Andelen invandrare i fängelse

”Det är 70 procent invandrare i fängelserna”, påstår en som mejlat mig. En annan hävdar att det är 80 procent och en tredje drar till med 90 procent. Det finns inga belägg för någotdera. Det är alltså fake news. Men vad vet vi då? Faktiskt en hel del.

   Vi vet hur många som är inlåsta i fängelse i dag i jämförelse med olika årtionden bakåt. Låt mig återkomma till det.

   Vi vet också att i runda tal 90 procent av de som sitter i fängelse är män.

   Därtill vet vi att de flesta som sitter där är underklass. Eller som det beskrivs på nysvenska, ”har socioekonomiska förklaringar”. Alltså högre arbetslöshet, lägre lön, sämre utbildning, mer bidrag och alltför ofta föräldrar som haft problem med kronofogden och socialen.

   Vi vet också att det bland landets fångar är en högre procent än bland befolkningen i övrigt, som har olika former av psykiska problem. Inte minst har de problem med impulskontrollen. Tendensen är att allt fler som döms till fängelse efter en tid flyttas över till rättspsykvården.

   En klar majoritet av fångarna utmärks av att de i alltför hög grad lever i nuet. De agerar alltså snabbt här och nu, utan att fundera över konsekvenserna av sitt handlande. Som en livstidsfånge på Kumla uttryckte det, när jag intervjuade honom:

– Dom flest som sitter här är ju såna som när dom hoppar eller ramlar från tjugonde våningen och sedan passerar tionde våningen, så tänker dom att hitintills har det ju gått bra.

   Så här är det och så har det varit sedan urminnes tider. Men vad vet vi då om antalet fångar med invandrarbakgrund? Eller mer konkret: Har brottsligheten ökat i och med det som en del benämner ”massinvandringen”? Och har därmed antalet fångar i svenska fängelser blivit betydligt fler?

   Svar nej. Så här ser det ut:

Idag sitter det cirka 4 000 personer i svenska fängelser. (Går inte att få fram en exakt siffra eftersom det varierar från dag till dag.)

För 10 år sedan, 2007, var det 5 275

För 20 år sedan, 1997, var det 4 066

För 30 år sedan, 1987, var det 4 177

För 40 år sedan, 1977, var det 3 915

För 50 år sedan, 1967, var det 5 511

   Ovanstående ska ses i förhållande till att för 50 år sedan utgjorde folkmängden i Sverige 7,5 miljoner, medan den 2017 är drygt 10 miljoner.

    Summa summarum, så har vi under de senaste 50 åren inte haft så få i fängelse som vi har just nu, i förhållande till folkmängd. Och detta alltså efter den så kallade ”massinvandringen under åren 2014-2016”.

   Kan det möjligen bero på att en del som tidigare dömdes till kortare fängelsestraff, nu får bära så kallad elektronisk boja? Nej, för det jämnar ut sig och mer därtill genom att fängelsestraffen blivit längre för de flesta brott.

   På 1960-talet sågs narkotikabrott som ett mindre brott i nivå med stöld av normalgraden, medan vi nu har bland Europas högsta straff för narkotikabrott. Det är idag inte ovanligt med påföljder på över tio år för grova narkotikabrott. En del som sitter på så långa påföljder är narkotikakurirer, så kallade ”mulor” som har kommit en halvmeter in i Sverige och gripits av tullen med stora mängder narkotika. De utgör därmed en del av gruppen ”utländska medborgare” i svenska fängelser men har inget att göra med svensk invandringspolitik.

   Livstidsstraffet var i praktiken 7-8 år fram till 1989, för att idag vara minst det dubbla. Och Kriminalvårdens statistik vad gäller fångar som satt med tidsbestämda straff, slutade för några tiotal år sedan med kolumnen: 4 år eller mer. Att man inte preciserade straffen som var längre än fyra års fängelse, berodde på att det var så ytterst få som dömdes till mer än fyra års fängelse.

   Under de här 50 åren har vi även haft en längre period där skötsamma fångar muckade efter att ha avtjänat halva påföljden (något som fortfarande är vanligt i många europeiska länder). Vilket naturligtvis tog ner siffrorna för hur många som satt i fängelse vid varje givet tillfälle.

   Det är helt enkelt så att brottsligheten, och då framförallt våldsbrottsligheten har minskat. I dagarna kom en ny rapport från Socialstyrelsen, som tog upp antalet patienter som hamnade på sjukhus som en följd av grovt våld. Där kan man läsa:

”Antalet patienter som skrivs in på sjukhus för att ha utsatts för våld minskar. Hos den värst utsatta gruppen, män 15–24 år, har det skett en halvering sedan 2007.
Cirka var sjätte person som skrevs in på sjukhus år 2015 vårdades för en skadehändelse. 1 800 av dessa 150 000 patienter fick vård för skador orsakade av våld. Det är den klart lägsta siffran i förhållande till folkmängd sedan sekelskiftet”.

   Men vi vet ju att invandrare är överrepresenterade vad gäller brottslighet, kanske någon invänder. Ja, det vet vi. Vilket jag skrivit om hundratals gånger.

   Men det är alltså inte så att den brottslighet som resulterat i fängelsestraff har ökat i och med ”massinvandringen”. Och inte heller har antalet personer som tagits in på sjukhus på grund av våldsbrott ökat.

Nu som då är det cirka 90 procent män som begår grova brott.

Nu som då är det i huvudsak personer från underklassen som begår så grova brott att de hamnar i fängelse.

Nu som då är det i huvudsak lågutbildade som hamnar i fängelse.

Nu som då har dessa fångar lågutbildade, ofta arbetslösa eller lågavlönade föräldrar som alltför ofta har problem med socialen och kronofogden.

Och nu som då döms alltför många till fängelsestraff som istället borde dömas till rättspsykiatrisk vård. I det bästa av samhällen hade de fått bra professionell psykvård innan de hunnit begå något grovt brott.

   Skillnaden är att idag utgörs en allt större del av denna underklass av invandrare. Precis som det för 50 år sedan behövdes göras något åt det här för att få ner brottsligheten och därmed antalet brottsoffer – så behövs det göras idag.

   Därför blir det extra allvarligt att högsta polisledningen inte sätter in kraftfulla resurser i de ”utsatta områden” som man så väl känner till. Resurser i form av extra mycket poliser som patrullerar och åker omkring i områdena i polisbilar. Alltså markerar sin närvaro.

   Resurser i form av erfarna poliser som utför vanligt vänligt förebyggande arbete bland befolkningen och därmed bygger förtroende bland den överväldiga majoriteten av skötsamma hederliga invånare i dessa områden. Förtroende och lokal förankring som med tiden leder till att man kan klara ut betydligt fler grova brott och ser till att kriminella personer blir inlåsta.

   Resurser som snabbt kan sätta stopp för stenkastning mot blåljuspersonal och liknande upploppsliknande händelser. Sådana händelser har vi haft till och från under de senaste 50 åren i storstäderna. När det skedde på Södermalm i Stockholm en gång i tiden benämndes de som tog ut svängarna allt för mycket, och därmed begick lagbrott, med ordet ”arbetarungar”. På den tiden kunde betydligt färre poliser med mycket sämre utrustning sätta stopp för det hela. Naturligtvis ska det vara möjligt även idag.

 

   Dick Sundevall är Para§rafs chefredaktör men hans krönikor och debattartiklar är inga ledare, utan högst privata tankar och funderingar.

I närmare 40 år har han arbetat med rätts- och kriminalfrågor. Det har blivit många tv-program och dokumentärfilmer. Åtta böcker, senast Det farliga Sverige, och många tusen artiklar genom åren.

Dick är mångfalt prisbelönt som journalist och författare med utmärkelsen Guldspaden och annat. Mest stolt är han över Ordfronts Demokratipris, ”för då väljs man ut bland hela befolkningen”.
På frågan om vad han tycker är det bästa han har gjort, svarar han:
– Mina tre barn.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.