Andreas Magnusson

Sa Peter Springare verkligen som det var?

Polismannen Peter Springare blev riksbekant med ett Facebookinlägg. Det innehöll förutom irritation över invandrarnamnen på brottsmapparna på hans skrivbord en del utsagor om det svenska samhället. Peter Springare backades upp av helt vanliga svenskar och många av Sveriges mörkaste högerkrafter. Det där sista är kanske inte hans fel, men med lite tydligare formuleringar hade han nog sluppit den allra obehagligaste svansen.

   Det är ingen idé att tjata om det där. Ett Facebookinlägg är ett Facebookinlägg och det blir inte alltid som man har tänkt sig. Hursomhelst har Peter Springare blivit invandrarkritikernas affischpojke. Han hyllas för att han ”sa som det var” och för att han vågade gå emot PK-elitens försvar av invandringen.

   I korthet menade Peter Springare att de brottsutredningar han arbetade med hade en hög andel invandrare som förövare och att ”skolan är ett kaos”, sjukvården ett ”inferno” och att polisen ”har totalhavererat”. I slutet av sitt inlägg klargör Springare att det har sett ut så här de senaste 10-15 åren.

   Låt oss börja med beskrivningen av skolan och sjukvården. Sa Peter Springare som det var? Berättade han vad PK-eliten inte vågar säga?

   Jag vet inte, men jag vet att SOM-institutet år 2015 mätte förtroendet för sjukvården och att det kom en ny Pisa-undersökning gällande elevers kunskaper i slutet av förra året. De här mätningarna tar ingen som helst hänsyn till PK-maffians mjukisåsikter. Det är ren råfakta.

   SOM-institutet konstaterar i sin rapport att förtroendet för sjukvården i Sverige är högt. Endast 3% menade sig ha ett mycket litet förtroende för sjukvården och 68% hade ett ganska högt eller mycket högt förtroende.

   Vi kan anta att Peter Springare genom sin beskrivning av sjukvården som ett inferno tillhör de tre procenten. Den åsikt han framför är med andra ord inte särskilt representativ. Om sjukvården är ett inferno så har 97% av svenskarna i alla fall inte fattat det än.

   Självklart finns det mängder av problem inom vården med underbemanning och tillgänglighet och självklart finns det människor som har haft fruktansvärda vårdupplevelser. Men den sammanlagda bilden av sjukvården som ett inferno är svår att upprätthålla om människor i allmänhet faktiskt inte ser sjukhusdörrarna som helvetesportar.

   Den senaste Pisa-mätningen visar att skolresultaten i Sverige har förbättrats både i matematik och läsförståelse. På många platser upplever lärare och elever att skolan inte fungerar men den senaste kunskapsmätningen visar att det går åt rätt håll. Den största utmaningen handlar om att få skolorna att fungera bra i särskilt utsatta områden där det finns många elever i behov av särskilt stöd och många elever som behöver mycket språkträning. Ordet kaos känns dock en smula överdrivet.

   Eftersom det finns en föreställning hos många svenskar om att Peter Springare verkligen sa som det var, framförallt gällande kriminalitet, så kan det vara på sin plats att jämföra Facebookinläggets utsagor med tillgänglig brottsstatistik. Det här passar extra bra nu när BRÅ precis kommit med en rapport över brottsutvecklingen i Sverige samt sin nationella trygghetsundersökning.

   I Brottsförebyggande rådets (BRÅ) senaste rapport har man tittat på brottsutvecklingen i Sverige de senaste tio åren och man kan ganska tydligt konstatera att brottsligheten på det hela taget har varit relativt oförändrad. Vissa typer av brott som trakasserier, misshandel och hot har minskat något medan sexualbrott, hot och bedrägeri har ökat något. År 2005 hade 13,1% av befolkningen utsatts för något brott. År 2015 hade 13,3% av befolkningen utsatts.

   BRÅ ser alltså, liksom Peter Springare, ingen större förändring av brottsligheten under de senaste tio åren.

   Intressant nog har dock Sverige förändrats en hel del under samma tidsperiod. År 2005 var andelen utrikesfödda i Sverige 12,4%. År 2015 var den 17%. Vi har alltså haft en stadig ökning av andelen invandrare i Sverige utan att brottsligheten har ökat.

   En självklar slutsats är alltså att det inte finns något direkt samband mellan ökad brottslighet och ökad invandring och att det inte finns något direkt samband mellan ökad invandring och skolkvalité eller sjukvårdskvalité.

   Invandrare är som bekant överrepresenterade i brottsstatistiken både som förövare och offer, men om man jämför med infödda svenskar med samma socioekonomiska förutsättningar så kan man enkelt konstatera att etnicitet inte har med saken att göra. Det här är ingen nyhet. Det har man vetat om i decennier. Unga killar i segregerade förorter begår mer brott än andra. Många där är invandrare och därför begår invandrare i högre utsträckning brott.

   All tillgänglig statistik visar alltså att brottsligheten inte ökar trots att invandringen ökar men att segregationen innebär en enorm utmaning för skola, arbetsmarknad och brottsbekämpning.

   I förortsområden med hög andel invandrare är andelen elever som går ur grundskolan utan att vara behöriga för gymnasiestudier på vissa platser upp emot 50%. Det handlar så klart om bristande språkkunskaper som en naturlig konsekvens av kort tid i landet. I de här områdena behöver samhället skjuta till ordentliga resurser – allt annat är samhällsekonomiskt vansinne.

   Om vi vill komma till rätta med brottsligheten i Sverige så måste vi skapa ett samhälle där alla inkluderas. Detta gör vi bäst genom att fördela resurser klokt, sprida kunskap, bekämpa fördomar, sätta gränser, ställa krav och visa empati. Ett annat alternativ är att skriva arga Facebookinlägg som hyllas av nazister. Jag tror att det är en sämre väg.

 

   Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religion och etik. Han är också deltidsmusiker och har nyligen startat You Tube-kanalen Samtidsreflexen där tanken är att med pedagogiska reflektioner tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor. Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Nu är Andreas även en av Para§rafs krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.