Ricard Nilsson

Övervakare fick sparken för att ha hjälpt en fånge

En fånge som fått fast anställning under sin frigång från anstalt, hade inte råd med busskort och kunde därför inte påbörja sitt nya jobb. Kriminalvården vägrade bidra med tillfällig ekonomisk hjälp. Den intagnes lekmannaövervakare gav då sin klient ett mindre lån. När detta kom till Kriminalvårdens kännedom så fick lekmannaövervakaren sparken.

   Jag får i egenskap av journalist/jurist många brev från medfångar runt om i Sverige som vill ha juridisk hjälp eller önskar få någon händelse belyst medialt. Oftast kan jag inte vara till någon juridisk assistans, vanligen eftersom det inte finns någon rättslig reglering som går att åberopa. Att lyfta något i en artikel eller krönika, sker ännu mer sällan. Detta eftersom det bara undantagsvis finns något av allmänintresse att skriva om, som dessutom inte bara handlar om gnäll. Men för ett tag sedan dök ett intressant ärende upp.

   En fånge som satt på öppen anstalt för att genomföra sin frigång (man arbetar eller studerar dagtid i det fria, men sover på anstalten), hade efter avklarade svetslicenser fått en anställning. Första arbetsdagen närmade sig, men den intagne saknade de 800 kronor som ett busskort kostade. Utan det fanns ingen möjlighet att ta sig till sitt nya jobb. Kriminalvården nekade bidrag, trots att det skulle ha kunnat ges som ett förskott som sedan återbetaldes när internen fick sin första lön.

   När alla möjligheter var uttömda så nämnde hen problemet för sin lekmannaövervakare, som erbjöd sig att låna ut den aktuella summan. Eftersom inga andra alternativ fanns, tog fången emot lånet och köpte ett busskort, plus ytterligare ett par hundra för att ha råd med lunch. Den dryga tusenlappen återbetalades direkt i samband med första lönen.

   Någon månad senare kom lånet till frivårdens kännedom. Omedelbart fick lekmannaövervakaren sparken. Enda muntliga förklaringen som gavs var att han lånat ut pengar till en klient och att detta inte var tillåtet. I beslutet som jag har tagit del av ges dock ingen skriftlig förklaring, utan det framkommer bara att den förordnade övervakaren har entledigats. I mina kontakter med lekmannaövervakaren framkommer att han aldrig informerats om att det var förbjudet att låna ut pengar. Den intagne säger att hen inte heller fått någon sådan information.

   Jag kontaktade då beslutsfattaren, frivårdsinspektör Nina Bylund vid Frivården i Södertörn, och frågade varför beslutet inte var motiverat, om det getts någon information om att utlåning inte var tillåtet och var denna regel går att hitta. Svaret jag fick var att hon inte yttrar sig i enskilda klienters ärenden, detta trots att internen ifråga hade hävt sekretessen och därmed gett frivårdinspektören tillstånd att svara på frågor från mig.

   Hon klargjorde även att klienter kan överklaga ett beslut om entledigande av övervakare till Övervakningsnämnden och att Kriminalvården först då yttrar sig om grunden för beslutet. Just detta sista förbryllade mig eftersom en motivering enligt lag måste ske i samband med att beslut fattas. Hur ska ett överklagande kunna formuleras om man inte vet på vilka grunder det vilar?

   Den intagne har nu överklagat ärendet till Övervakningsnämnden och jag väntar med spänning på vad beslutet blir. För rimligen ska väl en lekmannaövervakare som ger ett lån till en klient i syfte att denna ska kunna påbörja sitt jobb, inte få sparken. Det borde räcka med att Kriminalvården informerar om reglerna och klargör att inget lån får ske i framtiden. Agerandet rimmar dåligt med Kriminalvårdens motto ”Bättre ut”.

 

   Ricard A R Nilsson har varit med som skribent från Para§rafs första dag. Han är dömd till livstids fängelse för mord och är inne på sitt sjuttonde år bakom murarna.

Under de här åren har han hunnit beta av ett antal fil kand och fil mag, och är idag Kriminalvårdens högst utbildade, generaldirektören inräknad.

Därtill har han skrivit två deckare ihop med författarkollegan Pierre Larancuent, Män utan nåd och Med döden som skugga. Ricard har även släppt böckerna En livstidsdömds dagbok och Under Kriminalvårdens grönrandiga påslakan. I dessa skildrar han det brutala fängelselivet.

Han bloggar numer här:

http://www.nilsson-larancuent.com/ricards-blogg/

Och twittrar här:

twitter.com/BakomGaller

Ett av Para§rafs honnörsord är inifrån. Vi ska så långt det är möjligt rapportera inifrån. Komma in under ytan. Ricard A R Nilsson skriver sina krönikor inifrån fängelsevärlden.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.