Dick Sundevall

Skulle de ha dömts i andra länder?

Har nu hunnit läsa de dryga 700 sidorna av domen i det stora kokainmålet. Jag tvivlar på att det finns så värst många länder i västvärlden där någon annan än ensamseglaren Mauritz Andersson, som greps med 1,4 ton kokain, hade dömts. Domen i sin helhet biläggs den här artikeln. 

Dick Sundevall är Para§rafs chefredaktör men hans krönikor är inga ledare, utan högst privata tankar och funderingar.

I drygt 30 år har han arbetat med rätts- och kriminalfrågor. Det har blivit många tv-program och dokumentärfilmer. Åtta böcker, senast Det farliga Sverige, och några tusen artiklar genom åren.

Dick är mångfalt prisbelönt som journalist och författare med Guldspaden och annat men är mest stolt över Ordfronts Demokratipris, ”för då tävlar man ju mot hela svenska folket”.
På frågan om vad han tycker är det bästa han har gjort, svarar han:
– Mina tre barn.

Det är ingen tvekan om att de som dömts kan misstänkas för att hålla på med något som är lite skumt. Hanterar man stora summor i kontanter, i form av dollar och euro, så handlar det sällan om hederligt intjänade skattade pengar. Och det är bland annat dessa pengar, enligt åklagarna sammanlagt 115 miljoner kronor men enligt försvaret snarare 50 miljoner, som domen utgår ifrån.

  • Men – kan dessa pengar bevisligen knytas till kokainbeslaget och eventuella tidigare knarksmugglingar över Atlanten? Nej.
  • Kan de bevisligen knytas till Jonas Oredsson? Nej.
  • Kan de miljoner som hans moster Harriette Broman hanterat, bevisligen knytas till Jonas Oredsson? Nej.
  • Kan de miljoner Harriette Broman hanterat bevisligen knytas till någon annan kriminell verksamhet? Nej.
  • Påstår ensamseglaren Mauritz Andersson att Jonas Oredsson eller Harriette Broman är inblandad i hans knarksmugglingar? Nej.
  • Utgör de miljoner som åklagarsidan hävdar har att göra med knarksmugglingen, tillräckligt mycket kapital för att finansiera köp av flera ton kokain? Nej, det är inte i närheten av de summor som skulle ha behövts för detta.
  • Har Jonas Oredsson fått kredit från en colombiansk knarkkartell och därmed kunnat hantera och ta in tonvis med narkotika till Europa? Nej, det framgår oemotsagt av ensamseglarens erkännande och andra vittnesmål, att en del ska betalas i förväg och resterande när kokainet lämnas över ute till havs.

   I Sverige, i motsats till många andra länder, får man döma på indicier. Ett indicium är något som pekar åt ett visst håll. Något som tyder på något. Men det är inte ett bevis på att något är på ett visst sätt, utan det är ett ”kanske”. Tveklöst är det så i det här fallet att ensamseglaren hade dömts i länder där man kräver ett eller flera klara bevis, för att man ska kunna döma en människa. Men lika tveklöst är att ingen av de övriga åtalade hade kunnat dömas för något som hade med ensamseglarens kokainsmuggling att göra.

   Advokaterna har från dag ett i den här omfattande rättegången ifrågasatt de ytterst luddiga gärningsbeskrivningarna. Att det är så, konstateras i domen med följande formulering:

Det kan konstateras att gärningsbeskrivningarna onekligen är kontroversiellt utformade. Gärningarna påstås ha begåtts vid okända tidpunkter under ett ganska långt tidsspann. Brotten påstås ha begåtts på okända platser i Karibiska havet. Men framförallt har det i gärningsbeskrivningarna inte angetts vilken narkotika det varit fråga om (åtalspunkterna 1 och 2) eller hur stor mängd.

   Alltså: Var? Svar, okänd plats. När? Svar, okänt. Vad för sorts narkotika? Vet ej. Hur mycket narkotika? Vet ej.

   Tilläggas kan att på frågan om vem/vilka som överlämnat den okända sortens narkotika till de okända båtar som ute på havet ska lämna den vidare är: Vet ej. Och på frågan om vilka det är som tar emot den okända sortens narkotika och kör ut den någonstans vid okänd tidpunkt till okänd plats, blir svaret: Vet ej. Hur mycket betalades för narkotikan? Vet ej. Vem betalade? Vet ej.

   På en sådan grund döms sedan en massa människor till väldigt långa fängelsestraff. Jonas Oredsson som inte med ett enda klart bevis kan knytas till kokainet, eller någon annan okänd narkotika, eller till några pengar som skulle kunna finansiera det här, döms till rekordstraffet 18 års fängelse. Han ska därtill betala rekordsumman 50 miljoner kronor i skadestånd till staten.

   Oredssons moster, Hariette Broman, som inte dömdes för någon form av narkotikabrott men som påstås, utan några klara bevis, ha hanterat en del pengar man fått in på verksamheten, är en tidigare helt ostraffad företagare. Hon döms till fem och ett halvt års fängelse och ska betala två miljoner. Därtill dömdes hon till fem års näringsförbud.

   I en tidigare krönika om det här kokainmålet, skrev jag:

Med risk för att låta konspiratorisk – vill man möjligen sända en signal till försvaret om att sånt här ifrågasättande av åklagare och poliser vill man inte veta av:
– Ställ in er i ledet och agera snällt och passivt så som advokater i allmänhet gör.

   När jag läser domen och kommer fram till sidorna 317 och 318, klargörs att den tanken inte alls var konspiratorisk. Där framgår tvärtom att precis så är det. I domskrivningen på dessa sidor örfilas advokaterna Eriksson och Martinsson upp, för att de ifrågasatt vad åklagarna har redovisat och inte redovisat inför rätten. Det ska inte advokaterna syssla med, enligt domen. Och därför nedsätts deras arvoden kraftigt.

   Är då alla utom ensamseglaren Mauritz Andersson oskyldiga? Det vet jag inte. Jag vet bara att de har dömts på ett antal luddiga indicier och ännu luddigare gärningsbeskrivningar – utan klara bevis. Nu väntar andra halvlek, i hovrätten. Har väldigt svårt att tänka mig att det här ska kunna upprepas i Svea hovrätt.

 

Nedan hela tingsrättsdomen som separat fil.

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.