in 21 LP- och CD-skivor.

1993 startade han Bengt Sändhs snusfabrique.

Han spetsade sitt snus med lite konjak och det blev en succé.

Sex år senare sålde han snusfabriken till Swedish Match och flyttade till spanska Costa del Sol.

Där lever han nu med hustru och hundar. Bengt Sändh skriver böcker i skilda ämnen och är hängiven naturfograf.

 

Låt mig ta det från början. Jag fick ett mejl och svarade så här:

Tack för ditt E-brev Jonas. Du utbildar dig till journalist och vill komma hit för att skriva ett reportage, för en svensk tidning, om oss svenskar på spanska solkusten. Jag hjälper dig så gärna och börjar med några fakta:

Alkoholiserade skattesmitare

Här bor vi 35.000 svenska, alkoholiserade skattesmitare varav ingen kan ett ord på spanska och därför aldrig smälter in i det spanska samhället. Vi umgås uteslutande med andra svenskar på olika gardenparties. Spanjorerna ropar jävla vitskallar efter oss. Vi lyssnar bara på den svenskspråkiga Kustradion och läser bara tidningarna Svenska Magasinet och Sydkusten som har svensk text. Eftersom vi bara äter svensk föda så handlar vi alla våra livsmedel i den svenska affären, vilken är lika stor som en tvårumslägenhet.

Dravel

Förlåt mig, men detta var inte sant. Det är bara den bild man får om man tagit del av det svenska medier berättat om oss under de senaste åren. Låt mig bemöta detta dravel.

I Sverige är alkoholisterna ca: 10 procent. Siffran är säkert inte högre bland oss svenskar på Costa del Sol. Jag har bara vid ett tiotal tillfällen, på 13 år, mött svenska fyllerister och av dem var hälften turister. Vi som bor här har lärt oss att umgås med alkohol på ett kontinentalt sätt och har inte längre den i hemlandet rådande neurotiska inställningen till dessa drycker.

Det var säkert lätt att smita från skatten genom att flytta hit till Spanien på Francotiden då det inte fanns något utlämningsavtal mellan länderna. I dag är det lika svårt att smita från skatten här som i Arboga. Vi har väl partaj ungefär lika ofta som ni har det i Sverige, d.v.s. alldeles för sällan.

 Jävla vitskallar

Uttrycket ”Jävla vitskallar” har vi bara hört en gång och det var i ett program som sändes i Sveriges Radio för några år sedan och som bar just den titeln. Det var tillräckligt vinklat för att få radiopris av en aningslös jury som saknade möjlighet att kolla fakta. Man hade intervjuat en elev vid Svenska skolan och dennes mor. Detta ledde sedan till dessa två blev svenska medias favoriter som intervjuoffer under en längre tid. Det rörde sig om motsättningar mellan barnen i Svenska skolan och elever från en spansk skola vilka inte är allvarligare än motsättningarna mellan olika skolor i Stockholm.

Ingen annan har hört uttrycket ”jävla vitskallar”. Efter programmet ringde min ängsliga svärfar och sa:

– Skall ni inte flytta hem nu när ni är så diskriminerade där nere?

Det är bara så att relationerna mellan invandrare och spanjorer är de bästa tänkbara och jag har inte under 13 år märkt minsta motvilja.

Svenska medier

Jo, vi lyssnar, bland annat, till svensk radio och läser svenska tidningar trots att detta tydligen retar de lägre organismerna i hemlandets media. Det är inte märkligare än att olika invandrargrupper i Sverige har media på sitt eget hemspråk eller att de svenskar som utvandrade till USA och Brasilien hade egna tidningar och bokförlag. De flesta svenskar som bott här några år hänger även med i spanska tidningar, radio och TV. En auktoriserad språklärare här i Fuengirola har beräknat att minst 65 procent deltar i olika språkkurser.

Journalister från svensk media besöker alltid samma platser där de intervjuar samma personer. Vi har ett lilleputtåg som kör runt turister här i stan. Jag föreslår att vi hyr detta och ordnar en gruppresa för svenska journalister till de tre svenskägda krogarna, Svenska Magasinet, Svenska kyrkan och Svenska skolan för det är alltid där de hamnar. De flesta reportagen fokuserar på just skolan men om jag räknar såväl elever, lärare och föräldrar så är det högst 700 personer som har någonting med skolan att göra. De utgör ungefär en halv procent av oss svenskar på kusten.

Är ni rädda?

Skulle vi handla hälften av vår föda i den svenska butiken så skulle den behöva byggas ut till storleken av ett IKEA-varuhus. Vi handlar vår mat i spanska supermercados men visst är det bra att det finns en svensk butik när suget efter småländska isterband blir oss övermäktigt.

Sommaren 2002 sprängde ETA en bomb på hotell Pyramidos i Fuengirola men först sedan man varnat och polisen låtit utrymma och spärra av. En engelsk man smet igenom avspärrningen för att se en fotbollsmatch på teve. Det var han som strök med. Skittidningen Expressen var här redan nästa dag och ställde samma fråga till alla svenskar man mötte:

– Nu är ni väl rädda?

När vi svarade nej sa reportern:

– Jo men lite skraja är ni väl?

Jag svarade att:

– Sannolikheten att jag skall bli nästa offer är helt försumbar. Det är flera hundra gånger större risk att jag omkommer i trafiken och där kör jag omkring helt obekymrad.

På kvällen var vi 200 svenskar som firade midsommar på stranden och jag hörde inte en enda som pratade om bomben men detta till trots hade Expressen en rent lögnaktig rubrik i krigsstorlek:

SKRÄCKSTÄMNING BLAND SVENSKAR PÅ SOLKUSTEN

När min bror, som stavade sitt efternamn Sänd, begick självmord hade denna blaska en massa små ord på såväl löpet som förstasidan men orden SÄNDH och SJÄLVMORD med jättebokstäver. En lång tid därefter fick jag den idiotiska frågan från folk jag mötte på strandpromenaden: Är inte du död? Min åldrige svärfar som just haft sin andra infarkt sjönk ihop i en trappa efter att ha läst löpet.

Mediesyndikaten

Bäste Jonas, skall du verkligen bli journalist? Varför inte välja ett hederligt yrke? För att bli journalist måste du göra avkall på din sanningslidelse. Du måste vinkla, förtiga och göra hela hönserier av ett litet dun. När du lärt dig det är du välkommen i den kår som Hjalmar Söderberg kallade ”Det skrivna ordets tattarepack” och då kan du kliva in på tidningsredaktionen som Honoré de Balzac kallade ”Tankens horhus”. Herbert Tingsten fick en gång frågan om en journalist fick skriva precis det han ville och han svarade:

– Hönan får kackla så mycket hon vill men det är räven som bestämmer när han skall bita nacken av hönan.

Journalisterna har allt mindre frihet och blir alltmer toppstyrda i de tre stora mediesyndikaten. Pressen domineras av landets cirka 1 000 reklambyråer. Det enda som gäller är vinstmaximering. Journalisten måste till varje pris skriva och vinkla på ett sådant sätt att man säljer många lösnummer.

I det kalla och fuktiga Sverige, världens mest genomreglerade och njutningsfientliga samhälle lever många som mår dåligt men som ändå inte vågar ta steget att flytta utomlands. De kanaliserar naturligt nog sin bitterhet mot oss som flyttat. De är avundsjuka och ser oss lite som svikare. De älskar att läsa, se och höra så mycket skit om oss som bara är möjligt. Media ser som sin uppgift att tillfredställa dem. Vi som blivit intervjuade här har alla samma erfarenhet. Allt positivt vi säger, förtiger man och allt negativt förstoras. Vi känner inte igen mycket av vad vi läser om oss i svenska medier.

Detta sagt i all välmening Jonas och med all respekt för din person. Kan jag på något vis hjälpa Dig här nere så bara hör av dig.

Keep swinging
Bengt Sändh

Bifogade filer:
Samlagskontrakt.pdf
Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.