Nu vet vi att Assange kunde ha utlämnats till USA

Efter förra veckans presskonferens och Uppdrag gransknings grävande vet vi nu mer om Assangecirkusen. Vi vet att FBI, och rimligen även CIA, fortfarande är ute efter Assange. Och vi vet att Julian Assanges oro för att bli utlämnad från Sverige till USA var fullt befogad, för om man från amerikanarnas sida begärde honom utlämnad för något annat brott än spioneri så skulle han bli utlämnad. Det framgick med all tydlighet i senaste Uppdrag granskning.

   De jurister och ledarskribenter, och de är många, som så tvärsäkert har uttalat sig om att han inte skulle kunna bli utlämnad – har alltså haft fel. Detta även om de inte i samtliga fall varit så naiva att de hänvisat till att USA ännu inte har gjort någon framställan om det. Varför skulle man göra det så länge Assange inte befann sig i Sverige och svenska myndigheter därmed inte kunde sätta honom på ett plan till USA?

   Presskonferensen i torsdags inleddes med att överåklagare Marianne Ny klargjorde att man inte hade något nytt att komma med. Vilket därmed blev en helt unik presskonferens. Mer än en av de utländska journalisterna som närvarade kände sig tvungna att fråga svenska kollegor om tolken hade översatt rätt? Kallade myndigheter i Sverige till presskonferenser utan att ha någon nytt att föra fram?

   Närvarande svenska journalister förklarade generat att, nej det gör man inte – normalt.

   Därtill hävdade överåklagaren, rakt upp i ansiktet på de närvarande svenska och utländska journalisterna, att den snabbinkallade presskonferens inte hade något att göra med att Uppdrag granskning grävande i fallet skulle sändas ut några timmar senare. Och att Svea hovrätt skulle komma med ett beslut avseende Assanges häktning dagen därpå. Det var en ren tillfällighet att det blivit så, förklarade Marianne Ny.

   Jag har skummat svensk och internationell press som rapporterat om den här pinsamma presskonferensen, men inte kunnat hitta en enda publikation som gick på det.

   Därefter gjorde åklagarna en historisk genomgång av fallet och försökte få det till att de sex åren av passivitet från åklagarsidan berodde på Assange och Ecuador. Några få journalister gick på det. En av dessa få var en ledaskribent på DN som avslutade sin ledare med orden: ”ingen annan än Julian Assange själv kan beskyllas för farsen”.

   Saken är den att Assange och hans advokater gång på gång har klargjort att han stått till förfogande för att förhöras. Han gjorde det medan han fanns kvar i Sverige efter det första förhöret.

– Men då kunde vi inte hitta honom, påstod Marianne Ny på presskonferensen.

   Hur svårt kunde det vara, och hur mycket ansträngde sig åklagare och polis egentligen, när den ena efter den andra journalisten träffade och intervjuade Assange i Sverige under den här tiden? Han låg inte och tryckte någonstans, utan de träffade honom bland annat på olika lunchställen i Stockholm.

   Sedan Assange sökte skydd på Ecuadors ambassad i London har han och hans advokater kommit med det ena efter det andra förslaget på hur Assange ska kunna förhöras: Över telefon, var ett förslag. Men det ville inte åklagarmyndigheten. Inte heller gick de med på förslaget om att höra honom via videolänk. Och man ansåg inte att polis och åklagare skulle behöva resa till London för att förhöra honom. ”Kunde jag kanske istället flyttas över till Ecuadors ambassad i Stockholm”, undrade Assange. Nej, det gick man inte heller med på.

   Så här har det hållit på. Några som helst förslag från åklagarsidan för att lösa det hela har inte hörts av. Ett argument från åklagarna har varit att om man förhörde Assange på ambassaden i London och kom fram till att han skulle åtala, skulle man inte kunna få honom till en svensk domstol, så länge han fanns kvar på ambassaden. Det argumentet om något visar hur negativt särbehandlad Assange har varit och fortfarande är.

   En svensk brottsutredning drivs så långt det är möjligt. Man slår inte stopp i maskin för att det i nästa eller nästnästa steg kan tänkas bli något problem. Men i det här fallet var alltså just det ett argument för att låta bli att försöka förhöra Assange i London.

   Till slut fick Svea hovrätt nog, och klargjorde att om ingenting hände så skulle det kunna bli svårt för åklagarsidan att få igenom en fortsatt häktning nästa gång det blev aktuellt. Och först då började åklagarna, ytterst långsamt, att försöka få till stånd ett förhör med Assange.

   Det läge man nu hamnat i är att en åklagare från Ecuador ska hålla i förhöret. Det är i och för sig inget ovanligt att så sker när någon befinner sig i en annan stat, eller som här på en stats ambassad. Men även om Marianne Ny kan skicka med ett helt batteri av frågor som den åklagaren ska ställa, så vore det naturligtvis bättre om frågorna, och eventuella följdfrågor, kunde ställas direkt.

   Men man får göra vad som är möjligt. Det är vad svenska åklagare och poliser gör dagligen. Det speciella i det här fallet är att det har man låtit bli att göra, år efter år. Vilket alltså Svea hovrätt till slut reagerat på – och satte ner foten.

   Nu tror jag inte en sekund att det är Marianne Ny som har hållit i trådarna i den här cirkusen. Fallet Assange utgör internationell storpolitik. Och sånt överlåts inte till en enskild åklagare att hantera.

   Marianne Ny är ett redskap. En som gör vad hon blir tillsagd. Sannolikt var det inte heller hennes idé att snabbinkalla en presskonferens några timmar innan Uppdrag granskning skulle komma att påvisa att det dels hade varit en anmärkningsvärd passivitet från åklagarmyndighetens sida i det här fallet, och dels att Assange visst skulle kunna bli utvisad till USA om han kom till Sverige.

   Möjligen var det Marianne Nys idé att en tolk skulle översätta för henne vad journalister frågade om på engelska, men jag tvivlar även på det. Är det rimligt att en svensk överåklagare skulle vilja framstå som om hon inte begrep enkla raka frågor på engelska?

   Fallet Assange har naturligtvis behandlats både uppe hos riksåklagaren och på justitiedepartementet i olika omgångar. Allt annat är osannolikt. Det handlar faktiskt om hur staten Sverige framstår ute i världen i en internationell storpolitisk fråga. Och även om varje enskild åklagare representerar staten så är det här frågor som i praktiken handläggs högt ovanför en överåklagares huvud.

   Den här veckan ska Svea hovrätt komma med sitt beslut avseende Assange fortsatta häktning. Det kan bli ett av tre möjliga besked: Fortsatt häktning. Eller muntlig förhandling. Eller att man häver häktningen av Assange. Ett eventuellt beslut om en muntlig förhandling ska i så fall rimligen tolkas som att man är tveksam till att Assange ska fortsätta att vara häktad i sin frånvaro.

   Beskedet från Svea hovrätt skulle ha kommit i fredags men blev i sista sekunden framflyttat. Hur mycket det berodde på presskonferensen och/eller på Uppdrag granskning kan man bara spekulera om. Men ingen lär väl ens komma på tanken att presskonferensen hade något annat syfte än att åklagarmyndigheten skulle försöka försvara sin passivitet under de här åren. För det var ju exakt vad denna pressträff handlade om.

   Att Marianne Ny på presskonferensen framförde att hon hoppades att Svea hovrätts beslut skulle resultera i en muntlig förhandling, visar tydligt den oro man har för att Svea hovrätt slutligt har fått nog av den här cirkusen.

   Para§raf kommer naturligtvis att bevaka vad som händer under den här veckan och publicera Svea hovrätts beslut samma dag som det kommer.

 

Uppdrag gransknings program om Assangefallet kan ses här på SVT Play.

 

Ett tjugotal artiklar om Assange-cirkusen som vi publicerat under åren, varav några med bilagda dokument som polisutredningen och annat, finns att ta del av här.

 

   Dick Sundevall är Para§rafs chefredaktör men hans krönikor och debattartiklar är inga ledare, utan högst privata tankar och funderingar.

I drygt 30 år har han arbetat med rätts- och kriminalfrågor. Det har blivit många tv-program och dokumentärfilmer. Åtta böcker, senast Det farliga Sverige, och några tusen artiklar genom åren.

Dick är mångfalt prisbelönt som journalist och författare med utmärkelsen Guldspaden och annat. Mest stolt är han över Ordfronts Demokratipris, ”för då väljs man ut bland hela befolkningen”.
På frågan om vad han tycker är det bästa han har gjort, svarar han:
– Mina tre barn.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Framöver är det bara prenumeranterna som kommer åt att läsa samtliga artiklar.

I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.
  • Christoffer Röstlund

    Fallet är intressant. Utan att ha tillgång till lagboken vill jag minnas att straffskalan för brottet han åtalas för (som inte blivit preskriberat) ligger på 2 år, och här har det ännu inte blivit en rättslig prövning än. Istället har passiviteten från åklagarsidan lett till något som närmast kan liknas vid att han nu varit frihetsberövad i c:a 6 år, mycket längre än de hade kunnat åstadkomma om de fått till en fällande dom (vilket för övrigt känns väldigt avlägset när jag betraktar fallets fakta så som de är kända).
    Ok att Hovrätten satt ner foten nu, men de hade i ärlighetens namn kunnat göra det åtminstone redan när 2 år gått.

    • Johan Arve

      Man är inte frihetsberövad om man håller sig undan lagen genom att gömma sig på en ambassad.

  • Kurre Halvardsson

    Det har ju hållets förhör med J. Assange när han var i Sverige. Baserat på vad han sa lades förundersökningen ned. Vad gör det att man tror skall ändras med ett ytterligare förhör? Däremot finns rädslan hela tiden att vid ett nytt förhör fallet läggs ned igen, och därför vill man ha Assange i Sverige klar att utvisas till USA.

  • ZAIMatte

    Efter hela denna fars så förutspår jag en lysande karriär för Marianne Ny, skall bli mycket ”intressant” att följa…

  • Ny visste ju att detta mål aldrig skulle behöva nå en svensk domstol och det var ju enklare då att låta det stå och stampa där det gjorde wikileaks mest skada..

  • Det väntar något dystert över hela rättsapparaten om inte Hovrätten beslutar att Ny är det enda hindret för att processen gått i stå. Förutom grovt tjänstefel så måste ju vilken utredare som helst komma till frågan för vems räkning….

  • Johan Arve

    För det första, finns det någon källhänvisning soms stöder påståendet att Sverige lämnar ut australiska medborgare till något annat land än Australien?
    För det andra, Storbritannien är ännu generösare med utlämningar än Sverige. Om Assange var rädd för att bli utlämnad till USA hoppade han ur askan i elden genom att åka dit. Kommentar?