Johan Eriksson

Utmärkt att Rakhmat Akilov har en bra advokat

Ska en misstänkt terrorist få en av de absolut bästa advokaterna? Ska vi verkligen betala för det med skattepengar? Frågorna är inte nya men har de senaste dagarna ställts på sin spets. Och det är inte bara trollen som ställer frågorna.

   När advokat Peter Althin var riksdagsman var det några riksdagsledamöter som ifrågasatte att han skulle kunna sitta och rösta i den lagstiftande församlingen ”eftersom han försvarar mördare”.

   När jag nu påminde Peter Althin om det här, skrattade han åt minnet och sa några väl valda ord om bristande kunskaper om grundläggande rättssäkerhet hos vissa riksdagsmän.

   Detsamma gäller naturligtvis de senaste dagarna för alla de journalister som anklagande frågat advokat Johan Eriksson hur han kunde åta sig att försvara Rakhmat Akilov. Johan Eriksson svarar då vad advokater alltid svarar på den typen av okunniga frågor:

– Jag försvarar inte gärningen utan den person som är misstänkt.

   Att som riksdagsledamot, journalist eller troll i största allmänhet, ställa sig frågande inför att en brottmålsadvokat försvarar en misstänkt mördare, våldtäktsman eller terrorist, är att ifrågasätta en grundpelare i en demokratisk rättsstat.

   I många diktaturer får man ingen advokat alls om man är misstänkt för ett grovt brott, eller en figur som ska agera någon slags advokat men som gör allt för att den misstänkte ska bli dömd – inte sällan till dödsstraff. Medan man i en demokratisk rättsstat som Sverige alltid har rätt till en juridiskt kunnig person som tillvaratar ens intressen om man är misstänkt för ett grövre brott.

   Vad som däremot är något som avgörs från gång till gång, är om advokaten ska ha yppandeförbud eller inte. När jag pratade med Johan Eriksson om det här i går, sa han:

– I ett sånt här fall är det nog befogat men ibland har det varit tveksamt. Inte minst då åklagare har gått ut och berättat om än det ena och än det andra för olika journalister.

– Men nu satt det ju en högre polischef i TV och sa att den gripne skulle komma att få tillbringa många år i fängelse, samtidigt som du som hans advokat inte får yttra dig om något som rör honom och det här fallet?

– Ja, den där polisen gjorde sig ju därmed till någon slags domare, svarade Johan Eriksson.

   En annan fråga som många försökt få Johan Eriksson att svara på är vem den misstänkte egentligen är? Johan Eriksson har naturligtvis inte fått svara på det – men likafullt är det naturligtvis intressant. Är han en knäppskalle som fått ett infall, vilket till exempel Leif GW Person tror.

   Jag tillhör den stora skara som gillar Leif GW högt och rent. Men därmed inte sagt att jag alltid tycker att han har rätt. Han brukar själv hävda att med facit i hand brukar han efteråt kunna konstatera att han har rätt till cirka 80 procent. Må så vara – men då hamnar nog hans påståenden den här gången bland de övriga 20 procenten.

   Flera har bevittnat att Rakhmat Akilov bar en så kallad rånarluva när han stal och sedan körde lastbilen. Enligt polisen hade han någon form av hemmagjord bomb eller liknande i bilen, som han dock inte lyckades utlösa. Han har valt att försöka komma över en lastbil i direkt anslutning till Drottninggatan i Stockholm och därtill valt att en fredag eftermiddag köra lastbilen med hög fart på den del som är gågata. Det torde finnas få andra gator i Sverige som är så fullpackad av gående någon enda dag eller tid som Drottninggatan är en fredag eftermiddag, och som därtill har så få sidogator att komma undan på. Så nog tyder en hel del på att det hela var genomtänkt och planerat.

   Men därmed behöver han inte ha ingått i någon större, eller ens mindre, grupp som legat bakom det hela. Det är att observera att IS inte tagit åt sig äran av det här fruktansvärda dådet. Förhoppningsvis kommer polisutredningen med tiden att kunna ge svar på i varje fall en del frågor kring det här.

   Tillbaka till hans advokat, Johan Eriksson. Varje år sker det en omröstning bland landets advokater som bland annat får svara på frågan vilken de skulle välja som advokat om de var misstänkta för ett brott där de behövde en brottmålsadvokat. År efter år hamnar då Johan Eriksson på första plats.

   Vi som följt honom genom åren, sett hur han arbetar i landets rättssalar och vet hur han rotar fram olika saker som kan tala för han klienter, blir inte förvånade. Om jag skulle bli misstänkt för ett grövre brott, så skulle jag med mina närmare 40 års erfarenhet av rättsfrågor välja mellan Johan Eriksson och två-tre andra advokater. (De har blivit en färre sedan Peter Althin slutade.)

   Det är bra att den misstänkte terorroristen Rakhmat Akilov nu har fått en av landets absolut främsta advokater, även om han inte tycks begripa det själv.

   Därmed kommer polis och åklagare att tvingas göra ett bättre jobb, ta fram mer bevis och klargöra mer i detalj vad som hänt. Vilket är bra för såväl rättssäkerheten som för informationen till allmänheten.

   Men han har ju erkänt, kanske någon invänder. Och därmed är det ju klart. Nej, absolut inte. Det är mer än hundra personer som har erkänt Palmemordet men ingen av dem har ens blivit åtalad. Thomas Quick erkände också en massa mord. Därtill kan ett erkännande tas tillbaka.

   Låt oss stanna upp och tänka oss att det inte alls var Rakhmat Akilov som stal och körde lastbilen. Ingen har ju framträtt och sagt att de sett just honom stiga ur lastbilen och ta sig därifrån. Därtill ska ju personen som körde ha haft en rånarluva på sig. Låt oss också tänka oss att Rakhmat Akilov varit inblandad och snabbt försökt ta sig från platsen efter att han sett det ske som var planerat. Och att han sedan tagit på sig det hela för att skydda någon annan. Skydda någon som nu sitter någonstans i Sverige och planerar nästa terroristdåd.

   Jag tror inte att det är så. Polisen har sannolikt kunna hitta såväl fingeravtryck som DNA från Rakhmat Akilov i lastbilen. Men bara möjligheten att det skulle kunna vara så gör att vi ska vara tacksamma över att Rakhmat Akilov kommer att försvaras av en av landets absolut främsta brottmålsadvokater. En advokat som kommer att kritiskt granska samtliga påståenden från åklagaren ytterst noga och påvisa, om så blir möjligt, vad som eventuellt kan tyda på att det var någon annan som körde bilen. Och när han eventuellt har kunnat göra det så är det inget som hindrar Rakhmat Akilov från att ta tillbaka sitt erkännande.

   Det här vet naturligtvis såväl de poliser som åklagarna som nu arbetar med utredningen. För mig utgör Johan Eriksson därmed den yttersta garanten för att den pågående polisutredningen och den kommande rättsprocessen kommer att genomföras med yttersta noggrannhet och robusthet – och därmed rättssäkerhet.

Det finns säkert en hel del advokater som skulle ha tvekat inför att åta sig att försvara Rakhmat Akilov, med tanke på de påhopp de riskerade att utsättas för av en okunnig opinion. Det insåg naturligtvis även Johan Eriksson. Och han behöver inte den extra uppmärksamhet som ett sånt här fall ger en advokat. Därför hedrar det honom att han åtog sig fallet.

   Nu kanske några troll invänder att det är klart att jag tycker det, eftersom Johan Eriksson är en av Para§rafs medarbetare. Men så enkelt är det inte. Para§raf har tre advokater som medarbetare. Förutom Johan Eriksson är det Peter Althin och Sargon De Basso. Vi har också en statsåklagare som medarbetare, Nils-Eric Schultz, och fyra poliser. Om man vill göra det enkelt för sig så har vi alltså fler medarbetare ”på den andra sidan”.

   Sverige har blivit utsatt för ett internationellt uppmärksammat fruktansvärt terroristdåd. Alla har kunnat se och höra att landet har fungerat som en demokratisk rättsstat ska fungera. Polis, sjukvård och andra har agerat snabbt och professionellt. Och inte minst har tiotusentals invånare, infödda svenskar och invandrare, slutit upp och visat att vi inte låter oss skrämmas. Inte sitter och trycker inomhus i rädsla. Och inte låter odemokratiska terroristers hat, bitterhet och fanatism segra. Nu gäller det att rättsprocessen också lever upp till det här. Vi har haft nog av rättsskandaler de senaste åren.

 

   Dick Sundevall är Para§rafs chefredaktör men hans krönikor och debattartiklar är inga ledare, utan högst privata tankar och funderingar.

I närmare 40 år har han arbetat med rätts- och kriminalfrågor. Det har blivit många tv-program och dokumentärfilmer. Åtta böcker, senast Det farliga Sverige, och många tusen artiklar genom åren.

Dick är mångfalt prisbelönt som journalist och författare med utmärkelsen Guldspaden och annat. Mest stolt är han över Ordfronts Demokratipris, ”för då väljs man ut bland hela befolkningen”.
På frågan om vad han tycker är det bästa han har gjort, svarar han:
– Mina tre barn.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.