Börje Carlsson

Dan Eliassons är nöjd

Rikspolischef Dan Eliasson är nöjd när han summerar året som gått i polisens årsberättelse. Han uttrycker det så här: "Trots svåra yttre omständigheter och en pågående omorganisation har de anställda gjort många goda insatser och bidragit till en fortsatt utveckling av verksamheten. Det lovar gott inför 2017".

   Efter att ha läst Dan Eliassons ord, som är en förbluffande läsning, infinner sig några funderingar. I sig ser den innehållsmässigt ut precis som jag förväntade mig där de flesta kurvor som borde pekat neråt för att innebära något positivt, istället är på väg mot motsatt håll. De kurvor som borde vara i stigande går även de åt fel håll. Inte förvånande – men det som förbluffar mig är Dan Eliassons konklusion av rapporten.

   Bitvis tror jag att vi inte läst samma rapport och den enda slutsats som jag håller med om är att ”de anställda gjort många goda insatser”. Ja, trots en fullständigt omöjlig omorganisation.

   Däremot förstår jag inte alls vad han menar med orden ”och bidragit till en fortsatt utveckling av verksamheten. Det lovar gott inför 2017”.

   Vad är det som fortsatt utvecklats och vad är det som bådar gott inför 2017? Ärligt talat så är Dan Eliasson en mästare i plattityder och svammel. Jag önskar att jag har fel för jag vill så gärna att polisverksamheten ska bli vad det en gång var, med närhet till medborgaren där inga småorter, landsbygdskommuner eller förorter överges och banditer tillåts ta över.

   Eliasson skriver vidare En stor utmaning under året var ökningen av det dödliga våldet med skjutvapen i storstadsregionerna, där en stor andel inträffar i de socialt mest utsatta områdena. Brotten tar stora utredningsresurser i anspråk och är svåruppklarade. Det ställer också högre krav på brottsförebyggande och trygghetsskapande insatser. Det ökade våldet har fått negativa konsekvenser för övrig polisverksamhet och har bidragit till försämrade resultat i delar av den brottsutredande verksamheten”.

   Detta Dan Eliasson, är inte heller sant. Totalt sett tar inte dessa brott några stora utredningsresurser i anspråk. Förra året skyllde du på att invandringen tog stora resurser i anspråk och då handlade det om någon knapp procent av totalen och resurserna med anledning av skjutningarna tar nog något liknande. Alltså troligen under en procent men inte ens två procent av totalen är egentligen några stora resurser. De är i vart fall inte så omfattande att det borde inverka på övrig verksamhet.

   Vidare skriver du att ” Det ställer också högre krav på brottsförebyggande och trygghetsskapande insatser” och då blir jag återigen frågande och undrar hur du kan säga så, för vad jag förstår av verksamheten, förekommer just inga brottsförebyggande eller trygghetsskapande åtgärder.

   Angående omorganisationen hävdar Dan Eliasson:
De sista stegen i arbetet har handlat om att få nya arbetsformer på plats, tillsättning av chefer, förflyttning av resurser till lokalpolisområden samt inrättande av ledningscentraler och kontaktcenter för allmänheten i samtliga regioner.

   Här framgår att målsättningen är att hälften av alla poliser skall finnas i lokalpolisområdena. Varje region består, i stort, av ett par tre län som vardera utgör ett lokalpolisområde. Till dessa lokalpolisområden skall alltså hälften av resurserna gå. Då blir min fråga var ska resten av poliserna användas?

   Jag har framför mig en organisationsskiss för en region och när jag tar bort hälften av denna regions total blir det en massa poliser över som tydligen skall stoppas in på olika platser i denna organisation. De flesta platser i detta borde kunna fyllas av administrativ personal men de olika små enheterna skall tydligen gödslas med poliser.

   Är det denna hälft av alla poliser som utgör den betungande administration som belastar svensk polis och som visar skillnad mellan svensk polis och de flesta andra länders polis. Här finns nog en del av svaret på dagens polisbrist. De poliser som arbetar på ”verkstadsgolvet” och som möter medborgaren är troligen långt under hälften av alla poliser och här menar jag att stora resurser decimerat de arbetande polisernas skara.

   Vidare hävdar Eliasson att Svarstiderna när man ringer till polisen har minskat drastiskt de två sista månaderna av år 2016. Detta är kanske sant men de har knappast minskat drastiskt utan i så fall är minskningen marginell. Fortfarande får man oftast en köplats mellan 100 och 200 när man ringer. Medborgarlöften har ökat från 90 till 275 och Samverkansöverenskommelser med 250 av landets 290 kommuner har ingåtts, skriver han också. Detta kan nog ses som något positivt ända tills löftesmottagarna upptäcker att dessa medborgarlöften och samverkansavtal saknar värde och troligen inte kommer att infrias och att de dessutom inte påverkar varken trygghet eller närhet.

   Man kan från vården och från hemtjänsten se hur illa det fungerar med stafettpersonal som gör att vårdtagarna inte blir bekanta eller får förtroende för den, hela tiden nya, personal som skall bistå dem. Samma sak blir det med medborgarlöften och samverkansavtal. Medborgarna kommer inte att lära känna poliserna och än mindre få något förtroende för dessa. Jag säger igen att jag inte kan förstå att beslutsfattarna ska ha så svårt att förstå medborgarnas behov av en närvarande polis.

 

   Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln. Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.