Andreas Magnusson

Vissa människor borde slippa straff

Det finns de som påstår att vi är lika inför lagen. Det är vi inte alls. Tack och lov. Vissa människor bör vi straffa hårt och andra bör vi låta slippa undan.

   När en äldre dement man med hemtjänst klappar den unga undersköterskan på rumpan så är inte undersköterskans första impuls att polisanmäla honom för sexuella trakasserier.

   När en kvinna på ett äldreboende skriker ut sitt hat mot muslimer till den slöjbärande undersköterskan som nyss gett henne mat, så är det inte hennes första impuls att polisanmäla kvinnan för hets mot folkgrupp. Undersköterskorna i de båda fallen förstår att det finns omständigheter som gör att handlingarna inte bör uppfattas som kriminella.

   På samma sätt kommer äldre människor i Sverige dagligen undan med saker som om du eller jag hade utfört dem skulle göra oss till sexbrottslingar, våldsbrottslingar och hatbrotts-utövare.

   Och det stannar inte där. På förskolor, lekplatser och skolor runt om i landet så sker saker som aldrig skulle accepterats på arbetsplatser utan att polis kopplades in. När barn gör dessa saker så pratar vi allvar med dem. Vi försöker få dem att förstå att någon blir ledsen, att de ska tänka på hur det hade varit om någon gjort likadant mot dem. Den gyllene regeln. Gör inte mot någon vad du inte vill att någon annan ska göra mot dig. Tanken är att vi steg för steg lär barnen den rätta vägen så att det inte ska hända igen.

   Barn ska alltså lära sig och gamla har glömt vad de har lärt sig. Rättsystemet i Sverige fokuserar på oss i mellanfältet – vi som fått femton års träning och ännu inte hunnit glömma allt vi lärt oss. Vi ska straffas och straffen har sällan pedagogiska ambitioner.

   I FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, artikel sju står det:

”Alla är lika inför lagen och är berättigade till samma skydd av lagen utan diskriminering av något slag. Alla är berättigade till samma skydd mot alla former av diskriminering som strider mot denna förklaring och mot varje anstiftan till sådan diskriminering.”

   Alla människor. Alla. Inte ”alla som är över femton år men yngre än en viss diffus gräns när vi plötsligt får göra saker som vi inte fick göra innan”. Jag vill påstå att Sverige bryter mot denna deklaration och att alla andra länder gör det också.

   Vi kallar inte barn eller riktigt gamla människor för kriminella. Kriminalitet är ett begrepp som vi har vikt för oss som verkligen vet vad vi håller på med. För vi vet väl alla precis vad vi håller på med, eller hur?

   Det är nu det blir lite lurigt. Det är lätt att argumentera mot att spärra in åldringar i fängelse för saker som de inte har förstått att de har gjort och det är lätt att argumentera mot att spärra in sjuåringar i fängelse efter bråk på en skolgård, men varför är det just bara ålder som accepteras som argument mot att något skulle vara brottsligt?

   En sexförbrytare har ofta själv utsatts för sexuella övergrepp som barn. En våldsverkare har ofta själv blivit slagen som barn. Vi utsätter lätt andra för det vi har utsatts för av andra. Vi blir lätt själva dem vi minst av allt ville vara.

   Men det ursäktar väl för guds skull ingenting?! säger du. Nej, det gör ju inte det. Samhället måste rimligen reagera kraftfullt mot varje typ av brottslig gärning oavsett brottsutövarens bakgrund eller hälsotillstånd. Vi kan inte gärna ha ett lagsystem som dömer en sexförbrytare mildare om sexförbrytaren själv har en bakgrund som offer. Hur skulle man ens kunna vikta det där och hur skulle man ens mäta?

   Här upphör alltså vår vilja till hänsyn. En vuxen människa döms lika hårt för en gärning oavsett hur lätt eller svårt vi har att avstå från gärningen. Det är rimligt men det ger oss också olika förutsättningar att klara lagens krav. Vi är med andra ord inte lika inför lagen. Lagen låtsas däremot som om vi alla var lika. Det är en annan sak.

   Inom etiken så pratar man om pliktetikkonsekvensetik och sinnelagsetik. Det finns några etiska perspektiv till men det här är de tre grundläggande synsätten. Pliktetik handlar om att följa regler och konsekvensetik om konsekvenser. Med sinnelagsetik menas att det avgörande är om den som utförde handlingen hade onda eller goda avsikter.

   Rättssystemet är i huvudsak pliktetiskt. Det finns tydliga regler och när vi bryter mot dessa så straffas vi. Domen påverkas i nästa led av konsekvensetiska resonemang kring följder för offret, offrets anhöriga eller till och med gärningsmannen. Det här brukar styra straffets art eller straffets hårdhet. Sinnelagsetiken kan i någon mån kopplas på när det handlar om att till exempel skilja mellan mord och dråp men i huvudsak aktar sig lagstiftningen från den eftersom den är snäll och hänsynstagande.

   Faktum är att sinnelagsetiken ofta är barns naturliga sätt att resonera på. Ett barn som har slagit ett annat barn som börjar gråta säger ”förlåt, det var inte meningen”. Ett barn som retar ett annat barn som börjar gråta säger ”förlåt, jag ville ju bara skoja.” Det är inte ovanligt att det utsatta barnet accepterar förklaringen och att gärningsman och offer i dessa fall kan vara vänner efteråt.

   Skillnaden handlar som vanligt om relation. Ju mer vi vet om någon och ju mer vi känner någon desto större förståelse har vi och desto mer villiga är vi att hitta konstruktiva och kärleksfulla lösningar. Vi lär våra barn det här, men vi glömmer att göra likadant själva.

   Jag tror inte att lagstiftningen borde bli mer sinnelagsetisk eftersom den typen av lagstiftning nog inte är praktiskt möjlig att upprätthålla, men jag tror att vi som människor skulle ha mycket att tjäna på att resonera sinnelagsetiskt när vi utsätts för enklare brott.

   Den norske kriminologen Nils Christie menade att det var ovärdigt av samhället att ta ifrån människor deras konflikter och att det finns mycket att vinna på att konflikter löses utanför rättssystemet av vanliga människor. Jurister och psykiatriker gör något djupt allmänmänskligt till något tekniskt. Samhällen som låter människor hantera enklare konflikter själva kommer att bli samhällen med större sammanhållning. Medling borde, enligt Christie, få allt större utrymme och strafftänkande allt mindre utrymme.

   Om man läser Hednalagen från medeltidens Sverige så är det lätt att skratta åt lagens förslag på lösning, som bestod i att en person som hade utsatts för förtal skulle möta personen som hade förtalat i en trevägskorsning. Om bara den som hade utsatts för förtal dök upp vid konfrontationen så fick denne ropa ”niding” tre gånger och göra ett märke i marken. På något sätt kan jag, för att ta ett modernt exempel, tycka att Zlatan Ibrahimovic kunde ha löst sitt bråk med Ulf Karlsson i denna anda.

   Vi kan lära oss något av undersköterskorna som alldeles självklart förstår skillnaden mellan avsikt och gärning och vi kan lära oss något av barnskötarna som alldeles självklart förstår skillnaden mellan avsikt och gärning. Vi kan rent av lära oss något av barnen och av de dementa. Av medelålders människor som skriker om hårdare straff och tuffare tag lär man sig som vanligt nästan ingenting alls.

 

   Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religion och etik. Han är också deltidsmusiker och har nyligen startat You Tube-kanalen Samtidsreflexen där tanken är att med pedagogiska reflektioner tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor. Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Nu är Andreas även en av Para§rafs krönikörer

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.