Dick Sundevall

Gubbslem och surfittor

Var tid har sina ord och uttryck. En dag, som nog inte ligger så långt fram, kommer vi sannolikt att fråga oss vad det var som egentligen hände med orden och dess betydelse i början av 2000-talet?

Dick Sundevall är Para§rafs chefredaktör men hans krönikor är inga ledare, utan högst privata tankar och funderingar.

I drygt 30 år har han arbetat med rätts- och kriminalfrågor. Det har blivit många tv-program och dokumentärfilmer. Åtta böcker, senast Det farliga Sverige, och några tusen artiklar genom åren.

Dick är mångfalt prisbelönt som journalist och författare med Guldspaden och annat men är mest stolt över Ordfronts Demokratipris, ”för då tävlar man ju mot hela svenska folket”.
På frågan om vad han tycker är det bästa han har gjort, svarar han:
– Mina tre barn.

I en anordnad debatt ifrågasätter några tunga samhällsjournalister vad en kvinnlig författare skrivit i en debattbok. En journalist i publiken, en kvinna, bryter in och benämner de manliga journalister som har ifrågasatt boken med epitetet ”gubbslem”.

   Efterdebatten handlar sedan om att en av journalisterna, Janne Josefsson, påstås vara en mansgrisig sexist som förminskar kvinnor. Kort sagt, själva sinnebilden av det populära uttrycket gubbslem. Om männen som deltog i debatten skulle använda ett motsvarande uttryck om kvinnor så blev det rimligen surfittor. Till min glädje gjorde de inte det.

   Med ojämna mellanrum klargör nu allt fler kvinnor att de inte längre vill kännas vid begreppet feminist. Och därmed inte längre säger sig vara feminister. Jag har fått uppfattningen att de liksom jag självklart anser:

  • att det ska vara lika lön för lika arbete
  • att kvinnoyrken som till exempel sjuksyrror och barnmorskor är skamligt underbetalda
  • att polisen och rättsväsendet prioriterar våld mot kvinnor och barn alldeles för lågt, oavsett om det handlar om hedersvåld eller inte
  • att kvinnor aldrig i något sammanhang ska diskrimineras på grund av kön.

   Men de, som jag, vill alltså ändå inte benämna sig som feminister. Kan det bero på att vi inte vill hamna i samma fack som personer som i en debatt angriper någon med begreppet gubbslem? Eller att vi inte anser att män är djur? Eller talibaner? Eller att alla män är presumtiva våldtäktsmän? Eller att vi tycker att våldtäkter ska lyda under samma rättsliga principer när det gäller bevisvärderingen i domstolar, som andra brott? Eller tycker att man inte ska utgå ifrån att det handlar om att en pappa har utsatt sitt barn för oralsex, om barnet inte tycker om filmjölk eller yogurt. Och inte tycker att det självklart handlar om sexuellt ofredande eller våldtäkt om vi vaknar av att den vi haft sex med kvällen innan, visar med smekningar och sexuella närmanden att hen vill ha sex, utan tvärtom uppskattar det?

   Kan det alltså handla om att vi inte vill kännas vid begreppet feminism för att det blivit så oerhört misshandlat? Blivit synonymt med extrema och för oss underliga rättsvidriga yttringar som alltför ofta tycks handla om hat och förakt mot män istället för jämställdhet. Alltså en slags utmaning till könskrig.

   När jag går till mig själv är det enkelt. Jag är för jämställhet till hundra procent. Men när någon kommer med en krigsförklaring – då försvarar jag mig.

   Undrar om något av mina barnbarn en dag, eller mina barns barnbarn, kommer att fråga vad det var som egentligen hände under de här åren? Kanske kommer de att ha läst på och insett att två av tre som mördades i Sverige var män under den här tiden? Att det var fler mammor än pappor som dödade sina barn. Att kvinnor i snitt levde 4-5 år längre än män. Att en av de brottskategorier som ökade mest var kvinnor som misshandlade män eller andra kvinnor. Men att det inte tycktes finnas utrymme för att ta in sådant i det då rådande debattklimatet.

   Vad svarar vi då? Kanske att det inte fanns plats för att komma dragande med sådana fakta, för det fanns även ett ord för sånt. Ett skarpt fördömande ord – härskarteknik. Undrar hur många ytterligare män och kvinnor som skulle finnas med på barrikaderna och kämpa för jämställdheten, om det inte vore för att ordet feminist har misshandlats så till den grad – av personer som kallar sig feminister. Kanske är vi hundratusentals?

 

Prenumerera på Para§rafs Nyhetsbrev

   Nyhetsbrevet mejlas ut varje måndag och innehåller bland annat extramaterial som inte publiceras på sajten. Du prenumererar utan kostnad här: Nyhetsbrevet.

Bifogade filer:
JohanEriksson.MP3

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.