Sälja är tillåtet – men att köpa är olagligt

Förbud mot köp av sexuella tjänster är ett av de områden där Sverige står ut som land. När lagstiftningen om kriminaliseringen av köp, men inte säljande av sexuella tjänster, trädde i kraft den 1 januari 1999 var Sverige först i världen med den ordningen.

William ”Wille” Eriksson är före detta elitspelare i tennis. Eller som vi i redaktionen brukar uttrycka det: ”Ett avdankat tennisproffs”.

Nu pluggar han kriminologi när han inte skriver för Para§raf. När han började hos oss föryngrade han redaktionen betydligt med sina 20 år. Då var han lite tillbakadragen och tystlåten – men det var då det.

En del läsare har blivit provocerade av hans blogginlägg på temat: Jag är helt fantastisk. Andra har uppskattat ironin. Om det blir liknande reaktioner på hans krönikor återstår att se.

Hans blogginlägg finns att läsa här.

Straffbestämmelsen – förbud mot köp av sexuella tjänster – finns numera i 6 kap 11§ brottsbalken. Detta förbud infördes eftersom det ansågs vara ett angeläget samhälleligt intresse att bekämpa prostitution – något som är konstigt eftersom ordet prostitution inte nämns i lagtexten.

   Kriminaliseringen var till skillnad från tidigare insatser riktad mot efterfrågan av sexuella tjänster. Alltså var den helt inriktad på sexköpare och presumtiva sexköpare. Man menade på att man med stöd av detta förbud skulle kunna bekämpa prostitutionen på ett effektivare sätt. I lagstiftningsärendet gick man till och med så långt att man hävdade att ”det i ett jämställt samhälle är ovärdigt och oacceptabelt att män skaffar sig tillfälliga sexuella relationer med andra kvinnor mot betalning”. Man hävdade också att detta var en signal till andra länder som talade om var Sverige står i frågan om sexköp.

   Möjligt är att en del lättkränkta män känner sig lite illa till mods när de läser andemeningen till själva lagstiftningen. Men man får inte glömma bort att förslaget till kriminaliseringen ingick i regeringens proposition med namnet ”kvinnofrid”. En del förändringar har skett med det ursprungliga förslaget, men lagen är alltså riktad i första hand mot män som köper sexuella tjänster av kvinnor.

   Det har nu gått dryga 13 år sedan lagen trädde i kraft. Huruvida den har haft en önskvärd effekt är svårt att säga. Till att börja med så är det svårt att ta fram adekvat statistik på många områden eftersom det före 1999 inte var kriminaliserat att köpa sexuella tjänster. Detta innebär att före/efter statistiken helt går bort. De utredningar som har gjorts som uppföljningar till lagstiftningen har också fått väldigt mycket kritik.

    Justitiekanslern Anna Skarhed fick under 2008 uppdraget att tillsammans med en rad kollegor från diverse skrån göra en utvärdering av tillämpligheten av förbudet. Det tog inte lång tid efter publiceringen av utvärderingen innan man fick kraftig och skarp kritik av både RFSL och socialstyrelsen. Båda dessa hävdade bland annat att det var felaktigt att låta något med utgångspunkt att beteendet skall vara kriminaliserat sköta utvärderingen. RFSL menade vidare på att man överhuvudtaget inte tog hänsyn till olika sexuella läggningar eller HBTQ frågor.

   Min personliga åsikt efter att ha läst både utredningarna, kritiken mot dessa samt tillskansat mig statistik, är att förändringen i antalet köpare inte är särskilt stor. Jag tror att affärerna bara har bytt arena. Mycket har hänt med utvecklingen av internet och dess tillgänglighet. Dessutom har vårt land öppnats upp ännu mer för inkommande i och med de nya EU-reglerna.

   Alltså finns det väldigt lite, enligt mig, som talar för att prostitutionen minskat. Det är snarare så att den dolda prostitutionen och sexhandeln har ökat. Det är inte samma aktivitet på Malmskillnadsgatan längre. Men det är full aktivitet på diverse internetforum. På dessa forum är man inte heller begränsad till ett visst geografiskt område. Trafficing och människohandel är ständigt pågående i hela världen och det är inga större problem att hitta en kvinna med vilken bakgrund, etnicitet, hudfärg eller läggning som helst, som mot betalning är villig att ha sex.

   Jag tror att våra makthavare får ta sig en rejäl funderare över vad som kan göras med denna lag framöver. Antingen får vi helt enkelt legalisera prostitution som i Holland eller Tyskland. Eller så tror jag att vi måste kriminalisera även säljandet av sexuella tjänster. En sak torde dock alla kunna vara överens om – utan prostituerade finns inga torskar.


Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.