Frihetens pris

Jag ställde upp i en intervju för några dagar sedan som SVT sände ut i såväl Rapport som Aktuellt, utifrån att de uppmärksammat Sveriges långa häktningstider. Jag är den kvinna i Sverige, och enligt uppgifter i hela den fria västvärlden, som varit häktad längst i isolering. 

Harriette Broman är de senaste åren mest känd som moster till Jonas Falk/Oredsson, aktuell i den stora kokainrättegången.
Hon är den ostraffade kvinna som suttit längst häktad med restriktioner (18 månader).
Harriette är friad från den brottsmisstanke som hon satt häktad för och åklagaren har inte ens överklagat den domen.
Harriette har alltid varit egen företagare. Hon har jobbat med musik i Europa, träning och hälsa i Sverige, haft fastigheter och industrier i Estland och Spanien och drivit nattklubb och restauranger i Spanien. Hon har ett stort engagemang i rättsfrågor, mycket på grund av vad hon själv råkat ut för, men också för att hon följt Jonas under alla år som han befunnit sig i polisens och Kriminalvårdens händer.

Sedan hon blev släppt i juli 2012 har hon ägnat sin tid åt att skriva en bok om denna märkliga förundersökning och rättegång.
Harriette kommer som krönikör för Para§raf att skriva om den pågående stora kokainrättegången från ”insidan” men även om andra funderingar kring rättssäkerheten och dess brister.

Sverige är unikt och har gång på gång blivit kritiserade av FN:s tortyrkommitté och Europarådet för den inhumana behandlingen av misstänkta, ej dömda personer, blir utsatta för. Jag har alltså suttit felaktigt frihetsberövad och har rätt till skadestånd från staten. Jag har lämnat in den del av mitt skadeståndsanspråk som gäller just den tid jag var inlåst och isolerad. Och begärt sju miljoner i skadestånd.

”Nättyckare” har därmed tyckt till. En del tycker att det är ett för stort anspråk, andra förstår inte varför jag inte lagt på ett par nollor.

Efter många långa samtal med min advokat och efter att suttit och läst många jobbiga och gripande JK anmälningar så har jag kommit fram till den här nivån. Det är svårt att sätta ett pris på de dagar som togs ifrån mitt liv. De som aldrig kommer tillbaka. Den tid jag var levande död och de efterdyningar som medföljer. Det som gick i kras och den tid det tar att plocka ihop skärvorna och klistra ihop igen. Sprickorna kommer alltid att synas och kännas. Det är bara att acceptera och göra det bästa av det. Och som en vas som gått i många bitar men sen har limmats ihop så vet man att den är skör. En litet fall och den går sönder igen och blir skörare varje gång och allt svårare att lappa ihop.

Har som sagt fått många kommentarer om att jag borde lagt på några nollor för det som hänt mig men sen finns det ”nättyckare” som har motsatta och bestämda åsikter, och som skriver något i stil med: ”Varför ska hon ha så mycket pengar? Räkna ut vad hon har i förlorat i arbetsinkomst per dag. Det kan hon få. Mer ska hon inte ha punkt slut.”

Tortyr

Till dessa vill jag säga. Vad är din frihet värd? Du har tydligen bestämt prislappen på min. Jag kan bara säga så här till dig. Om staten hade bett mig sitta inlåst och isolerad igen i 556 dagar för den summan jag begär så hade jag sagt nej. Hade de lagt till en nolla hade jag fortfarande sagt nej. Det spelar ingen roll hur många nollor de plussar på. Mitt svar är fortfarande NEJ.

Har även fått kommentarer som lyder ungefär såhär ”Jag skulle lätt sätta mig i en cell för dom pengarna, utan tvekan”.

Till dessa vill jag säga: Nja, det betvivlar jag. Vi pratar inte om ett jobb, ett uppdrag eller en tjänst med hög ersättning. Vi pratar tortyr, enligt ansedda forskare. Du kanske skulle gjort det om du visste hur länge du skulle sitta där i cellen – men jag tror ändå att du stått och slagit på celldörren efter ett par dagar. I fängelser utomlands används isolering som en bestraffning. Men ofta inte mer än ett par dagar. Då är även den hårdaste mannen i fängelset rätt mör.

Som häktad i Sverige med restriktioner, alltså isolering, i ett stort prestigemål som åklagare vill vinna med alla medel, är det inte bara det faktum att man sitter inlåst som är problemet. Det är ovissheten, rädslan, kränkningen och förnedringen som jag vill ha betalt för. Jag vill påstå att ingen vill göra den resan frivilligt, även om checkhäftet ligger öppet.

Plågade mig själv

När jag drog den gula illaluktande syntetfilten över huvudet där i cellen, tänkte jag på friheten. Min själ skrek efter den. Jag försökte tysta den med en handduk som jag satt för munnen. Jag bokstavligen tryckte in den i munnen, för att få tyst på min gråt.

Brukade plåga mig själv genom att ha en låtsaskonversation med en vakt utanför den gråa celldörren. Han sa:

– Hur mycket är du beredd att offra för att jag ska släppa ut dig?

– Hur mycket måste jag offra? svarade jag i mitt tänkta samtal.

– En hand, sa han.

– Ok, höger eller vänster, sa jag, och hoppades på att han skulle säga höger eftersom jag är vänsterhänt. Jag kan klara mig med en hand, det kan jag faktiskt…

Förlora en del av min kropp, gå naken många mil även i kyla, aldrig återse någon i min familj. Så där höll vi på i min låtsasvärld.

Det slutade med att jag var beredd att i stort sett klara mig med bara mina ben så att jag kunde gå, så långt jag kunde, naken. Jag skulle gå med på att bo under en gran i ett år och faktiskt om de sa att jag fick gå nu men jag skulle aldrig få återse min familj mer så hade jag klivit ut genom celldörren. Jag hade gjort det utan händer eller armar, utan kläder. Jag ville bara ha ben så att jag kunde ta mig upp på ett berg och hoppa därifrån. För då hade jag dött som en fri människa. Jag tänkte mycket på att dö – men jag ville inte dö i en cell på Kronoberg.

Levande död

Du är levande död därinne. Fråntagen det enda som du faktiskt kan göra anspråk på i den fria världen. Din frihet. Och du har ingen aning om hur länge.

Det är det som bryter ned dig. Och den förtvivlan och rädslan du har även efter att du blivit släppt, sitter kvar i kroppen lång tid. Hur länge kan jag inte svara på än. Det har gått 895 dagar sen jag blev släppt, men min kropp och själ är fortfarande kvar i den där pissgula cellen med grå plastmatta, och dörren jag ser är fortfarande lika stängd.

Hur jag än försöker fly undan tankar och minnen i det verkliga livet så finns känslan kvar i mig. Det är inte många nätter i månaden jag är befriad från mardrömmarna om de timslånga förhören med utredare och åklagare som bara hade som mål att bryta ner mig för att få framgång i sin hypotes och ”vinna” sitt mål. Efter förhören blev jag eskorterad med handbojor till cellen för att fortsätta mina timmar på dygnet i ensamhet. Det är det jag vill att staten ska ersätta mig för.

Tjänstemän inom Sveriges rättsvårdande myndigheter blir i stort sätt aldrig personligt ansvariga om de begår fel i statens namn, så då ska svenska staten kliva in via JK och betala den som blivit utsatt för felaktigheter. Det är enda sättet för den enskilde att få upprättelse. De dagar man blivit fråntagen sin frihet på felaktiga grunder och det lidande som man fått utstå, har man rätt att få ersättning för.

Nedan följer några utdrag ur den JK-anmälan som lämnats in. Förkortningen HB står för mig, alltså Harriette Broman. JF står för min systerson Jonas Falk:

Internationella åklagarkammaren i Stockholm har alltsedan i vart fall 2008 men troligen tidigare arbetat för att försöka lagföra Jonas Falk (nedan kallade JF) för eventuell brottslig verksamhet. Detta har inneburit ett stort internationellt engagemang och stora utredningsresurser har avsatts för detta. Operationen kom att kallas för ”Playa”. JF kallas av den Internationella åklagarmyndigheten i Stockholm för ”the main target” och detta begrepp används också vid myndighetens internationella kontakter. HB är moster till JF och utredningen kom alltefter att alltmer fokusera på HB:s ekonomiska förhållanden. Även JF:s mor kom att bli föremål för utredning och åtal (även hon friades). Detta bör ses som en bakgrund till vissa påståenden nedan. HB påstods ingå i en grov organiserad brottslighet tillsammans med JF och övriga i målet förekommande personer. Man påstod från åklagarmyndighetens håll att JF ägnade sig åt kvalificerad och omfattande narkotikasmuggling med kokain och att HB förvaltade den egendom som emanerats från narkotikahandeln.

JF kom att frikännas helt från anklagelserna som var riktade mot honom. HB frikändes för de brott som skulle haft anknytning till den grova och organiserade narkotikahantering – dvs grovt penninghäleri och grovt häleri./…/

Efter att HB fått tillgång till sidomaterialet till förundersökningsprotokollet under hösten 2011 kunde HB med visshet följa de aktuella pengarna och faktiskt motbevisa åklagarens tes om att de pengar hon förfogat/hanterat var relaterade till någon narkotikahandel av något som helst slag. Åklagaren måste med hänsyn till att materialet fanns i utredningen ha känt till dessa friande bevis långt innan dessa kommit HB till del./…/

Den, i HB:s mening fabricerade kopplingen mellan pengarna och narkotikabrotten gjorde det möjligt för åklagaren att häktningen av HB kunde genomföras och upprätthållas under så lång tid.

Trots kännedom om de helt friande uppgifterna som HB tagit fram blev HB fortsättningsvis häktad av domstol. Sedermera väcktes också åtal mot henne för de narkotikarelaterade brotten och där hanteringen av de omnämnda pengarna var åklagarens enda bevis. /…/

Under rättegången och innan åtalspunkten avseende de narkotikarelaterade brotten genomgåtts försattes HB på fri fot. Detta ger ytterligare en antydan om att åklagaren haft en annan agenda än att emotse en fällande dom i den delen vilket är ett grundkrav för en åklagare vid beslut om åtals väckande.

HB blev som tidigare angetts frikänd från anklagelserna redan i tingsrättens dom och åklagaren överklagade heller inte beslutet i den delen.

Skälet till agerande har enligt HBs uppfattning varit att det varit angeläget att ”komma åt” the main target” JF och i jakten på det har frihetsberövandet av HB varit ett medel.

För HB har det här inneburit ett stort personligt lidande då hon har känt sig utsatt för en häxjakt och känt att hennes möjligheter till upprättelse eller rättvisa har varit och är små då hon uppfattar att rättsväsendet inte har arbetat objektiv. Detta har skapat ett stort lidande för henne och bör påverka ersättningen för det felaktiga frihetsberövandet i höjande riktning. /…/

HB har upplevt sin situation som helt hopplös vilket allvarligt påverkat hennes livsglädje och har verkningar än idag. Under frihetsberövandet mådde HB så dåligt att hon tappade 26 kilo. Vidare har HB drabbats av posttraumatiskt stressyndrom med hög ångest nivå, dissociativa symptom, arrousal och återkommande panikattacker. Efter att HB släpptes fri var hon i så dåligt skick att det tog 8 månader innan hon klarade av att besöka sjukhuset och få adekvat vård. Där fick hon medicinskt hjälp och blev sjukskriven. Hon är fortfarande sjukskriven, 2,5 år efter frisläppandet.

Vidare kan anföras att två nära anhöriga gick bort under den tid som HB var frihetsberövad och hon fick inte möjlighet att ta farväl eller medverka på begravningarna. Att det sista minnet de har av henne är då hon sitter frihetsberövad för ett mycket grovt brott smärtar henne oerhört.

Det felaktiga frihetsberövandet har ytterligare drabbat hennes sociala nätverk och företagande. Företagandet har för HB under hela hennes liv varit mycket viktigt och utgjort ett personligt självförverkligande och den förlorade möjligheten till detta under det felaktiga frihetsberövandet har orsakat henne stort lidande. Den uppmärksammade rättegången och de anklagelser om synnerliga grova brott som HB fått utstå både från rättsvårdande myndigheter och i media samt det faktum att hon blev dömd i TR har gjort att hon förlorat sitt sociala nätverk och sitt sedan 25 år tillbaka upparbetade företagarnätverk. Det förtroendekapital hon förlorat är till största del omöjligt att reparera. Den frikännande domen i hovrätten kan inte återupprätta och läka de skador som åsamkats HB på grund av det extremt långa frihetsberövandet som staten utsatt henne för.

Dessa omständigheter är samtliga av allvarlig natur och bör enligt HB därför få avgörande betydelse vid ersättningsberäkningen.

Sammanfattningsvis kan följande konstateras. HB har tillfogats ett mycket stort lidande på grund av det felaktiga frihetsberövandet. Vidare är fallet på många sätt unikt då det rör sig om en tidigare ostraffad kvinna som var 47 år då hon frihetsberövades och som suttit under mycket lång tid i häkte med fulla restriktioner för att därefter frikännas. Detta gör att det knappast går att utgå från schabloner eller jämföra med andra fall. Samtliga omständigheter i fallet bör efter en helhetsbedömning resultera i en mycket hög ersättning för det felaktiga frihetsberövandet.

Det bryter ner en människa

När jag ser tillbaka på tiden i häktet känns det helt främmande att jag skulle ha haft tankar på döden där inne i cellen. Jag borde väl kunnat räkna ut att de skulle släppa mig till slut. Det kan ju inte pågå för evigt. Men när du sitter instängd i en cell på 7 kvm helt ensam så fungerar inte din hjärna normalt. Isolering är ett effektivt sätt att bryta ner en människa.

Nu klarade jag av mina tankar men under den tiden jag satt där så var det flera som försökte ta livet av sig. Jag vet att tre personer tyvärr lyckades göra det under de 1,5 år mitt helvete varade. De kan vara fler. Jag hörde springet och stressen i korridorerna tre gånger. Den stressen som blir hos personalen när någon av dem har öppnat en celldörr och hittat en livlös människa innanför. Det är ofta människor som inte riskerar något långt fängelsestraff. Och det är inte för att de mår dåligt över vad de har gjort som de väljer att avsluta sitt liv, utan för att de är isolerade. Det är isoleringen som får dem att ta ett sådant drastiskt beslut.

En del nättyckare har bestämda åsikter om vad mina dagar i livet är värda. Får jag bestämma värdet på era dagar också? Om jag skulle få det, skulle jag säga att de är helt ovärderliga. Njut och ta vara på varje minut i frihet. Friheten är det mest värdefulla vi har. Även en grå, kall och slaskig vinterdag.

Andra artiklar av och med Harriette Broman finns att läsa här.

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev

Där får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill ibland extramaterial som inte publiceras på sajten. Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.

Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.

OBS: Vi efterfrågar inte ditt namn eller adress och än mindre ditt personnummer. Utan bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till. Du prenumererar här.

 


Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.