Ricard A R Nilsson

”Statsministern” som terapeut på Skänningeanstalten

Sedan min ankomst för ett drygt år sedan har jag skrivit mycket skit om Skänninge, både i krönikor och på min blogg, men det finns faktiskt en del som också är bra. Ja, du läste rätt, även jag – som så många av mina läsare tycker är negativ – kan vara optimistisk och nyanserad inför livet i fängelse.

   Efter alla år i anstalt har jag skrivit om mycket negativt, vilket i och för sig inte är så konstigt med hänsyn till att en som är inlåst mot sin vilja ofta koncentrerar sig på det dåliga. Men det är även viktigt att jag kan vara positiv och se det som faktiskt fungerar. För trots allt finns det anställda inom Kriminalvården som försöker göra sitt bästa, ibland lyckas de till och med åstadkomma förändring. Här på Skänninge finns en och annan engagerad vårdare.

   Viktigast att lyfta fram är de två som arbetar i Lärcentrum alltså skollokalen där universitetsstudier bedrivs. De visar empati och medmänsklighet på ett sätt som jag bara har upplevt vid några få tillfällen under mitt straff. Det som framförallt slår mig är deras ödmjukhet inför oss som studenter och hur de verkligen gör allt inom reglernas ramverk för att få studierna och den verksamhet som bedrivs, att fungera. Varje gång det blir strul med någon tenta, studielitteratursleverans eller liknande, så gör de allt i sin makt för att lösa problemet. En av dem arbetar även som DJ under helgerna och blir då tvungen att hantera fulla människor på ett bra sätt, något jag tror bidrar till hans positiva attityd och behandling av oss.

   Engagemanget från terapeuterna som arbetar med behandlingsavdelningarna är också upplyftande. Flera av dem har tidigare haft missbruksproblem och i några fall har de själva suttit i anstalt. Detsamma gäller en av dem som arbetar som kriminalvårdare på min avdelning. De har alla lyckats vända sina liv. Och efter att ha utbildat sig har de fått jobb inom den myndighet, som en gång i tiden höll dem inlåsta. Deras resa bort från avgrundens rand är imponerande.

   En av terapeuterna är särskilt intressant. Hon har förvisso varken suttit inne eller haft något eget missbruk, men har erfarenhet från sin uppväxt. Ledamot i kommunfullmäktige Frida Edholm, som hon heter, är en sympatisk kvinna som jag har hört mycket gott om från flera av de grabbar som har haft henne som terapeut. Du läste även rätt, jag skrev kommunfullmäktige. Hon sitter nämligen med i ledningen för Vadstena kommun efter att ha varit med och startat ett nytt parti inför förra valet, som till allas förvåning lyckades bli näst störst. Internt på anstalten kallas hon därför av vissa för ”statsministern”, naturligtvis med glimten i ögat. Till vardags arbetar hon med att rehabilitera fångar, medan hon under fritiden umgås med familjen samt fattar politiska beslut. Personligen tror jag att det är denna kombination av olika erfarenheter som gör att hon fungerar så väl och ett starkt skäl till att grabbarna tycker om henne.

   Även min kontaktperson är värd att nämnas. Han har en annorlunda bakgrund som elitidrottare, faktiskt varit påtänkt till OS-truppen. Trots en relativt kort tid inom Kriminalvården, så sköter han sina åtaganden över förväntan.

    Jag tror att det är viktigt att de som arbetar inom Kriminalvården är mer än vakter, oavsett om det är DJ, politiker, före detta elitidrottare eller något annat. Om hela deras liv kretsar kring jobbet är det lätt hänt att inskränktheten kommer och att man börjar se sig själv som en strikt tjänsteman, förmer än andra. Denna typ har jag träffat alltför många gånger genom åren, därför är det skönt att kunna skriva om ett antal personer som jag inte bara hört gott om, utan även själv har fått uppleva deras empatiska professionalism.

 

   Ricard A R Nilsson har varit med som skribent från Para§rafs första dag. Han är dömd till livstids fängelse för mord och är inne på sitt sjuttonde år bakom murarna.

Under de här åren har han hunnit beta av ett antal fil kand och fil mag, och är idag Kriminalvårdens högst utbildade, generaldirektören inräknad.

Därtill har han skrivit två deckare ihop med författarkollegan Pierre Larancuent, Män utan nåd och Med döden som skugga. Ricard har även släppt böckerna En livstidsdömds dagbok och Under Kriminalvårdens grönrandiga påslakan. I dessa skildrar han det brutala fängelselivet.

Han bloggar numer här:

http://www.nilsson-larancuent.com/ricards-blogg/

Och twittrar här:

twitter.com/BakomGaller

Ett av Para§rafs honnörsord är inifrån. Vi ska så långt det är möjligt rapportera inifrån. Komma in under ytan. Ricard A R Nilsson skriver sina krönikor inifrån fängelsevärlden.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.