Andreas Magnusson

Avskaffa terrorbrottslagen

Terrorism är ett värdeladdat begrepp. Varje gång någon stämplas som terrorist eller inte stämplas som terrorist säger samhället något om hur det ser på en grupp människor. Vår lagstiftning hjälper till exempel aktivt till att skapa den djupt felaktiga bilden av muslimer som terrorister och högerextrema mordbrännare som bara lite allmänt förtjusta i att tända eld på saker.

   Rakhmat Akilov kapade en lastbil och körde rakt in i folkmassan på Drottninggatan i Stockholm. Fyra personer dog och många skadades allvarligt. Det här omnämndes omedelbart som ett terrorbrott. Stefan Löfven berättade att ”Sverige är under attack”. Vi vet inte alla detaljer än men Akilov hade kopplingar till uzbekiska islamistiska rörelser och har på Facebook visat sympatier för IS.

   Anton Lundin Persson angrep och mördade elever och personal på en skola i Trollhättan. Efter husrannsakan kunde man konstatera att det rörde sig om ett hatbrott. Skolan hade valts ut för att den var invandrartät och offren hade konsekvent valts eller valts bort på grund av hudfärg. Lundin Perssons främlingsfientliga åsikter var liksom Akilovs islamistiska åsikter tydligt spårbara via nätaktivitet.

   Det förstnämnda rubricerades som ett terrorbrott och det sistnämnda som ett hatbrott. Varför då? Vilka är de avgörande skillnader som gör att det ena rent juridiskt bör bedömas som terror och det andra som hat?

   För att något ska räknas som ett terrorbrott enligt EU:s definition krävs det att följande uppfylls. Det ska vara:

”en gärning som allvarligt kan skada en stat eller mellanstatlig organisation om denna syftade till att:

  1. injaga allvarlig fruktan hos en befolkning eller befolkningsgrupp,
  2. tvinga offentliga organ eller en mellanstatlig organisation att vidta eller avstå från att vidta en åtgärd, eller
  3. destabilisera eller förstöra grundläggande politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturer.”

   Det där låter rätt så flummigt så om vi tar det på vanlig svenska så hamnar vi ungefär i Stefan Löfvens definition. Terrorism innebär att Sverige, eller åtminstone delar av landet, är under attack.

   Nu blir det lite konstigt. Sverige var alltså inte under attack när Anton Lundin Persson stack svärd i magen på barn med annan hudfärg än vit.

   Sverige var alltså inte under attack när det under 2016 i genomsnitt eldades ner ett asylboende var fjärde dag (dessa attacker pågår än idag).

   Sverige var inte under attack när en bomb sprängde sönder syndikalisternas kontor i Göteborg.

   Sverige tycks strängt taget bara vara under attack när gärningsmännen säger sig utföra dåden i Islams namn. Hur är det möjligt? Jo, det är möjligt därför att terrorbrottsdefinitionen är politiskt motiverad snarare än juridiskt motiverad.

   En anledning till varför polisen fegar ur med att utreda brott som just terrorbrott är inte för att de har någon ljusskygg anti-muslimsk agenda. Det är för att det är svårt att leda i bevis att det handlar om terrorism i väldigt många andra fall än då en terrororganisation tar på sig skulden eller då en person själv erkänner att den är terrorist. Och IS tar som bekant på sig skulden för i princip vartenda illdåd som utförts i Islams namn.

   Det här är en medveten strategi. IS vill ha ett krig mellan västvärlden och Islam och varje gång vi i samma mening tar orden muslim och terrorist i våra munnar, så går vi dem till mötes. Den europeiska terrorlagstiftningen passar därför den islamistiska terrororganisationen som hand i handske eftersom den bidrar till att upprätthålla bilden av ett pågående välplanerat ideologiskt krig där de är en offensiv part.

   Om en handling utförs i egensyfte är det inte terrorism. Det krävs att det utförs med ett högre politiskt mål. Och plötsligt hamnar vi i en gråzon. När kan man med säkerhet säga att en handling har ett högre politiskt mål?

   Vi är många som tror att de mordbränderna mot asylboenden som regelbundet utförs av rasister sker av just politiskt motiverade skäl där man vill tvinga fram en annan asylpolitik, men hur ska vi kunna bevisa det? Det är svårt nog att finna gärningsmän i mordbrandsfall.

   En annan svaghet med definitionen av terrorbrott är att den talar om våld mot befolkningen eller en befolkningsgrupp. Om en gärningsman drivs av rasistiska motiv så kan den petige juristen påstå saker som att det inte kan vara ett terrorbrott att ge sig på invandrare eftersom invandrare inte är en befolkningsgrupp.

   Här klingar den juridiska språkkänslan oerhört illa mot den folkliga. Det blir liksom absurt om en gärningsman är terrorist om han med sin våldshandling bara ger sig på människor från Syrien, men ingen terrorhandling om han dessutom använder våld mot människor från Afghanistan.

   Termen hatbrott tar fasta på en känsla – hat. Och känslor är irrationella. Det finns ingen dold agenda bakom en känsla – inget allvarligt hot mot samhällets stabilitet. Det är bara en individ som har varit väldigt arg.

   På detta sätt bidrar hatbrottsbegreppet paradoxalt nog till att förringa brottet och förstärka en uppfattning hos befolkningen om att dessa våldsgärningar begås av mentalt sjuka eller på andra sätt känslomässigt instabila människor. Terrorbrottsstämpeln däremot leder tanken åt motsatt håll.

   Samhället har alltså genom språkliga definitioner på förhand bestämt sig för att den på många sätt förvirrade och religiöse analfabeten Rakhmat Akilov agerade rationellt medan den långsiktigt planerande Anton Lundin Persson agerade i affekt.

   Eftersom slutsatsen känns helt ologisk riskerar det juridiska terrorbegreppet att tappa legitimitet för varje gång sådana här fall diskuteras. Så vad ska vi då göra?

   Det finns bara två vettiga vägar att gå. Antingen vidgar vi terrorbegreppet till att omfatta alla typ av brott som vanliga människor ser som terrorism eller så är det lika bra att avskaffa terrorbrott som en juridisk definition. Som jag ser det sistnämnda den absolut enklaste och bästa lösningen.

   Låt oss se på det hela strikt formellt. Finns det någon skillnad strafftekniskt mellan till exempel terrorbrott genom mord och en vanlig morddom?

   Svaret är nej. Straffet för mord är lägst tio år och högst 18 år eller livstid. Påföljden för terrorbrott genom mord ser exakt likadan ut.

   Gärningsmannen slipper alltså inte undan lättare för att gärningen inte längre klassificeras som en terrorhandling. Terrorbrottsbenämningen kan möjligen fylla en funktion när det gäller lindrigare brott, men när det gäller allvarligare brott som mord tycks den mest fungera som förstärkning av allmänhetens känslor. Den typen av pöbelmässig lagstiftning har vi inget behov av alls.

 

   Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religion och etik. Han är också deltidsmusiker och har nyligen startat You Tube-kanalen Samtidsreflexen där tanken är att med pedagogiska reflektioner tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor. Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Nu är Andreas även en av Para§rafs krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.