Anklaga och åtala till varje pris

Jag har under de senaste veckorna bevakat den sista åtalspunkten i det stora kokainmålet som kallas ”Playa”. Det är den mest infekterade och omdiskuterade åtalspunkten där utredningsmaterial som spaningsloggar, tjänsteanteckningar och GPS-positioneringar har försvunnit. Som av en slump har samtliga utredare antingen tryckt på delete-knappen eller tappat datorn i golvet. Det finns inte heller en enda papperskopia kvar. 

Harriette Broman är de senaste åren mest känd som moster till Jonas Falk/Oredsson, aktuell i den stora kokainrättegången.
Hon är den ostraffade kvinna som suttit längst häktad med restriktioner (18 månader).
Harriette är friad från den brottsmisstanke som hon satt häktad för och åklagaren har inte ens överklagat den domen.
Harriette har alltid varit egen företagare. Hon har jobbat med musik i Europa, träning och hälsa i Sverige, haft fastigheter och industrier i Estland och Spanien och drivit nattklubb och restauranger i Spanien. Hon har ett stort engagemang i rättsfrågor, mycket på grund av vad hon själv råkat ut för, men också för att hon följt Jonas under alla år som han befunnit sig i polisens och Kriminalvårdens händer.

Sedan hon blev släppt i juli 2012 har hon ägnat sin tid åt att skriva en bok om denna märkliga förundersökning och rättegång.
Harriette kommer som krönikör för Para§raf att skriva om den pågående stora kokainrättegången från ”insidan” men även om andra funderingar kring rättssäkerheten och dess brister.

Detta material skulle givetvis ha funnits med i förundersökningen så att försvaret skulle kunnat ta del av det. Enligt artikel 6:3 i Europakonventionen får sådant material inte undanhållas.

   Åtalspunkten är även märklig då det finns andra personer i USA som redan erkänt och blivit dömda för samma brott som de åtalade i Sverige är åtalade för och även blivit dömda för i första instans, alltså i tingsrätten. Nu ligger på hovrättens bord att ta ställning till vad denna problematik ska få för konsekvenser för rättssäkerheten och för de åtalade.

   Att andra personer i USA har erkänt och redan är dömda för det parti kokain som Jonas Falk med flera är dömda för är inte logiskt från något perspektiv. Det borde helt enkelt inte vara möjligt. Så hur kan då detta komma sig? Som jag ser det har åklagarna spelat ett farligt spel. De trodde förmodligen inte att de åtalade och deras advokater skulle vara så envisa. Att de skulle syna slasken så extremt noggrant och leta motbevisning över hela världen.

   Åklagarna är också fullt medvetna om att lång häktning bryter ner en människa och dennes möjlighet att försvara sig. Det är tortyr, och under tortyr kan även den starkaste människa ge upp och erkänna vad som helst. Jag fick själv bevittna det för en vecka sedan då Mauritz Andersson, kallad ensamseglaren, vädjade att hovrätten skulle hjälpa honom. Han skrek då att han skriver på en nöjdförklaring och erkänner vad som helst bara han slipper häktet. Han riktade en direkt fråga till åklagarna om de vill ge honom mer än 14 år. Han vill inte leva vidare under sådana omständigheter som häktet innebär. Han klarar det helt enkelt inte längre. Han har suttit inlåst på 7 kvm, 23 timmar om dygnet, i snart 4 år fast han har erkänt sitt brott 2010.

   Hur rättsosäkert detta är kan inte nog betonas. Han kan alltså tänka sig att erkänna brott han inte begått och utsätta sig själv för att få flera år mer i fängelse, och samtidigt utsätta alla andra åtalade för att hamna i en allvarlig situation som kan bli förödande för rättssäkerheten. Hovrättens ordförande var dock klok nog att försöka lugna Mauritz och sa att han förstod hans situation men att Mauritz måste tala med sin advokat, eftersom han har nekat och överklagat till att han skulle smugglat narkotika 2006 och 2008. Där gärningsbeskrivningen är okänd plats, okänd tid, okänd typ av narkotika och okänd mängd, samt att han vidhållit att han gjort ett frivilligt tillbakaträdande vid det påstådda försöksbrottet 2009 som är den punkt som nu behandlas.

   Gör man ett frivilligt tillbakaträdande är det inte straffbart. Mauritz har hela tiden hävdat att det var en så kallad blåsning. Vilket har framkommit inte är så ovanligt. Ingen leverans kom och då valde han att lämna platsen.

   Men det är här Jonas Falk kommer in i bilden. För åklagarsidan är nämligen dessa påståenden av central betydelse. Utan det här håller inte deras hypotes om att Jonas skulle vara inblandad på något sätt. Att ”sätta dit” Jonas har varit polisens mål sedan hösten 2008 i och med att åklagare Karin Bergstrand skickar iväg ett brev till en åklagare i Schweiz. Polisen hade fått höra av en informatör att Jonas satsat pengar i aktier i en tvivelaktig bank ledd av tvivelaktiga svenskar. Till saken hör att halva Stureplan hade vid denna tid satsat pengar i den grupp som hette ACH.

   Denna grupp lyckades haussa upp sin affärsidé som en möjlighet att göra stora klipp. Företaget förskingrade pengarna och de flesta gick lottlösa ur detta. Även Jonas. Detta tillsammans med att det bland kriminella gick rykten om att Jonas bodde utomlands och tjänade pengar och hade en colombiansk flickvän räckte för att starta myten om att Jonas tjänade pengar på narkotika.

   Så när några kriminella satt och festade, gjorde de det ovetande tillsammans med en polisinformatör. Snacket nådde rikskrim och passade dem bra eftersom de vid det här tillfället var i behov av att ha en ”kändisbrottsling”. De hade redan fått mer pengar till att bekämpa den ”grovt organiserade brottsligheten” och som jag tidigare beskrivit i min krönika ”Jonas är brottet” så är det i Sverige en avsaknad av just denna brottstyp. Att Jonas sedan lång tid inte ens bodde i Sverige bekymrade inte polisen. Lite spaning utomlands var naturligtvis mer spännande än att sitta och lyssna på ”småbus”.

   När det gäller Mauritz Andersson så begärde han förra veckan via sin advokat att försättas på fri fot. Hovrätten var oense. En domare ville släppa honom och det är nu överklagat till HD. Jag tror faktiskt han kommer bli släppt. Man kan utläsa av beslutet varför en domare anser att han skall släppas. Han menar att det brott han erkänt ger honom max 10 år. Och han skulle bli släppt efter två tredjedelar, vilket gör att han nu suttit av mer än halva verkställighetstiden i häkte. Med detta i åtanke ska man betänka att Jonas sitter i häkte under mycket svårare förhållanden än Mauritz. Han är fullständigt isolerad och har så varit i 3 år och 1 månad. Mauritz får ändå träffa andra och har möjlighet att umgås i en gemensamhetsavdelning, även om det endast är kortare stunder och han har även sysselsättning vissa tider på dygnet.

   Jonas är fullständigt isolerad och får bara träffa sina advokater. Han lever i en cell 24 timmar om dygnet förutom när han sitter i rättssalen. Han har inte sett solljus på flera år. Han går inte ens upp i buren på taket och får frisk luft. Anledningen är att han tycker att den proceduren, i hans fall, genomförs på ett allt för kränkande sätt. Åtta vakter går omkring honom när han ska ta sig från isoleringscellen och till en hiss som tar honom upp på taket. Att han skulle kunna rymma därifrån är fullständigt löjeväckande. Och han har aldrig någonsin varit våldsam. Kriminalvården bidrar till och är i högsta grad ansvarig för att han inte får solljus och frisk luft.

   Jonas kan även när som helst på dygnet och utan förvarning under förnedrande former flyttas och han kan då när han kommer till nytt häkte få sitta utan kläder, tandborste och sina papper som han så väl behöver för att förbereda sig inför förhandlingen. Han får inte ens ringa sin advokat. Ofta görs detta på fredagar då de vet att hans advokater inte kan upptäcka detta ingrepp förrän på måndagen då de går till det häktet han senast fanns på och han inte längre finns där.

   Att ta ifrån en misstänkt sina papper, saker och kläder när man är i en sådan utsatt situation och skall kunna förbereda sig inför en förhandling är oförsvarbart och ett sätt att försöka bryta ner den person som är utsatt för det värsta tvångsmedlet en människa kan utsättas för. Att berövas sin frihet. JO har kritiserat Kriminalvården flera gånger för deras sätt att behandla honom. Tyvärr hjälper det föga. Jag påstår att åklagarna och polis ligger bakom det här för att knäcka honom och göra honom oförmögen att klara av att jobba med sitt försvar. Jonas fördel och även hans nackdel är att han är stark och han viker inte ner sig. Det tar givetvis hårt på honom men han ställer sig upp igen. Han fortsätter att kräva ut information ur förundersökningens sidomaterial, dvs slasken, och han hittar gång på gång saker som polis och åklagare försöker gömma. Att vara stark kan tyvärr bidra till att trycket på honom blir hårdare och att han behandlas än värre.

   Det har publicerats flera artiklar här på Para§raf om hur märkligt detta mål är och hur många felaktigheter som begåtts från åklagare och polis så jag kommer inte närmare gå in på detta. Men mycket intressant är det grävande som Dick Sundevall och Nina Silventoinen gjorde gällande de 9 kilona kokain som placerades på Mauritz båt Gloria i Göteborgs hamn. Utan detta skulle aldrig detta mål ha hamnat i Sverige. Mauritz skulle ha dömts på Martinique där han blev gripen och Sveriges skattebetalare hade sluppit betala cirka 550 miljoner för att det fanns en sådan prestige från åklagare Karin Bergstrand och polisen Göran Walls sida att till varje pris sätta dit Jonas Falk.

   Jag kan först nu avslöja varför denna sista åtalspunkt 4 är så infekterad och känslig. Den åtalspunkten är navet i samtliga åtal i detta mål. Faller den så faller allt. Jag anser att den redan fallit med hänvisning till att när det nu finns personer som har erkänt och blivit dömda i USA, för att vara ägare av narkotikan så kan man inte någon annanstans döma andra personer för samma brott. Men istället för att som brukligt dra tillbaka åtalet när man blir överbevisad så beter sig åklagarna mer och mer desperat, och snurrar in sig i nya hypoteser i takt med att de gamla smulas sönder av advokaterna. Däri ligger också problemet. Till skillnad mot (som i vanliga fall) att förundersökningen är klar när man väcker åtal så pågår det här en ständig förundersökning och har så gjort sen 2009. När åklagarna blir överbevisade så presenterar de bara nya hypoteser som försvaret därmed får väldigt kort tid på sig för att kontrollera och bemöta.

   Det sitter hela tiden utredare med vid försvarets sakframställan och som nästan snubblar över varandra när de springer därifrån för att försöka bistå åklagarna med nya alternativa påståenden, när de gamla faller sönder. Det är skrämmande att se.

   Förra veckan var det en intervju i Aftonbladet TV med Hovrättspresidenten Fredrik Wersäll. På direkt fråga om var ansvarets för dessa långa häktningstider ligger när förundersökningen aldrig tar slut, svarade han:

   – Det är polis och åklagares ansvar.

   Åklagarna gjorde ett försök förra veckan med ett yrkande om att försvarets begäran om nya vittnesförhör skulle avslås. Åklagarna hänvisade till att detta skulle dra ut på tiden och att det i stort sett var advokaternas fel att häktningarna var så långa, för att de hela tiden ville ha till stånd nya förhör. Men när åklagarna om och om igen kommer med nya påståenden så måste advokaterna begära kompletterande förhör annars skulle de inte göra sitt jobb, det vill säga, det primära – att försvara sina klienter.

   Åklagarna försökte även läxa upp hovrätten och i stort sett uppmanande dem att inte tillåta dessa förhör. Hovrätten avslog åklagarnas begäran om avvisning. Förhören skall få hållas. En seger för advokaterna och rättssäkerheten. Kan tilläggas att hovrätten i stort sett hela tiden har gett advokaterna utrymme att försvara sina klienter, mot bakgrund av att tingsrätten gjort grova rättegångsfel och att de skulle läka detta i denna hovrättsförhandling. So far so good.

   Nu kommer jag till det som jag vill belysa och som är något jag känt till hela tiden men väntat med att skriva om tills advokaterna hållit sin sakframställan.

   Allt i denna åtalspunkt bygger på att en av de åtalade i denna åtalspunkt skulle vara någon form av koordinator (och kalla sig ”Paul Pott” i mejl) mellan säljare, det vill säga colombianer och köpare, vilket då skulle vara Jonas. Detta påstods under hela tingsrättsförhandlingen men nu vacklar åklagarna. Nu säger de att de inte med säkerhet kan säga vem Jonas skulle vara i deras hypotes. När sedan den åtalade mannen som påstås vara upphovsman till ”Paul Pott mejlen” visar sig ha alibi, han finns på annan plats än där ett av dessa mejl skrivs, så ändrar åklagarna sin hypotes. Nu påstår de istället att Jonas också skulle kunna vara ”Paul Pott”.

   Detta sker först nu i hovrätten eftersom en spaningsbild tagen i Spanien, beställd av svensk polis, gett den andra åtalade mannen alibi. Det blir mer och mer uppenbart varför SSI´s loggar och spaningsmaterial raderats. Min enkla slutsats är att det materialet sannolikt skulle ha utgjort den bästa bevisningen för att de åtalade inte befinner sig på de platser som åklagarna påstår.

   Åklagarna gör även en analys över ”Paul Pott mejlen” som ska visa att det är olika språkbruk och som ska visa på att det är två personer. Det tog dem över fyra veckor att göra den analysen. Jonas blev så irriterad på att analysen var så ofullständig och bristfällig att han satte sig och gick igenom slasken, det vill säga allt sidomaterial, och gjorde en ny analys med material som åklagarna och utredarna försökt att gömma. Den visar att det inte finns något som tyder på att det är två personer som skriver. Och att även Jonas hade alibi för tiden då dessa mejl skrevs. Jonas presenterade själv sin analys i rättssalen under förra veckan.

Jonas Falks analys finns som ljudfil nedan.

   Advokat Martin Cullberg belyser att tingsrätten dragit felaktiga slutsatser efter att inte fått rätt information av åklagarna och inte heller verkat intresserade av att kolla upp fakta.

Tingsrättens dom är milt sagt mycket bristfällig och svag.

En ljudfil med advokat Cullbergs framställning finns nedan.

   Advokat Johan Eriksson beskriver i sin sakframställan hur bristfällig åklagarnas hypotes är och hur viktigt det är att man ser till att förhör genomförs med alla i USA, som har erkänt och blivit dömda för detta. Något som åklagarna har försökt få hovrätten att avvisa. Hovrätten avslog åklagarnas begäran och ansåg att dessa personer ska höras. Problemet är att åklagarna förhalar och motarbetar att dessa förhör kommer till stånd.

   Johan Eriksson belyser också att om inte GPS-koordinaterna försvunnit hade alla vetat precis var Mauritz befunnit sig och man hade sluppit föra ett hypotetiskt resonemang om var han fanns under den intressanta tiden. Åklagarna har givetvis vetat var Mauritz befunnit sig och det framgår av ett dokument från ett protokoll som advokaterna fått fram från Spanien, där dessa dokument inte är belagda med sekretess. De DEA-agenter, amerikansk och fransk polis, som försett svensk polis med denna information är nu tydligen helt omöjliga att få tag på. Och huvudåklagaren Karin Bergstrand ”tror” inte att de vill medverka till att höras om detta.

En ljudfil med Johan Erikssons sakframställan och en ljudfil där det framgår hur detta handhas av åklagare Karin Bergstrand finns nedan.

   Men det som är mest intressant i Johan Erikssons sakframställan är det sista han säger och som hänger kvar i luften som krutrök. Det har framkommit i ett protokoll att svensk polis har haft en informatör som tydligen, utan tillgång till GPS-information, vetat precis var Mauritz befunnit sig.

Hur kan det vara möjligt?

Är det så att ”Paul Pott” är informatören?

   Då går mina tankar åt ett skrämmande håll. De försöker alltså knyta de åtalade till platser där de med IP-spårningen har visat att ”Paul Pott mejl” har skickats. Det har i stort sett inte stämt alls förutom att de har visat sig vara på samma kontinent. Men vid några tillfällen har tydligen ”Paul Pott” befunnit sig i Barcelona, då en av de åtalade också befunnit sig där. Men det var fler svenskar som fanns där vid samma tidpunkt, andra personer som också figurerat i utredningen som misstänkta. Sedan har vi det där med SSI-agenterna. De fanns också där vid den aktuella tiden då mejlen skickades. De sökte kontakt med de åtalade. De spanade på de åtalade. Men alla deras loggar är borta. All information är förstörd. Det materialet skulle givetvis ha funnits i förundersökningen. Så varför finns inte denna information kvar? Vad är det som är så känsligt?

   Under hösten 2012 inleddes en internutredning avseende om åklagarna och polisen gjort sig skyldiga till bevisförvanskning, mened och framförallt obefogat åtal. Allvarliga grova tjänstefel som kan ge fängelse. Utredningen lades ner vilket inte är så konstigt då internutredningen inom polisen brukar kallas för ”nedläggningsenheten”.

   Men efter sommaren 2009 då allt detta som jag nu berättat om hände så lades den avdelning inom SSI som figurerat i den här utredningen ned. Fallet var även uppe i Kammarrätten och flera andra polisenheter var rätt så irriterade över deras metoder.

   Nedanstående är ett stycke ur Jonas kommande bok där han berättar om sitt liv. Vad polisen har skapat och vad som har hänt i hans liv de senaste åren. Och framförallt hans uppfattning om hur detta mål och denna rättegång kunnat gå så överstyr:

Jag pratade en gång med en polis som sa att Sverige inte har så många kända brottslingar men att ett land behöver personer eller organisationer som symboliserar kriminaliteten. Det är bra att ha kända tydliga mål att bekämpa. Kan man sen säga att man bekämpar den grova organiserade brottsligheten så får man mer resurser i form av pengar och lagändringar när det gäller tvångsmedel. Men då kräver också regeringen resultat. Fängelserna måste fyllas med sådana personer. Därför är de nästan rädda för att bli av med de få de har. Så förklarade han varför polisen inte släpper taget om mig. Jag var en kändisbrottsling för 20 år sedan med ett straffregister som innehöll den i och för sig utdöda brottsligheten bankrån, men det var bara att damma av. Att jag sedan har fräckheten att betala alla mina skulder och flytta utomlands skulle inte vara något hinder. Så fort jag flyttade fanns svensk polis på plats utanför den bostaden jag hyrde i Spanien. Man hade gott om resurser för att låta ett flertal poliser glida omkring i Barcelona för att se vad jag gjorde. För att få mer resurser kunde man hävda och använda begreppet ”gränsöverskridande brottslighet”.

När jag diskuterade detta med min advokat Thomas Martinson, om problemet med att jag alltid var markerad och övervakad sa han att han trodde att det fanns två personer i Sverige där risken var stor att polisen skulle kunna plantera bevis på för att kunna sätta dit. Den ena var jag och den andra var Milan Sevo. Han förstod nog inte hur rätt han skulle få.

   Slutligen, allt jag säger och skriver om det här målet kan bemötas, för den som så vill, med att jag själv är en av de åtalade, i en annan åtalspunkt som inte avser narkotikabrott, och att jag som Jonas Falks moster står honom mycket nära. Men de faktauppgifter jag framför i den här krönikan kan kontrolleras. Och jag har valt att ta med ovanligt många ljudfiler nedan, så att var och en själv kan höra vad som utspelar sig i rättssalen.

Artiklar som det hänvisas till i krönikan:

Jonas är brottet

19 faktorer som resulterar i rimligt tvivel

Hemlig husrannsakan

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev

Där får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill ibland extramaterial som inte publiceras på sajten. Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.

Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.

OBS: Vi efterfrågar inte ditt namn eller adress och än mindre ditt personnummer. Utan bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till. Du prenumererar här.

 


Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.