Börje Carlsson

Det är möjligt att snabbt öka polisens kapacitet

Jag såg Veckans Brott i tisdags. Där visade Leif GW på ett mycket pedagogiskt och klarläggande sätt hur många poliser Sverige skulle behöva anställa för att nå upp till en europeisk genomsnittssiffra. Det handlade om 25-30 000 poliser vilket med dagens intagning till polisskolan motsvarar ungefär 25-30 år i tidsåtgång.

   Samtidigt pensioneras Sveriges poliser med nästan samma fart och nettotillskottet blir högst 5-600 nya poliser. Vem som helst kan se att ekvationen är näst intill omöjlig. För att skapa ett nettotillskott värt namnet skulle svensk polis behöva tre-fyra eller femdubbla utbildningen och dessutom bara inom något årtionde kosta lika mycket som det svenska försvaret – drygt 50 miljarder eller mer.

   Leif GW sa ytterligare något anmärkningsvärt och intressant. Han sa att skillnaden mellan svensk polis och polis i de övriga europeiska länder var byråkratin och administration samt hur poliser användes. I de flesta andra länder arbetar nästan alla poliser som poliser till hundra procent men i Sverige finns en byråkrati/administration som tär på verksamheten.

   Det är något som jag kan skriva under på. Jag har vid flera tillfällen försökt få ut siffror från Polisens Administrativa Center, PAC, som visar hur många poliser som inte har hundra procent polisarbete i sin arbetsbeskrivning. Till svar har jag fått att min framställan är omöjlig att besvara eftersom det inte finns någon sådan registrering.

   Således har vi ett PAC som inte ens kan klargöra hur många poliser det finns som inte arbetar hundra procent som poliser.

   En följdfråga som då borde komma är om PAC kan ange en enda polis som arbetar polisiärt till hundra procent. Men den frågan behöver jag knappast ställa eftersom jag tror mig veta att det inte finns många poliser i Sverige som arbetar med renodlat polisarbete.

   Jag tror inte att det polisiära arbetet har förändrats till det bättre sedan jag slutade som polis och redan då hade en massa administrativa göromål lagts över på poliser. Jag tror mig minnas att systemets namn var Palazzo (?).

   Avsikten var att kunna friställa ett antal administratörer till ekonomins fromma. Så blev det dock inte, utan poliser fick mer administration att sköta samtidigt som de administrativa fick nya konstruerade arbetsuppgifter, som bland annat bestod i att kontrollera hur polisen skötte sina administrativa sysslor. Medan en del av administratörerna fick börja göra utredningar som poliser tidigare gjort.

   Vad är det då som poliser gör, som med fördel kunde göras av administrativ personal? Bokföring och rapportering av tjänstgöringstider, ledigheter, olika ersättningar som OB, övertid och tidsförskjutningar, traktamenten och liknande.  Registerslagningar och allt det administrativa i utredningar som beslagsförteckning och uppmärkning av beslagtaget gods, utskrift av intalade förhör och andra intalade handlingar, listan kan göras väldigt mycket längre.

   Detta är vad poliser sysselsätter sig med och jag påstår, med risk för att bli motsagd, att svensk polis bara arbetar som polis en bråkdel av sin arbetstid.

   Därutöver används ett antal poliser för andra ickepolisiära uppgifter men med en högre lön än vad de haft som polis. Jag ska här inte gå in på några specifika uppdrag eftersom det blir lätt att identifiera de poliser som åsyftas och det är inte dessa som skall klandras utan de polischefer som låter det ske.

   Härtill kommer ett antal andra uppgifter som med fördel skulle kunna utföras utan polisiär utbildning. En del handräckningar och transporter skulle kunna knoppas av. Kontroll av gruvhål och stängsling kan inte med nödvändighet kräva en polisiär tillsyn. Statistik i en myndighet måste inte skötas av en polis.

   Kursverksamhet behöver inte heller planläggas och styras av en polis. Och varför ska en polis var chef över en telefonväxel? Det finns mängder av åtgärder för att frigöra poliser från ickepolisiära uppdrag. Sätt någon att kontrollera detta och jag är övertygad om att någon blir överraskad.

   Kvällen den 25 januari debatterade Stefan Löfvén och Anna Kinberg Batra på 21-nyheterna i TV2. De var rörande överens om att polisen måste bli fler, ett par tusen till. De var däremot oense om den nuvarande rikspolischefens vara eller inte vara. De tycktes dock anse att den nya polisiära organisationen är bra.

   Det är här det börjar bli beklämmande eftersom de inte vill inse att organisationen är en gigantisk felsatsning. Beslut om omorganisationen fattades av en enig riksdag och då kan den tydligen inte vara fel. Deras förslag om att få till 2 000 nya poliser i nettotillskott är något som kommer att ta flera år, kanske 5-6 år.

   Enklast är att följa minsta motståndets lag och se över organisationen och hur poliser används. Kunde man bara tillvarata ytterligare 10 procent av polisernas kapacitet motsvarar det nästan 2 000 poliser.

   Höj lönerna ordentligt och locka tillbaka en del av de som slutat. Att få tillbaka alla är nog omöjligt. Kanske 500 kan lockas tillbaka? I så fall bli nettotillskottet 2 500 poliser.

   Ännu tydligare skulle tillskottet bli om en del av polisen decentraliserades till 300-400 mindre orter varvid många transporttimmar i bil skulle kunna elimineras.

   Med en myndighet med ett 20-talet polisområden med de polischefer dessa har idag och som är direkt underställda en kunnig rikspolischef som talar polisernas språk, skulle många hundra poliser frigöras – om det regionala skiktet togs bort. Det finns alla möjligheter att återskapa en fungerande svensk polis inom rimlig tid om man inte stirrar sig blind på antalet och låser sig vid en omöjlig omorganisation.

 

   Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln. Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Framöver är det bara prenumeranterna som kommer åt att läsa samtliga artiklar.

I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.