Dick Sundevall

Stenhård kritik i Bergwall-kommissionens rapport

För en tid sedan skrev jag här på Para§raf att vi bara kunde förvänta oss snömos av den kommande rapporten från Bergwall-kommissionen. Jag skrev också, "men ingen blir gladare än jag om det visar sig att jag har fel". Nu har rapporten kommit. Jag hade fel – och det gör mig väldigt glad.
Kommissionens rapport i sin helhet biläggs krönikan.

Dick Sundevall är Para§rafs chefredaktör men hans krönikor är inga ledare, utan högst privata tankar och funderingar.

I drygt 30 år har han arbetat med rätts- och kriminalfrågor. Det har blivit många tv-program och dokumentärfilmer. Åtta böcker, senast Det farliga Sverige, och några tusen artiklar genom åren.

Dick är mångfalt prisbelönt som journalist och författare med Guldspaden och annat men är mest stolt över Ordfronts Demokratipris, ”för då tävlar man ju mot hela svenska folket”.
På frågan om vad han tycker är det bästa han har gjort, svarar han:
– Mina tre barn.

Bitvis är rapporten stenhårt kritisk mot åklagaren, poliserna och psykpersonalen på Säter. Kommissionen grundar sin kritik på att de gått igenom allt material och läst de 16 böcker som kommit ut om det här fallet. Därtill har de kommit åt material och dokument som har varit sekretessbelagt för oss andra.

   Jag hade förväntat mig att det här skulle vara en rapport som i första hand skulle gjuta olja på vågorna. Vara lite av ”låt oss nu vända blad, glömma det här, och gå vidare”.

   Från politiskt håll var det nog tänkt så. Såväl före detta justitieministern Beatrice Ask som initierade utredningen, som inrikesminister Anders Ygeman, tycks ha haft just den tanken med utredningen. Det framgick med all tydlighet, såväl när Ygeman presenterade rapporten som i påföljande Tv-intervjuer.

   På en punkt finns det också sådana tendenser, i den i övrigt utmärkta 716-sidor tjocka rapporten. Det är i de stycken där man vill understryka att Sture Bergwall själv bär en stor del av skulden till att det blev som det blev, genom att han började påstå att han hade mördat än den ena och en den andra.

   Sture Bergwall var vi den här tiden en gravt psykiskt störd person som var inlåst på ett av landets hårdaste mentalsjukhus. En blandmissbrukare som drogades hårt på Säter och var beredd att fabulera om det mesta, mot att han fick obegränsat med droger och uppmärksamhet. Sånt har läkare och psykologer att hantera mer eller mindre dagligen på landets rättspsyken. Och det ska kunna hanteras utan att uppmuntras och leda till ett antal felaktiga morddomar.

   Ändå är Sture Bergwall idag villig att ta på sig en del av skulden. Han uttrycker det så här:
 – Jag har ett ansvar. Men det är ett begränsat ansvar. Jag var svårt psykiskt sjuk och drogpåverkad under den här tiden. Och samhället hade tagit ansvar för mig.

   Är det några vuxna personer som vi inte kan lägga ett normalt vuxenansvar på, så är det rimligen tvångsintagna på landets mest slutna mentalsjukhus. Vi har sett Tv-bilderna där Bergwall är så hårt neddrogad att han inte kan gå utan stöd från flera personer, när rekonstruktioner ska genomföras på olika ”brottsplatser”. Man behöver inte vara psykiatriker, psykolog, åklagare, polis eller advokat för att begripa att sånt på ren svenska är – helt åt helvete.

   Men det här utgör en mindre del av rapporten, och kommissionen nyanserar sig och skriver också att när en psykiskt sjuk person påstår något i den här vägen, så är det inte ”en tillräcklig förutsättning för fällande domar”.

   Vad som speciellt är värt att notera, är att kommissionen även tar upp en omfattande kritik av tingsrätterna som dömde Quick/Bergwall. Många har hävdat att tingsrätterna inte ska belastas för det här, eftersom de fördes bakom ljuset. Men landets domstolar har att självständigt ta ställning till den bevisning som läggs fram. Och vad som lades fram har kunnat strimlas till ingenting vid närmare granskning.

   När jag intervjuade Christer van der Kwast om det här, tog han upp de två fall där det inte fanns något lik och ingen teknisk bevisning och förklarade att det naturligtvis innebar en ”väldig uppförsbacke” för en åklagare. Och att han inte hade blivit förvånad om han inte hade fått en fällande dom i dessa två fall.

   Man behöver inte vara jurist för att förstå att det är svårt att få igenom att någon har mördat en person, om det inte finns något lik att hänvisa till. Likaså att det är inte är så svårt att argumentera för en frikännande dom om man är advokat. Man kan ju till exempel börja med repliken:

   – Innan vi går in på om min klient har mördat den här personen, så kanske vi ska ta upp frågan om personen ifråga överhuvudtaget är död.

Normalt blir inte den åtalade dömd i sådana fall. Det finns ett antal exempel på det. Men Thomas Quick fälldes av eniga tingsrätter – även för dessa ”mord”.

   Men hur advokater ska agera när deras psykiskt störda klient erkänner och vill bli dömd till rättspsykiatrisk vård, är ingen helt enkel fråga. Advokater kan inte hur som helst agera tvärt emot klientens önskemål. Men samtidigt ska de agera för klientens bästa. Jag har pratat med flera framstående advokater om det här. Några säger att de inte kan förstå att Claes Borgström skulle kunna agera på annat sätt än vad han gjorde. Andra menar att man inte kan acceptera att ens klient döms på eget erkännande och tunna indicier, som inte med bästa vilja kan utgöra en tillräcklig stödbevisning.

   Vad kommer då det här totala vårds- och rättshaveriet som kommission redovisar, att resultera i? Kommissionen föreslår några konkreta åtgärder. Då förslagen är mångordiga och bitvis juridiskt krångliga, ska jag försöka översätta deras förslag till enkel rak svenska.

Kommissionen skriver:

Vi anser att vikten av polisers och åklagares objektivitetsplikt bör betonas starkare. Vi ansluter oss därför till Förundersökningsutredningens förslag (SOU 2011:45) om att objektivitetsprincipen bör regleras i lag även för åtgärder som vidtas innan en förundersökning har inletts samt efter att åtal har väckts.

   Det betyder: Det kan inte accepteras att polis och åklagare enögt kör på utan att undersöka vad som talar för att den misstänkte inte är skyldig. Det här måste understrykas och markeras genom ny lagstiftning.

Det är en strukturell brist att en och samma åklagare tilläts ansvara för flera omfattande och svårbedömda mordutredningar samt åtalsbeslut avseende samma misstänkt. Detsamma gäller frånvaron av granskning och kontroll av utredningsarbetet.

   Betyder: Vi måste ha bättre koll på vad landets åklagare har för sig.

Poliser i brottsutredande tjänst bör kontinuerligt uppdateras om förhörs- och utredningsmetoder, rådande kunskapslägen och nya forskningsrön. Objektivitetsprincipen och efterlevnaden av den bör återkommande diskuteras i organiserad form.

   Betyder: Vi måste uppenbarligen banka in i skallarna på vissa poliser att de ska agera efter objektivitetsprincipen.

Vi vill framhålla vikten av att domstolar alltid behåller ett självständigt förhållningssätt till parterna och att domstolarna utövar processledning med särskilt beaktande av den enskildes rättssäkerhet och en strävan efter bästa möjliga bedömningsunderlag. Såvitt gäller domstolens ansvar för utredningens fullständighet ansluter vi oss till Straffprocessutredningens förslag (SOU 2013:17) som innebär en begränsning av domstolens materiella processledning och att svagheter i bevisningen i stället ska gå ut över åtalet och leda till att åtalet ogillas.

   Betyder: Domstolarna måste skärpa sig vad gäller bevisvärderingarna, och begripa att om bevisningen är svag eller obefintlig så ska den åtalade inte dömas.

Trots att sakkunnigutlåtanden vanligtvis får stort genomslag i domstolarnas bevisvärdering, kvalitetssäkras inte sakkunnigutlåtanden som åberopas i domstol. Möjligheten att inrätta ett system för kvalitetssäkring av sakkunnigutlåtanden bör utredas.

   Betyder: Så kallade sakkunniga kan självklart inte vara part i målet, så som var fallet när Quick dömdes.

Vi anser att staten och landstingen behöver ägna ökad uppmärksamhet åt rättspsykiatrin och den psykiatriska tvångsvården. Kunskapsutvecklingen behöver förstärkas. Regeringen bör ge Vetenskapsrådet i uppdrag att göra en översyn av den rättspsykiatriska forskningen i Sverige utifrån ett internationellt perspektiv.

   Betyder: Det är hög tid att göra en omfattande översyn av den rättspsykiatriska vården i Sverige.

   Det är inte ofta som jag varit så näst intill hundra procent överens med resultatet av en utredning som initierats av någon justitieminister. Det är alldeles utmärkta förslag som kommissionen kommer med. Det handlar om åtgärder som definitivt skulle kunna stärka rättssäkerheten i landet. Men frågan är vad det kommer att resultera i?

   Den så kallade påföljdsutredningen, där Svea hovrätts president Fredrik Wersäll var ordförande, hyllades av remissinstanserna. Men den har uppenbarligen försvunnit in i ett mörkt hörn på Justitiedepartementet och blivit kvar där – trots byte av regering och därmed justitieminister. Förhoppningsvis hamnar inte den här rapporten i samma mörka hörn.

   En sak torde dock vara säker. Rapporten lär inte avsluta diskussionerna om det här rättshaveriet. Frågan om hur något liknande ska kunna undvikas framöver är högaktuell. Och om inte annat så lär en del advokater hänvisa till olika delar av kommissionens rapport i framtida pläderingar.

 

En mer utförlig artikel om kommissionens rapport finns att läsa här.

Nedan biläggs kommissions rapport i sin helhet. Det är många sidor – men den är mycket läsvärd och innehåller massor med information som inte kommit ut i medierna.

 

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev
Framöver är det bara prenumeranterna som kommer åt att läsa samtliga artiklar.

I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten. Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.

Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.

OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat.

Du prenumererar här.

 

Publicerad