Dick Sundevall

Polisens djupa kris blir inte mindre av att försöka snygga till utvärderingar

Polisens kris märks framförallt i att fler poliser än någonsin säger upp sig. Just nu är det närmare tre stycken varje dag, enligt polisförbundet. Det betyder att uppemot tusen poliser kommer att ha sagt upp sig det närmaste året. Att det avslöjats att polisledningen under en månads tid har fått möjlighet att justera, korrigera, snygga till och tillrättalägga Statskontorets första utvärdering av polisens omorganisation, gör bara det hela än värre.

   När jag läst intervjuer med poliser som sagt upp sig det senaste året, liksom artiklar i tidningar och inlägg på Facebook som de själva skrivit, så tycks det genomgående vara erfarna starkt engagerade poliser som säger upp sig. Deras skäl är att de inte längre kan göra ett bra jobb.

   Visst är de även befogat missnöjda med lönerna – men de blev ju inte poliser en gång i tiden för att någon lockade dem med hög lön. De blev inte poliser för att de därmed trodde att det skulle bli förmögna.

   Det tycks alltså vara de mest engagerade som inte längre orkar försöka att förebygga, förhindra och utreda brott mot landets medborgare. Inte längre tycker att det är någon idé att försöka fortsätta med det som var deras skäl för att en gång i tiden söka sig till polisyrket – eftersom organisationen inte längre fungerar.

   Med andra ord, det är just dessa poliser som man borde göra allt för att behålla inom kåren. (Rimligen är det också just dessa poliser som har lättast att skaffa sig andra jobb.)

   Dessa erfarna poliser ska med tiden ersättas av nya färska poliser som nyligen har utexaminerats från Polishögskolan. För att det ska bli möjligt ska man nu sänka inträdeskrav på skolan, genom att acceptera en lägre IQ-nivå än tidigare för att komma in på polisutbildningen.

   Den senaste tiden har det bara varit rikspolischefen, hans närmaste ja-sägare inom polisledningen liksom inrikesministern och justitieministern som inte har instämt i att svensk polis befinner sig i en djup kris.

   Men när Statskontorets korrigerade och tillrättalagda utvärdering kom, var det en del journalister och krönikörer som instämde. Som lät sig förledas av utvärderingen. Ja, det vill säga – innan DN avslöjade att utvärderingen var justerad, korrigerad och tillrättalagd av polisledningen. Låt mig citera en av dessa journalister som skrev:

”I en tid där debatten domineras av alarmister, en opposition som vill vinna politiska poänger på en reform som faktiskt är alliansens baby och ett Polisförbund som i allt detta kacklande passar på att göra utspel om hur eländigt allt är och att lönerna måste höjas, är det intressant att se att Statskontoret även hittar väsentliga ljusglimtar.
Grundläggande delar av omorganisationen är genomförda. Det har lett till ökad enhetlighet, flexibilitet och samordning. Hanteringen av allvarliga våldsbrott, förhöjt terrorhot och utökad gränspoliskontroll har effektiviserats. Förutsättningar för samarbete över regiongränser har blivit bättre och det är lättare att kraftsamla vid allvarliga händelser.
Utredarna konstaterar dessutom att viktiga steg har tagits för att komma närmare befolkningen”.

   Den här krönikören hävdar alltså att det som utgör befogad kritik handlar om alarmister och ett polisförbund som kacklar. Därtill återger han att mycket har blivit bättre, däribland ”att viktiga steg har tagits för att komma närmare befolkningen”.

   Sånt här trams har inget med granskande journalistik att göra, utan innebär bara ett naivt rapporterande av vad olika myndigheter påstår. Att som gapande fågelungar svälja vad som stoppas i dem uppifrån.

   Om man som omväxling skulle titta och lyssna på vad som pågår på markplanet, står det klart för var och en att svensk polis befinner sig i sin djupaste kris någonsin. Allt färre brott klaras upp. Och det blir värre för varje år. En del statistik tyder på att brottsligheten har minskat eftersom antalet polisanmälningar har blivit färre. Men samtidigt kommer allt fler rapporter om att folk har slutat att anmäla brott – även pågående brott:

– Eftersom det ändå inte är någon idé.

   En del kommuner har nu anställt väktare som patrullerar stadens gator. På andra håll bildas medborgargarden, även om de benämner sig själv som ”en mer aktiv grannsamverkan”. Och idag ska företrädare för ett stort antal inlandskommuner uppvakta inrikesministern. Förhoppningsvis kan de få honom att inse hur kritiskt läget är.

   Det snart sagt alla, utom högsta polisledningen, tycks vara överens om är att polisens kontakt med allmänheten har blivit betydligt sämre. Att närvaron av synlig polis och möjligheterna att överhuvudtaget komma i kontakt med polisen har blivit oerhört mycket svårare. Poliser kan som vi andra vara oeniga om mycket, men alla tycks vara överens om att polisens verksamhet står och faller med kontakten med allmänheten – och därmed allmänhetens förtroende för polisen.

   Lägg till det att det aldrig tidigare har varit så många poliser som sagt upp sig, så är det bara att konstatera att svenskt polisväsende befinner sig i en djupare kris än någonsin tidigare.

   Inga av polisledningen korrigerade och tillrättalagda utvärderingar från Statskontoret kan ändra på det. Tvärtom kan det sannolikt förvärra det läge vi befinner oss i. Jag skriver ”vi” för det här handlar om oss alla. Skattepengarna går till mycket – men framförallt betalar vi för beskydd. Militärt beskydd och polisiärt beskydd. Om detta beskydd inte fungerar – tar förr eller senare andra krafter över.

 

   Dick Sundevall är Para§rafs chefredaktör men hans krönikor och debattartiklar är inga ledare, utan högst privata tankar och funderingar.

I närmare 40 år har han arbetat med rätts- och kriminalfrågor. Det har blivit många tv-program och dokumentärfilmer. Åtta böcker, senast Det farliga Sverige, och några tusen artiklar genom åren.

Dick är mångfalt prisbelönt som journalist och författare med utmärkelsen Guldspaden och annat. Mest stolt är han över Ordfronts Demokratipris, ”för då väljs man ut bland hela befolkningen”.
På frågan om vad han tycker är det bästa han har gjort, svarar han:
– Mina tre barn.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och söndag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.