Ricard Nilsson

Låstes in i en nerkissad cell

I en cell fanns blod och stelnat snus på väggarna. Golvet var nersölat av spott och snus. Dessutom fanns en stor pöl med kiss i ena hörnan. Trots att vakterna såg cellens oacceptabla skick så låste de in mig där.

Ricard A R Nilsson har varit med från Para§rafs första dag, som skribent och bloggare. Han är dömd till livstids fängelse för mord och är inne på sitt femtonde år bakom murarna.

Under de här åren har han hunnit beta av ett antal fil kand och fil mag, och är idag kriminalvårdens högst utbildade, generaldirektören inräknad.

Därtill har han skrivit två deckare ihop med författarkollegan Pierre Larancuent, Män utan nåd och Med döden som skugga. I februari släpper han boken En livstidsdömds dagbok, där han berättar om det hårda livet i fängelse.

Han bloggar numer här:
www.nilsson-larancuent.com

Ett av Para§rafs honnörsord är inifrån. Vi ska så långt det är möjligt rapportera inifrån. Komma in under ytan. Ricard A R Nilsson skriver sina krönikor inifrån fängelsevärlden.

Det var inför en permission som det hände. Jag skulle gå ut med två vakter för att lufta mig lite, men innan dess skulle jag tillfälligt låsas in i en av de tre celler som används för tillfälliga placeringar vid ankomst till anstalten och transport härifrån.

   En av vakterna som skulle följa med mig ut öppnade och sa till mig att ta av skorna. Varför undrade jag då? Jo, för att man inte får ha skor i den här cellen. Detta ifrågasatte jag, och fick bara till svar att det är regeln som gäller, inga skor överhuvudtaget får bäras därinne, inte ens plasttofflor. Lite sarkastiskt påpekade jag att plasttofflor inte bara är ett odugligt vapen, men även lämpar sig dåligt för självmord. Men mitt argument föll som väntat på döva öron.

   Okej, inte riktigt läge att diskutera ännu en av Kirsebergs många konstiga regler. Så skorna åkte av, men när jag skulle gå in i cellen och märkte att det inte fanns någonstans på golvet att stå som innebar att jag slapp trampa i spott, snus eller kiss, så steg irritationen inom mig. Jag uppmärksammade de två vakterna på förhållandena i cellen, men de ryckte mest på axlarna och fortsatte insistera på att låsa in mig där. Efter en hård ordväxling bet jag mig i tungan och gick in i strumplästen, ville inte riskera permissionen. Lukten av ammoniak från pisset gav mig kväljningar.

   Efter cirka tio minuter låstes dörren upp och utanför stod bland annat vakthavande befäl som undrade vad jag gormade om. Men efter att ha sett cellen var hans enda ord:

– Det är helt oacceptabelt.

   Ännu en gång pekade jag ut spott, snus, blod och kiss för de närvarande, de skulle alla lägga det på minnet inför min kommande anmälan.

   Hela situationen förvärrades av att det fanns två intilliggande celler som var tomma, men ändå låstes jag in i den smutsigaste av dem. Antar i alla fall att de andra två inte kunde vara värre, om det nu inte fanns avföring i dem, men det utgår jag ifrån inte var fallet. Än förkastligare är att han som initialt låste in mig inte ansåg sig ha gjort något fel – ingen ursäkt, bara en massa bortförklaringar. Däremot har samtliga chefer jag talat med bett om ursäkt och klargjort att nya rutiner kring städning och kontroll av cellerna ifråga har införts.

   Mitt nästa steg blir att göra en anmälan om det inträffade till Justitiekanslern där ett skäligt skadestånd kommer att begäras. Det handlar inte om pengar, utan om att en ordentlig utredning ska ske där ansvariga ställs till svars. Ingen ska någonsin behöva bli inlåst i den typen av horribla förhållanden igen, och min förhoppning är att en anmälan ska få framförallt vakterna som sköter det dagliga arbetet att tänka till innan de agerar i olika situationer.

 

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev

Där får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill ibland extramaterial som inte publiceras på sajten. Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.

Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.

OBS: Vi efterfrågar inte ditt namn eller adress och än mindre ditt personnummer. Utan bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till. Du prenumererar här.

 

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.