Börje Carlsson

Gode män och onda män

Tänk vad några fega tjänstemän kan ställa till det för alla de goda män som gör ett fantastiskt arbete som just goda män. Överförmyndarna framstår som allt annat än goda män när man får reda på hur de resonerar när de upptäcker att en god man försnillat miljoner för en människa som pådyvlats en god man för att få hjälp att sköta sin ekonomi. Ibland dessutom skuldsatt sin huvudman.

   När ett förordnande har utfärdats av tingsrätten skall tydligen överförmyndaren i kommunen sköta tillsynen. Tillsyn över kommunens överförmyndare sköter länsstyrelsen. Ingen av dessa instanser har tydligen något ansvar eller regler för vad som skall ske om någon god man försnillar huvudmannens pengar. Det ser ut som om huvudmannens drabbat av det som förr kallades vanfrejd, det vill säga att han uppenbarligen gått miste om alla sina medborgerliga rättigheter.

   Den gode mannen kan däremot tillskansa sig alla huvudmannens tillgångar och utblotta denne fullständigt utan att riskera några som helst påföljder. Även om det rör sig om miljoner är det helt riskfritt.

   En god man utses för någon om denne av olika skäl inte kan sköta till exempel sin ekonomi. Då kan han eller hon få en god man som fort och lätt avhjälper detta genom att föra över huvudmannens pengar till sig själv. Om detta uppmärksammas av överförmyndare så har denne tydligen ingen orsak att göra en polisanmälan.

   En god man utses ofta för att se till så huvudmannen inte missköter sin ekonomi. Ett sätt att se till så detta sker tycks vara att ta bort möjligheterna att missköta ekonomin genom att frånhända huvudmannen dennes pengar.

   Att vara en god man är mer ett kall än ett yrke. Om den hjälpbehövande huvudmannen lever under små ekonomiska omständigheter så betalar kommunen cirka 8-10 000 kronor om året till den gode mannen för dennes insats åt huvudmannen.

   Om huvudmannen har mer pengar eller rentav är förmögen skall han själv betala sin gode man. Denne bestämmer oftast själv vad som är en lämplig ersättning och ser till att föra över denna lämpliga ersättning till sig själv för utfört arbete. Han ser då till att hans ersättning blir som han vill ha den och för säkerhets skull för han över en ordentlig summa till Skatteverket för att slippa restskatt. Det blir således en ordentlig summa som han utöver sin lön får tillbaka i överskjutande skatt.

   Allt detta åses av tillsynsmännen utan att de gör något åt det. På Aktuellt kunde man se en kvinnlig tillsynsman försvara ett inget gjorts mot en god man som försnillat över en miljon. Hon varierade sina svar mellan ”det åvilar inte mig att göra en polisanmälan” och ”jag tittar bara framåt och bryr mig inte om vad som förevarit”.

Hon var inte ansvarig när detta försnillande skedde och reportern försökte få henne att göra ett uttalande om sin föregångare men fick svaret ”jag tittar bara framåt och bryr mig inte om vad som förevarit”.

   Hur kan kommuner gå skadelösa ur denna process? De kan göra en framställan till tingsrätten som förordar en god man och således är det kommunens tjänstemän som möjliggör denna försnillning. Om jag förstått Aktuellts reportrar rätt hade 8 % av alla goda män granskats och bland denna lilla del hade 26 försnillade miljoner upptäckts.

   Kommunerna borde vara skadeståndsskyldiga för de miljoner som de tillåter bli försnillade. Om kommunens tjänstemän och länsstyrelsens tjänstemän inte gör sitt jobb ska de heller inte ha lön och de gode män som ertappas för att ha försnillat ska ha samma straff eller kanske rent av strängare straff än andra bedragare. Att gå på de mest sårbara i samhället är så vämjeligt att bara betraktarens fantasi sätter gränser för vad han skulle vilja göra med dessa bedragare.

   Med detta som grund går det nog att påstå att de flesta överförmyndarna vid mer än ett tillfälle sett genom fingrarna med försnillande gode män. Nu är det dags att göra något åt detta och låta de onda männen, överförmyndarna och länsstyrelsens tillsynsmän schavottera och förklara sig. Men framförallt ge omdömeslöshet och dumhet ett ansikte.

 

    Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln. Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.