Ett angrepp på Sveriges grundvalar

Jag skrev härförleden om alla dessa gräsliga skjutningar. Jag trodde då att dödandet hade nått sin kulmen och att det nu bara kunde bli bättre. Tänk så fel jag hade. Just nu har jag, bara genom att skumma dagstidningarna under några få dagar, uppmärksammat sex mord bara i Stockholm.

   Två av morden var dubbelmord varav det ena offret, i Hallonbergen, var en kvinna som tydligen åsett något mord och nu skulle vittna mot en mördare. Att hota och döda det här kvinnliga vittnet är inte bara ett mord på en rakryggad kvinna utan det är ett angrepp på Sveriges grundvalar och rättssamhälle.

   Jag hoppas polisen har hållit ett ordentligt förhör, med detta kvinnliga vittne, som kan användas i rätten och fälla den gärningsman som hon skulle vittna mot.

   Att eliminera ett vittne är egentligen ganska inskränkt eftersom vittnets förhörsuppgifter får en annan tyngd när det läses upp eller spelas upp efter vittnets våldsamma död. Att eliminera ett vittne borgar också för att vittnets uppgifter är riktiga och förödande för den misstänkte, varför skulle hon annars dödas? Försvararen får heller ingen möjlighet att fråga ut vittnet och kanske slå sönder vittnesmålet.

   Nu måste polis och alla goda samhällsinstanser göra gemensam sak mot alla dessa, oftast unga män, som tycks sakna allt vad spärrar heter. Därtill har de en lättkränkthet som knappast tål någon störning och ett omdöme som utnyttjas av ännu mer garvade brottslingar. Gangsters som troligen bara behöver antyda en önskan, om det eller det, för att dessa yngre män ska vilja försöka uppfylla denna önskan.

   Ska Sveriges alla skötsamma medborgare få behålla det land som Sverige en gång var så är det dags att stämma i bäcken eller ån. Jag vet inte vad dessa mördare har för bakgrund men oavsett denna har samhället misslyckats eftersom de finns och bara tycks bli fler.

   Detta är inte bara något för polisen men det är polisen som är frontlinje mot dessa mördare och då har vi varken tid eller råd med en polismyndighet som har ”större” problem med en pågående och förlamande omorganisation. Vad hjälper det att polisen genom ”snabba beslut” lyckats tillsätta den nya organisationens chefer på så kort tid som dryga två år. Med denna takt kommer vi, Sveriges medborgare, inte att ha en hjälpligt fungerande polis förrän tidigast om fem-tio år. Kan vi vänta så länge?

   Med den nya polisorganisationen kommer det att bli alltfler ”utanförsområden”. Detta kommer att avhjälpas med medborgarlöften och kommunavtal. Är det ingen i beslutande ställning som ser hur illa dessa löften och avtal rimmar mot vad som sker?

   Polisen torgförde för lite sen hur väl en massiv närvaro av synlig polis lyckats i Tensta. Där hade den anmälda brottsligheten, om våld i offentlig miljö, sjunkit med drygt 60 %. Nu skulle denna massiva insats flytta till Rinkeby men för att säkerställa ordningen i Tensta skulle några få osynliga poliser finnas kvar. Först konstaterar polisen frukten av en närvarande synlig polis för att i samma andetag berätta att de ska lämna området men låta några osynliga poliser bli kvar för att vidmakthålla ”lugnet”. Vad kommer nu att ske i Tensta?

   Beslutsfattarna inom polisen tycks tro att lag, ordning och trygghet blir ett normaltillstånd bara för att en massiv, synlig och närvarande polis fått ner antalet anmälningar om våld i offentlig miljö. Det krävs mycket mer än så. Det krävs en ständigt närvarande och synlig polis under många år så den uppväxande generationen i området hinner mogna till vuxna män. Jag skriver män för det handlar oftast om män.

   Hur svårt det blir för polisen att ta tillbaka övergivna områden framgår klart och tydligt när den nya polisstationen i Rinkeby ska byggas. Här har inga anbud kommit in trots att det rör sig om ett bygge, förmodligen för flera hundra miljoner. Här anser tydligen både poliser och byggjobbare att projektet är för farligt och för riskfyllt. Det är förödande för ett samhälle om undre världen ska avgöra hur samhällsservice skall byggas ut.

   Nästan mitt i Stockholmsområdet har poliser övergett bostadsområden och har nu svårigheter att återta kontrollen över dessa. Någon polischef borde ställas till svars för varje ort som polisen övergett och där otryggheten tillåtits ta över. Polisverksamhet är inget ”Fia med knuff” där höga polischefer tillåts att efter eget huvud och egna intressen styra den polisiära verksamheten. Detta är ett akut problem som bara kan avhjälpas på samma sätt som i Tensta men som också kräver att polisen stannar kvar i området.

   I de mest kriminaliserade orter och bostadsområden är de kriminella trots allt bara ett fåtal män, unga till äldre, som genom våld och hot styr den kriminella verksamheten. De flesta som bor i områdena är således skötsamma människor som skrämts till tystnad och som inte vill ta den strid som åvilar polisen.

   Skrämda människor säger kanske ingenting men troligen tänker de desto mer. Ibland kan det vara svårt att förstå hur gränslösa dessa tankar kan vara och hur grymma, utstuderade och sofistikerade tankar dessa skötsamma människor kan ha för att få slut på brottsligheten. Denna tysta majoritet måste ges möjlighet att anonymt till polisen anmäla olika missförhållanden och tips. Denna tysta majoritet måste få klart för sig att det går att tipsa polis och att vara fullständigt anonym utan att polisen ens försöker identifiera dem. Det är trots allt bättre att polisen får anonyma tips än inga tips alls.

   Rikspolischef Dan Eliasson brukar tala om hur stora resurser alla dessa dödsskjutningar tar från en hårt trängd polis. Dessa dödsskjutningar måste absolut utredas men brotten preskriberas inte och det mest primära måste bli att sätta stopp för fler skjutningar och återta kontrollen över övergivna områden. När så skett blir det också lättare att utreda de redan skedda dödsskjutningarna. Polisbristen och engagemanget avhjälps med väsentligt höjda polislöner, så höga att de som hoppat av återvänder, samt en hårdbantning av ledning och regioner så huvuddelen – inte 51% utan kanske 70-80 ja kanske 90% – av poliserna finns i lokalpolisområdena. Det är där poliserna behövs idag.

   Samhällets reaktioner vid brott måste komma snabbare och vara mer konkret. Alla brott som sker i gängkriminalitetens namn måste bli häktningsgrundande just för att reaktionen på dessa brott skall vara snabb och konkret. Är man straffmyndig är man också mogen nog att kunna förutse effekterna av sitt handlande och förstå samhällets reaktion.

 

   Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln. Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.