Polisens foto av bunkern

Helt fel att döma läkaren till fängelse

Historien om läkaren som byggde och inredde en bunker för att hålla en kvinna fången är fruktansvärd. Hans tanke var att hon med tiden skulle blir hans ”flickvän”, och han hade upprättat ett avtal för deras sexuella samvaro med bland annat extra belöning för analsex. Han har nu bedömts av tingsrätten vara så mentalt frisk att han kan dömas till fängelsestraff. Om drygt sex år är han ute bland oss andra igen.

   Ofta är grova brott mot enskilda personer något som sker i stunden. Helt oplanerat. I fallet med den här läkaren så är det ett ovanligt väl förberett brott. Han har själv låtit bygga en bunker där en kvinna, enligt hans planering, skulle hållas inlåst i många år. När han väl bestämt sig vilken kvinna det skulle vara, drogade han henne med hjälp av preparerade jordgubbar som han bjöd på.

   Han hade i förväg införskaffat en rullstol som han kunde sätta den medvetslösa kvinnan i för att rulla ut henne till sin bil. Under bilfärden till Skåne fortsatte han att hålla henne drogad, för att till slut låsa in henne i den förberedda bunkern, se bilden ovan.

   Att hon överhuvudtaget slapp ut från sitt helvete, berodde på att läkaren tog med henne till en polisstation för att hon där skulle förklara för polisen att allt var i sin ordning. Men när poliserna ville prata med henne i enrum klargjorde hon vad som hänt och läkaren greps på plats.

   För var och en lär det här beteendet från läkarens sida framstå som mycket sjukt. Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att se det som ett psykiskt friskt agerande. Men Stockholms tingsrätt kom fram till att han var så frisk att han kunde dömas till fängelse. Ändå konstaterar tingsrätten att läkarens syfte var att hålla kvinnan i en ljus- och ljudisolerad bunker på en gård i Skåne för att senare tvinga henne ”till tjänst som flickvän och framtida sexpartner”.

   En gång i tiden satt de flesta inlåsta kortare tid om de dömdes till rättspsykvård än om de hamnade i fängelse. Men den tiden är förbi. Döms någon för ett grovt brott till rättspsykiatrisk vård med så kallad särskild utskrivningsprövning, så är de inlåsta på ett rättspsyke på obestämd och obegränsad tid.

   De släpps ut först den dag då de av såväl psykologerna och psykiatrikerna på rättspsyket som av en förvaltningsrätt, bedöms att inte längre utgöra en risk för sig själva eller andra. I de flesta fall blir de därmed kvar inom rättspsykvården betydligt länge än vad de skulle ha suttit i fängelse för samma brott. Och – det finns inga lagliga hinder för att de ska kunna bli kvar där livet ut.

   Enligt den nuvarande lagen, som är från 1992, hamnar man på ett rättspsyke om man av domstol bedöms som ”allvarligt psykiskt störd”. Vad det exakt innebär är det ingen som vet eftersom det inte är en medicinsk diagnos, utan en juridisk definition. Och bit för bit har ribban höjts genom åren för hur illa däran man ska vara för att bedömas som allvarligt psykiskt störd – och det utan att lagen har ändrats.

   Från såväl intagna som anställda på olika fängelser får jag höra om fångar som pratar högt med sin mamma eller pappa när de på natten är inlåsta i sin cell. De hallucinerar alltså. Har några gånger under senare år, när jag gjort reportage på fängelser, varit med om att de intagna säger åt mig att sitta på en stol så att jag har en vägg bakom mig:

– För proppskåpet går ibland på den där sjuka killen som går fram och tillbaka hela tiden.

– Men varför är han inte på sjukan eller på isoleringen? har jag frågat.

– Det är fullt där.

   Har fått det här bekräftat från bland annat chefsöverläkaren på Växjö rättspsykiatriska enhet, som uttryckte det så här:

– Tanken med en sådan här klinik är att våra kunder ska vara landstingen, eftersom det är landstingen som betalar rättspsykplatserna för de som dömts till rättspsykvård. Men vår största kund idag är Kriminalvården, som skickar hit intagna som är så sjuka att Kriminalvården inte kan hantera dem.

   Om domen mot den här läkaren står sig i hovrätten, och ingenting tyder på annat, så kanske han blir en av dessa som måste flyttas över till ett rättspsyke. Men då ska han ändå släppas ut bland allmänheten den dag han avtjänat två tredjedelar av den utmätta strafftiden – oavsett hur psykiskt sjuk han fortfarande är den dagen. Och oavsett om han då återigen planerar att droga och låsa in en kvinna i en bunker för att hon ”ska göra tjänst som flickvän och framtida sexpartner”.

 

   Dick Sundevall är Para§rafs chefredaktör men hans krönikor och debattartiklar är inga ledare, utan högst privata tankar och funderingar.

I drygt 30 år har han arbetat med rätts- och kriminalfrågor. Det har blivit många tv-program och dokumentärfilmer. Därtill åtta böcker, senast Det farliga Sverige, och några tusen artiklar genom åren.

Dick är mångfalt prisbelönt som journalist och författare med utmärkelsen Guldspaden och annat. Mest stolt är han över Ordfronts Demokratipris, ”för då väljs man ut bland hela befolkningen”.
På frågan om vad han tycker är det bästa han har gjort, svarar han:
– Mina tre barn.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Framöver är det bara prenumeranterna som kommer åt att läsa samtliga artiklar.

I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.