Andreas Magnusson

Idioter, negerbollar och mångfaldskurser

Vi borde använda någon slags välvillighetsprincip och utgå från att människor faktiskt ibland använder oövertänkta ord utan att de menar så mycket med det. Annars stöter vi snart bort var och varannan människa som rasist, homofob eller kvinnohatare. Kvar blir en liten skara av analt humorbefriade språkpoliser. Ingen annan håller till sist måttet.

   I förra veckan var det chokladbollens dag. Den firades väl ganska måttligt. Det finns nog för många dagar. Rumpans dag i söndags. På riktigt alltså. Olämpligt nog så nära in på det tidigare nämnda bakverkets dag.

   Nu för tiden är det väldigt få människor som använder ordet negerboll. Man kan naturligtvis säga det om man inte har något emot att framstå som en människa som fastnat i en 70-talskokbok eller helt missat mer än trettio år av samhällsutveckling. Man kan också använda det för att visa att man helt och hållet saknar omvärldskunskap och empati. Annars gör man det så klart inte.

   Det där är inget svårt. Tider förändras och ord förändras. Vi säger inte konstapeln om polisen, vi kallar inte kaffekannan för en TV-kanna och vi går inte på ett skutt eller en hippa. Vi vill liksom inte framstå som människor som nyss landat här med en tidsmaskin från det förflutna eller som om vi är på rymmen från en pilsnerfilm.

   En del ska ändå envisas med de där helt förlegade orden. År 2017 kan man fortfarande, om än väldigt mycket mer sällan än för tio år sedan, höra människor säga ”om man inte får säga negerboll, varför får man då säga vitlök?” Kanske för att det heter vitlök och för att vi inte lever på 70-talet längre.

   Problemet är inte i första hand de där orden som bara de självvalt utstötta väljer. Det är de andra orden. De som används för att slå människor i huvudet. De där orden alla som har tio högskolepoäng i genuskunskap, eller har gått på mångfaldskurs eller suttit i en grupp som skriver likabehandlingsplaner kan, men inga av oss andra.

   Från 1700-talet till 1960-talet kallade man inom psykiatrin en viss typ av personer för idioter.  Det var de som hade under 30 i IQ. Om man bara var lite allmänt sinnesslö så kallades man istället för imbecill (30-60 i IQ). Nu för tiden är de utvecklingsstörda. Eller är de det? Heter det inte egentligen en person med intellektuellt funktionshinder? Eller säger man förståndshandikappad eller person med psykisk utvecklingsstörning?

   Vad du än gör – säg inte fel. Det finns nämligen någon som vet vad som är rätt och denne någon kommer ganska omedelbart att anklaga dig för att vara inskränkt. Att du i själva verket inte har det minsta emot människor med låg IQ spelar ingen roll. Det viktiga är vilket ord du använder.

   Minns ni Martin Luther King, han som kämpade för de svartas rättigheter. Fast heter det egentligen svart? Är inte brun ett bättre ordval? Eller färgad? Fast alla är ju färgade. Kanske är det bäst om man säger person med annan hudfärg än vit, eller kanske icke kaukasisk. Någon vet nämligen vad som är rätt svar och denne någon kommer att antyda att du är rasist även om du inte tycker mindre om en hudfärg än en annan.

   Du har inget emot utlänningar. Fast det heter väl invandrare? Ja, eller säger man ens invandrare? Heter det inte egentligen person med annan bakgrund än svensk?

   Och tänk på alla lässvaga elever i skolan. Eller ja, svaga får man nog inte säga. De har ju dyslexi. Fast det får man ju inte säga om de inte har fått en diagnos förstås. Då blir de stämplade. Man kanske kan säga person med dyslektiska problem.

   Fast det låter inte bra att säga att de har problem. Det känns lite nedsättande. Man borde nog säga person med särskilda behov. Men det blir ju väldigt vagt och dessutom låter det som att de är identiska med sina behov, som om det var deras eget fel liksom. Kanske borde man säga person i behov av särskilt stöd. Men vem f-n är inte det? Och vad säger det egentligen om deras läsförmåga?

   Okej. Jag kan tjata på ett tag till men ni fattar poängen. Det är väldigt svårt att säga rätt. Att en del illvilliga personer faktiskt inte är särskilt intresserade av vad människor egentligen menar gör ju inte precis det hela lättare heller.

   Och nu sitter det så klart en massa typer runt om i landet som har sneat ur alldeles extra mycket på det här. De gnäller på PK-eliten och jag har stor förståelse för det. Om man har fullt upp med att hitta caps-locktangenten för att kunna stänga av versalerna så är det givetvis inte lätt att hänga med på vilka ord som föreslogs på senaste mångfaldskursen. Det är svårt nog ändå.

   Det blir en obehaglig ordsnobbism där människor knuffas bort och stämplas. Och de gör det inte för vad de tycker, utan för att de ord de använder har passerat bäst före datum. Det är som att språket har blivit mjölk.

   Vi måste sluta misstro människor för deras ordval, men när det börjar bli en massa oövertänkta ord staplade på varandra så kanske man däremot måste inse att personen i fråga hyser ganska obehagliga åsikter. Alternativt är en idiot. I ordets icke-medicinska betydelse. Det förstnämnda bör bekämpas med goda argument. Det sistnämnda med humor. Men fram till dess kanske vi kan slappna av lite. Okej?

 

   Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religion och etik. Han är också deltidsmusiker och har nyligen startat You Tube-kanalen Samtidsreflexen där tanken är att med pedagogiska reflektioner tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor. Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Nu är Andreas även en av Para§rafs krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och söndag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.