Dick Sundevall

Det finns ett ljus i mörkret

– Frankrike är i krig, sa den franska presidenten Hollande efter massakern i Paris. Det är en begriplig reaktion. Liksom de utökade flyganfallen mot IS trupper dagarna efter. Men löser det problemet med dessa fanatiska mördare som ger sig på vanliga civila män, kvinnor och barn?

   Det som hänt är vidrigt – och fegt. Att skjuta med automatvapen in i obeväpnade folkmassor är vidrigt och fegt. Och att spränga sig själv för att därmed försöka döda så många andra civila som möjligt är likaså vidrigt – och fegt.

   Men vad att göra åt det? Det är inte första gången något liknande händer – och sannolikt inte sista. Är det en lösning att bomba IS tillbaka till stenåldern? Vore det så enkelt så skulle jag vara helt med på sådana åtgärder. Men historien har lärt oss att det inte fungerar. Tvärtom ­skapar det bara nya martyrer. Och därmed nya unga fanatiska män som inte kan se någon annan utväg än urskillningslöst mördande.

   De man har identifierat bland terroristerna i Paris har i de flesta fall varit födda och uppväxta i Europa. Och undersökningar visar att de här fanatikerna i många fall kommer från medelklasshem där föräldrarna inte är speciellt religiöst aktiva – än mindre fanatiska.

   Problemet är att motsatsen, att vika undan för deras våld, resulterar i samma sak. Det ger terroristerna luft. Får dem att uppfatta oss demokrater som fega och rädda.

   Runtom i Europa beskrivs Parisdådet som en fundamentalistisk attack mot europeiska grundvärderingar. Men Irakexperten Hussein al-Taee tänker i andra banor. För mig framstår han analys i finska Hufvudstadsbladet som det klokaste jag jag tagit del av, vad gäller massakern i Paris. Han är övertygad om att attacken var en reaktion på de omfattande räder mot IS som gjordes dagen innan. Den slutgiltiga måltavlan var inte nödvändigtvis européer trots att det var här blodbadet förverkligades, menar han:

– Parisdådet var ett skolexempel på hur IS reagerar när organisationen lider stora förluster. Genom att attackera en ”säker” stad avleder man uppmärksamheten och visar att man fortfarande kan överraska var som helst. I vanliga fall är det Bagdad som drabbas, säger al-Taee.

   Vad han däremot förvånas över är den stora mängden vapen. Han säger att attacken måste ha varit planerad långt i förväg och att terrorcellen troligen fått tydliga instruktioner att vänta på en specifik händelse: ”Sker det här, så utför ni attacken”.

– Terrordådet föregicks av flera snabba, brett koordinerade räder mot IS. I Irak återtog kurdiska styrkor staden Sinjar med hjälp av USA. Detta klippte av IS:s öppna led mellan Mosul i Irak och Raqqa i Syrien. Dessutom befriande den irakiska arméns fallskärmsjägare ett stort område i provinsen al-Anbar i Irak. Allt under 24 timmar. Det blev för mycket för IS, som desperat måste avleda uppmärksamheten genom en massiv attack i Europa.

   På sätt och vis lyckades de, hävdar han och frågar retoriskt:

– Hur mycket har vi sett i nyheterna om IS:s förluster på hemmaplan och hur mycket om ”framgångarna” i Paris?

   Attacken köper dyrbar tid åt ett IS som fruktar uppror bland de sina, menar al-Taee. Och inte minst skapar den ett hat mot muslimer som ytterligare marginaliserar denna utsatta grupp och underlättar värvandet av nya IS-soldater. Han understryker att IS hela tiden aktivt försöker rekrytera anhängare i hela Europa:

– Man närmar sig tonåringar och säger: ”Se hur vi blir behandlade här. Ingen brys sig om oss, du är en B-klassens medborgare och kommer aldrig att bli accepterad.” Värvaren säger självklart inte att han tillhör IS förrän långt senare. Det stora problemet är att de här tankegångarna får fäste tack vare rasism och utanförskap. Känslan av uppgivenhet och marginalisering finns i hela samfundet, säger al-Taee.

   Enligt al-Taee är det av största vikt att höja invandrarnas sociala status och se till att integrationen blir effektivare. När människor känner sig trygga och respekterade finns det inga orsaker att lyssna på radikalt prat:

– Samma samfund som IS-värvarna riktar sig till, är det som mest effektivt kan bekämpa terrorn. En mamma, kompis eller morbror kan upptäcka och stoppa värvningar mycket snabbare än Säkerhetspolisen någonsin kan.

   Han pekar också på att inga bomber kan bekämpa IS på lång sikt. Medicinen som al-Taee vill ordinera kräver internationella insatser. Med politisk vilja och en ny flyktingpolitik kan konflikterna lösas.

– Men genom att stänga Europas gränser och ignorera konflikterna i Mellanöstern skapar vi bara nya monster. Även om IS skulle ”utrotas” skulle nya terrororganisationer växa fram, avslutar han.

   Vad vi nu ser i Europa är undantagstillstånd och utökad övervakning av människor, inklusive de som inte är misstänka för något brott – än mindre för terrorism. Men som blir misstänkliggjorde för att de är muslimer. Vi ser det i Sverige liksom i övriga Europa. Och de som råkar mest illa ut just nu är de som vägrat ansluta sig till IS extremism och istället flyr till bland annat Europa. Gränser stängs och de som kommit in betraktas allt för ofta med stor misstänksamhet av det landets polis.

   Alltså har IS vunnit en delseger. De som blev IS fiender i och med att de flydde till Europa har råkat extra illa ut genom IS agerande. Och kanske har vi bara sett början på något som i längden kan bli polisstater i Europa.

   Det är svårt att se något ljus i den här mörka tunneln. Det enda jag kunnat se de senaste dagarna som något positivt är att i söndags pekade 57 muslimska stater ut IS som ”en ärkefiende till mänskligheten i stort”. Att såväl muslimska stater som muslimska organisationer av olika slag, och inte minst enskilda muslimer, tar bestämt avstånd från allt som IS står för är viktigt. Och det pågår just nu. Det om något kan på sikt få slut på det här vansinnet.

   Dick Sundevall är Para§rafs chefredaktör men hans krönikor är inga ledare, utan högst privata tankar och funderingar.

I drygt 30 år har han arbetat med rätts- och kriminalfrågor. Det har blivit många tv-program och dokumentärfilmer. Åtta böcker, senast Det farliga Sverige, och några tusen artiklar genom åren.

Dick är mångfalt prisbelönt som journalist och författare med utmärkelsen Guldspaden och annat. Mest stolt är han över Ordfronts Demokratipris, ”för då väljs man ut bland hela befolkningen”.
På frågan om vad han tycker är det bästa han har gjort, svarar han:
– Mina tre barn.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.